I över trettio år har vi sällskapat.
Jag var förstås där – vi var inte så många – på stadion när Finland tvålade till Malta med 2-0 för femton år sedan (jag har flaggan kvar). Minns du det fortfarande?
Jag var där när vi på några minuter gick från dröm till mardröm mot Turkiet. I ur och skur har vi hållit ihop, i upp- men oftast ändå i nedgång har vi stått och gått hand i hand.
Jag vet ändå att jag trots vårt trettioåriga förhållande är en uppkomling. Inget mer än en flamma. Det finns gott om veteraner som du älskat i sextio år, och själv är du redan stolta 99 år gammal.
Men nu, på ålderdomens höst, har du bedragit oss alla - och det är det som gör oss så besvikna.
Du ska veta att jag länge har hållit mun. Varit förblindad. Likt ett barn har jag varit bunden vid den jag litat mest på. Och, visst, jag har hulkat mig till sömns.
Men nu tänker jag inte längre tiga.
Du sålde mitt hjärta
på realisation
och du sålde min stolthet
på närmaste auktion
Det är om dig Lisa Ekdahl och alla andra sjunger! Förstår du det?
Du förfördes av penningens tjusning. Av den ytliga glamourens falska lockrop. Du skyller på att alla gör så, på att världen är sådan nuförtiden, på att du behövde pengarna ... ja, ja, allt är alltid bara andras och systemets fel.
Men vad har det lett till? Var finns du nu?
Du drar från ölsjapp till ölsjapp, trollbunden av krogarnas iskalla och anonyma tv-skärmar, och det är där, och endast där, man får träffa dig. Aldrig någonsin mera hembesök, eller visst kommer du hem, men likt en prostituerad endast när man viftar med stålarna.
Du som var så kärleksfull, så sportig, så ungdomlig. Nu häller du bara i dig pilsner med din oj så stiliga kavaljer, den där förbenade Canal Plus. Och vill att vi ska stå för notan för ditt förflackade liv.
Och hur var det nu i torsdags? Nu när du så gentilt delade ut platser till ditt hov, till nästa hemmafest på Idrottsgatan i Tölö?
När du får besök från Långbortistan, från Armenien, som är bara ett pinnhål bättre än småglinet Kap Verde-öarna i denna ädlaste av sporter, har du mage att kräva dina gamla beundrare på 35 euro upp till 100 euro (!) för en sittplats i novemberrusket.
Din girighet vet ju inga gränser längre! För samma priser såg vi världens häftigaste fotboll i somras i Tyskland.
Och våra gemensamma barn, då? Knattarna. Juniorerna. Framtiden! Dem vägrar du helt kallt träffa! På ölsjappet borde de vara minst aderton år gamla, på stadion eller hemma rika som troll. Dig intresserar minsann inte delad vårdnad, inte varannan helg, utan endast total frånvaro och negligerande.
Älskade Finlands Bollförbund, du tycker kanske jag låter bitter. Du har alldeles rätt.
För nu när det äntligen går så här bra för dig – stort hurra för det – och när alla flockas kring dig ser du inte längre oss.
Så snälla du, se sanningen i vitögat: Du är 99 år gammal, och du har sålt ditt hjärta till storkapitalet och kroglivet.