I en otrygg värld finns det alltid en sak man kan lita på.
Biltillverkarna.
Man kan lita på att de vet hur vi ska skydda vår familj, vår livsstil och våra värderingar.
Se till exempel på en av årets konseptbilar, Ford Synus, som presenterades och fick stor uppmärksamhet tidigare i år på bilmässan i Detroit.
En liten goding som ser ut som en blandning mellan en likkista, en stridsvagn och ett kassaskåp på hjul. Eller som det lyder i Fords självsäkra pr-material: I framtiden kommer du att behöva ett rullande urbant kommandocenter.
Vilken är då visionen, hur ter sig framtiden, hur ska vi skydda oss mot all ondska?
Vi ska ha en bil med skottsäkert glas, med fönster som inte går att öppna och med
kombinationslås i de 15 cm tjocka metalldörrarna. Vi ska ha en fönsterlös baklucka utrustad med filmkamera som registrerar yttervärldens demoner. Vi ska ha en bil som när den parkeras och sätts i secure mode täcker in vindrutan och sidofönstren med ett skyddande metallhölje.
Och eftersom tillvaron där inne är så himla trygg är det förstås lika bra att stanna där. Stäng motorn, sväng om säten, luta er bakåt och njut av gränslös dvd-underhållning på den platta 45-tums skärmen som täcker hela inre sidan av bakluckan. Eller surfa ut på nätet!
– Som ditt sovrum på hjul, som chefsdesignern glatt uttryckte det i en intervju.
Alltså: Trygg och skön på insidan. Hård och aggressiv på utsidan.
Konseptbilar som denna hittas inte i bilaffären i dag, utan är ett sätt för tillverkarna att kolla reaktionerna på nya innovationer. Men är det då någon vits att ta denna lite provokativa framtidsbil på allvar?
En promenad genom de välmående delarna av Helsingfors räcker för att ge svaret. När man förut kunde signalera – inbillad eller verklig – stil eller status med coola amerikanska vrålåk, europeiska kvalitetsbilar eller snygga designbilar typ nya minin eller bubblan, är det i dag långfingersprincipen som gäller. De stöddiga och svartmålade stadsjeeparna, till exempel en Hummer, visar fingret till omvärlden, och bakom ratten kan man ibland finna små stadsmöss, både honor och hanar, som inbillar sig att ett armerat monster ger dem mera pondus i livet.
Från dessa bilar är steget sedan inte långt till en högteknologisk och bepansrad vagn som Ford Synus. Så när och om den kommer ut på marknaden kommer vi redan att tycka att skottsäkra fönster och filmkameror som sidospeglar är helt logiska steg i utvecklingen, omedvetet kommer vi att vänja oss, vi kommer att börja tro att det är så här vi ”skyddar oss”, att hoten finns överallt, just det, tala inte med främlingar, kör över liftaren istället för att plocka upp honom, undvik folksamlingar, åk aldrig kollektivt …
En enkelbiljett ner i paranoia-träsket, alltså.
Men dit vill vi väl inte hamna? Så jag intalar mig att det finns en enkel lösning i två steg.
Steg ett: Det är meningslöst att bli för rädd för omvärlden. Den är ungefär lika farlig eller ofarlig som den alltid varit. Steg två: Ha överseende med biltillverkarna, de försöker bara tjäna pengar på våra rädslor.
Men vi kan faktiskt säga nej.