Det var någon bakom mig som rev häftigt i mina kläder. ”You fu-r! Sit f-ng down!!”
Och så vidare. Ni kan jargongen. Engelsk högkultur.
Mitt brott var att jag råkade stå upp några sekunder medan Ecuador, ovanligt nog, fick till stånd ett anfall mot England. Och när det inte är England som kontrollerar bollen finns det ingen legitim orsak att sträcka på halsen.
Mitt fransk-dansk-finlandssvenska blod nådde ögonblickligen kokpunkten. Van vid den goda stämning som har rått under VM hojtade jag tillbaka några världsvana f-k you. Detta är ju en fotbollsmatch, man får väl stiga upp när man vill. Eller what?
Killen svarade med att omedelbart slå av min hatt, och verkade dessutom intresserad av en brottningsmatch.
Jag satte ner mig.
Någon minut senare sparkade England som vanligt en långboll till Rooney. Så som alltid reste sig hopen inklusive fu-rn bakom mig, bugade sig en masse, och stämde in ”Ruuuni! Ruuuni! Ruuuni!”.
Även om Rooney den gången, liksom många andra gånger, inte ens hann till den uselt placerade bollen.
England vann matchen och vi drar fram genom Stuttgart. Med en stor Ghana-flagga på ryggen stämmer vi – två personer – in i några muntra Ghana! Ghana! – rop. En positiv hyllning till de svarta stjärnorna.
Tyvärr passerar vi just då en uteservering späckad med alko- och segerberusade engelsmän. Kanske de tror att ”Ghana” är samma land som Ecuador eller så inser de helt enkelt att deras ärofyllda stormakt håller på att rubbas av två vitbleka och skrattande (usch!) Ghana-kläppar.
Vi står nedanför dem i en början av en tunnel. De står några meter ovanför oss lutande över räcket. De är fem-tio stycken. På några sekunder haglar det ner en störtskur av f-krop och annat otryckbart. Sedan kommer skurar av öl och cider nerdalande, men min stjärnprydda Ghana-hatt parerar naturligtvis med lätthet attackerna. Stjärnan håller mig torr, modig och trygg.
Men om jag bara hade vetat vad som samtidigt pågick i Finland hade jag nu dessutom visslat på en varg från Sibbo. Jag hade skickat den på dessa parodier på fotbollsfans. Jagat bort alla som är så Fu--g Stora att de vill krossa alla som är för f--g små.
Sedan kastar de en flaska, den krossas mot betongen intill mig.
Vi trippar snabbt in i skyddet av tunneln. Där stöter vi på två glada fans från Ecuador som nu minsann tänker shoppa skumpa för att fira.
... Öh, fira vad då?
– Att vi förlorade bara 0-1.
Det är i och för sig just den bristen på vinnarmentalitet som gjorde att Ecuador varken kunde eller vågade göra mål mot England. Men å andra sidan, vad är bättre: skumpa för att man förlorade så lite eller flygande flaskor på främlingar efter att man vunnit?
Bubbelvin, förstås. Och som barfota helsingforsare kan jag heller aldrig acceptera vad våra barnsligt myglande politiker och tjänstemän sysslar med i stormakten Helsingfors – försöka ta den saftigaste biten från lilla grannkommun så där bara...
Det krävs alltså en ny allians som motkraft.
Ghana och Sibbo – Stjärnorna och Vargarna. Det perfekta stridsparet.
Ett ljudligt morrande mot all arrogans i världen.