I filmen Mandomsprovet (1967) får den unge och hjälplöse Dustin Hoffman på ett party ett insidertips på hur man kan bli rik. En övergödd affärsman lägger armen runt Dustins axel och väser fram den klassiska repliken:
- I've got one word for ya, kid. Plastics!
Det är uppenbart att någon Dustintyp i, eller troligtvis utanför, Ryssland såg filmen i början av 1990-talet och lydde rådet. Rossii nuzjna plastmassa! (Ryssland behöver plast..) Den personen morgonbadar förmodligen i detta ögonblick i sin jacuzzi fylld med dollarsedlar.
På Sovjetunionens tid beundrades stålet, järnet och betongen och människans förmåga att forma och besegra naturen. Väldiga industrikomplex i städer som Magnitogorsk, Norilsk och Tjeljabinsk blev monument över Sovjets överlägsenhet på vårt klot.
I dag lägger damen bakom fruktdisken varsamt in bananerna i en liten plastpåse. Mjölken kommer i tetrapak, ostskivorna är omlindade av tunn plast, och läsk säljs i en uppsjö av olika varianter i plast vilket effektivt tillintetgör alla drömmar om ett fungerande retursystem. Så här är det i moderna och uppiffade affärer i S:t Petersburg. Och det kan inte råda några tvivel om varifrån inspirationen kommer.
Under Sovjettiden var plastkassen något unikt. Den var en stark symbol för välstånd och för världen utanför. Människor kunde till och med pryda sina sovrumsväggar med denna klenod, så värdefull ansågs den vara. Och i början av åttiotalet var rusningen stor kring de kioskförsäljare som hade en enda produkt i sitt sortiment: färggranna plastkassar med glansbildsmotiv.
I dag har den enskilda plastkassen fortfarande ett förbluffande långt liv i Ryssland. På stan ser man människor bära dagens inköp i de gamla goda ljusröda Valintatalo-kassarna, slitna, nötta, men fortfarande i användning. I metron kan tanterna dra fram sina tidningskorsord från en blek Alepakasse. Och när jag ser de där kassarna, kassar som gått den långa vägen, kassar som kommit från Finland - kanske i form av "mathjälp" från väst, vem vet? - och som tjänat sina ägare i några år är det ofrånkomligt att tänka på plastkassebeteendet i vårt land.
Den tragiska sanningen är att vi i Finland aldrig tillåter en plastkasse att blomma ut, vi ger den ingen chans att visa upp sitt rätta och uthålliga jag. Nej, vi bär hem maten i den, lägger den sedan i någon låda, bara för att ett par dagar senare avsluta dess liv - som skräppåse. Det här är förstås inte bara en oförrätt mot kassen, utan också ett uppenbart slöseri.
Men i vårt språkbruk har just detta beteende döpts om till honnörsord som "livskvalitet" och "levnadsstandard".
Hur är det då i butikerna av den gamla stammen i S:t Petersburg?
I brödbutiken: - Ge mig er kasse så lägger jag brödet i den.
På torget: - Ni har väl en väska med er?
Vid mjölkbilen: - Lägg er flaska där och tryck på knappen.
I tygväskan eller i moderplastkassen (den där Valintatalo-kassen som sett ett dussin ryska premiärministrar komma och gå) har folk en särskild (mindre) kasse för bröd och en för grönsaker. Ett lika logiskt som genialt system.
Och ett system som vi föraktfullt skrattar åt. Vilka fattiglappar!
Man skall förstås vara försiktig med att romantisera den rätt hårda ryska vardagen, men faktum är att det ibland är vi som borde ta inspiration från öst och inte tvärtom. Miljö- och konsumentorganisationer, våra myndigheter och framför allt vanligt folk borde åka på studieresa österut för att se hur man egentligen sparar energi och resurser med urenkla knep. Det är frågan om självklara tricks som snart endast våra äldsta åldringar kommer ihåg (och som de betraktar som sunt bondförnuft).
Det skulle också löna sig att arrangera studieresan ganska snart. För så småningom kommer detta beteende att försvinna också i Ryssland. Och allra först från S:t Petersburg, detta fönster mot Europa som alltid snabbast anammar fläktar västerifrån. På gott och ont.
Ingen skall i alla fall tro att ryssarna är särskilt ekologiskt medvetna. Tvärtom. De är ekologiska barbarer. De flesta struntar blankt i hur deras beteende påverkar miljön omkring dem. Det är givetvis tvånget som format deras vardag.
Men vi som är så himla medvetna borde inse att det idealiska beteendet är en kombination av det ryska och det västerländska. Problemet är bara att den där killen i jacuzzin kommer att göra allt för att förhindra den insikten.