Konsumenten är kung! Så lyder den vackra principen.
En princip som Amerika fostrade mig till. När familjen bodde i USA år 1980 satte jag som tolvåring i skolans bibliotek och lusläste den torra men mördande effektiva tidningen Consumer's Report. Kompisarna trodde jag var knäpp. Men här granskades och jämfördes kritiskt sockermängden i frukostflingorna, batteriernas livslängd och tillsatsämnen i maten. Allt sådant som först på senare tider dykt upp i den allmänna konsumentdebatten i vårt land.
Jag lärde mig att man inte stillatigande ska acceptera vad som helst. Kläder ska inte tappa form och färg efter en enda tvätt, elektronik ska inte paja efter några dagar, och producenterna och affärerna måste ta ansvar om produkterna inte håller måttet.
Consumer's Report finns fortfarande, både som papperstidning och på webben. Oberoende och icke-kommersiell, saklig men skarpskjutande - och ett strålande bevis på den mångfald som fortfarande präglar USA. I Finland får vi däremot nöja oss med statlig mjäkighet, d.v.s. konsumentverkets Kuluttaja och deras tama webbplats. Den fränare och fria organisationen Kuluttajat-Konsumenterna har tyvärr aldrig lyckats locka de stora massorna.
Så man måste igen blicka västerut för att få hopp. SVT:s Plus med Sverker Olofsson som programledare är ett fantastiskt underhållande och fanatiskt kritiskt konsumentprogram som visar var skåpet ska stå. Ibland skjuter man (lååångt) över målet men se det så här: Någon måste ge igen för reklamvärldens bombardemang. Public service, liksom.
Också i Finland verkar det som om konsumenterna blivit mera kritiska. Den kommunala konsumentrådgivningen rapporterar om 73 000 anmälningar i fjol och antalet tycks bara öka, samtidigt som resurserna att behandla klagomålen skärs ner. Public service à la Finland, alltså.
För jag är inte så övertygad om att alla företag tar sina kunder på allvar. I somras fick jag skicka sammanlagt åtta e-postbrev samt be en cykelreparatör undersöka den påkostade, men odugliga, cykelmätaren innan den skeptiska importören gick med på att byta.
Och när gasspisen som vi köpte till sommarstugan hos den framgångsrika norska butikskedjan Gigantti var utrustad med fel gasintag, och vi blev bemötta med total likgiltighet trots många telefonsamtal och tre återbesök till butiken (roddbåt + 120 km bilresa), skrev jag ett utförligt snigelbrev till VD:n. Några veckor senare pep telefonen till, ett sms (!) hade anlänt:
Ärade Magnus Londen, jag har fått information om er reklamation i dag och ber om ursäkt om den dåliga betjäningen ni har blivit bemött med hos Gigantti, Kuopio. Jag har varit på semester och är tillbaka på byrån den 10.8. Eftersom er reklamation är skickad redan den 15.7 ville jag bara informera er att den inte är bortglömd, jag skall undersöka saken grundligt och återkomma till er senast den 11.8.
Efter det endast kompakt tystnad, trots många påstötar från min sida. Kanske de hade kunnat bevisa att jag hade fel? Det får jag antagligen aldrig veta. Men jag har dragit mina slutsatser: Aldrig mera Gigantti. Inte med sådan kundservice. Konsumenten ska inte abdikera.
Plus måndagar på SVT Europa kl. 22 (finländsk tid)
www.consumerreports.org