Korven ska bort, stod det i bladet här om veckan. Logiskt nog ska även namnet Korvhuset slängas i komposten och det nygamla Citycenter plockas in från frysen.
Mången äldre och yngre helsingforsare knyter nu näven och väser triumferande jess. Mer än 30 år med korven, och framför allt i mörkret under korven - dit fotgängarna förnedrades - var mer än 30 år för mycket
I Husis läste jag också en helt annan artikel som egentligen handlade om samma sak. Vår statsminister Paavo Lipponen föreläste för några veckor sedan för Hankens studerande och konstaterade då att "de intellektuella inte borde prata så mycket strunt". Just det! Mindre struntprat i världen. Det är ett oöverträffat motto. Jag har till exempel en granne som pratar oerhört mycket strunt. Om Lipponen får tyst på honom blir jag glad.
Men vad menade Lipponen egentligen?
Han var irriterad på att Saska Snellman i Hesaris söndagsbilaga hade haft mage att låta "de intellektuella" (märker ni att det redan börjar låta som ett skällsord) rent ut säga att det är den ekonomiska makten, inte den politiska, som styr i dagens samhälle.
Sådana påståenden är förstås inte roliga att höra för Lipponen och alla andra som vill tro på begrepp som medborgarsamhälle och demokrati.
Men fundera lite på korven och på alla andra saker som hände i Helsingfors centrum på 1960-talet. Ståtliga sekelskifteshus revs, anrika biografer försvann, bostadshus förvandlades till kontor, gator breddades, ja, allt handlade om att tillfredsställa företagens och bilisternas behov medan fotgängarna skulle trängas in på smala trottoarer eller skyfflas under jorden. I samma veva smällde man upp Heikki Castréns och Viljo Revells betongbrutala Korvhus. Till råga på allt sägs det att korven på grund av ett missförstånd blev 40 cm för tjock.
Då var det definitivt inte folket, stadsborna, som gick segrande ur leken, utan den ekonomiska makten.
Men det är på sätt och vis gammal skåpmat. I dag har trenden vänt, centrum har levt upp på nytt och är till stor del anpassad till fotgängare och cyklister (men också till bilister tack vare alla dessa parkeringsgrottor). Här finns både småbutiker och varuhus, uteserveringar och parkbänkar, cykelleder och breda skyddsvägar, ja, läget är ganska ok både ur ett medborgarperspektiv och ur den ekonomiska maktens perspektiv.
Och bättre ska det antagligen bli. Centralgatan planeras bli gågata! Korven ska bort! Ännu för några år sedan hade man avfärdat sådana krav som fullkomligt orealistiska och typiska för orangehårigt hippieslödder. Men nu är det annat ljud i skällan. För nu är det Stockmann och megafastighetsbolaget Sponda (som äger Korvhuset) - alltså i allra högsta grad den ekonomiska makten - som tycker så.
Men varför tycker de så?
Problemet med Centralgatan och Korvhuset är att alla har så bråttom vidare, till tåget eller bussen, förklarar Spondas vd Kari Kolu i Hbl och fortsätter: "Nu vill vi skapa något som får folk att stanna upp".
Stanna upp? Liksom mindre stress och mera yoga?
Nja, i det här sammanhanget betyder "stanna upp" nog egentligen "stanna upp och konsumera".
Och då är allting möjligt.
För trots alla protester satte man i tiderna dit korven och Korvhuset. Man hade räknat ut att det lönar sig. Och det är endast samma vinstintresse som kan få korven nedmonterad (och huset förvandlat till ett glaspalats). Så fungerar en marknadsekonomi. På liknande sätt är det bara den ekonomiska makten som har kraft nog att initiera och antagligen också, med stadens godkännande, genomföra den radikala (men härliga) idén att Centralgatan blir gågata.
Lyckligtvis råkar Stockmanns och Spondas vinstintresse denna gång i stort sett sammanfalla med strävan efter ett människovänligt kärncentrum, och det är ju bra. Men ingen ska behöva tvivla på vem det är som får stenar i rullning i samhället, ibland på gott, ibland på ont. Det är bara att erkänna.
Och, sorry Lipponen, det är inte intellektuellt struntprat.