Jogga jogga!

Ni måste ha världens stressigaste arbete. Hjälper joggandet er att behärska den höga stressnivån?
     Ja. Springandet har hjälpt mig under perioder av extrem stress och intressant nog har mina tider förbättrats efter att kriget började. Jag har alltid sprungit rätt så snabbt, men efter att kriget inleddes har intensiteten stegrats.
         President George W. Bush lever i bråda tider. Men det finns en sak han inte ger avkall på. Han springer. Helst sex dagar i veckan. Det avslöjade han nyligen i en exklusiv och stort uppslagen intervju för joggarnas husorgan, Runner´s World, där den flåsande journalisten också inflikade "Det är uppenbart att detta är en man som belastas av världsproblemens ofattbara tyngd - men ändå arrangerar han praktiskt taget varje dag tid för det som han älskar."
     Och hur är det med folk som påstår att de är för upptagna för att motionera?
     - De prioriterar fel saker. Det är samma människor som säger att de inte har tid för sina familjer. Det är ett svar som jag inte accepterar. Jag tror att vem som helst kan finna tid, ja, i själva verket tror jag inte det - jag vet det. Om USA:s president har tid att motionera, har också andra människor tid.
     Där hörde ni. Ni har nog tid! Ut och jogga, bara. Är ni med oss eller emot oss?
     Efter cirka femtio eller hundra år av en ständig strävan efter att göra livet bekvämare med uppfinningar som privatbilen, rulltrappan, fjärrkontrollen, den elektriska tandborsten och nu också dammsugaren som dammsuger av sig själv (1500 euro på Stockmann) har myndigheterna i USA insett att någonting är på tok. Amerikanerna äter dåligt, rör inte på sig och har blivit alldeles för feta. Om alla amerikanare inom- och utombords påminner om oljedrypande franskisar innebär det att landets konkurrenskraft är i fara, och antagligen också kriget mot terrorismen. Därför krävs det nu disciplin.
     Springandet gör mig disciplinerad. Jag är till exempel en person som tror på punktlighet. Det är disciplin. Jag förutsätter att staben i Vita Huset är punktlig och att de motionerar, säger Bush.
     Kanske allt detta är ett resultat av den rörande nya vänskapen mellan USA och Ryssland? I öster har president Vladimir Putin redan länge gärna visat upp sig utan skjorta på judomattan, han gör galanta kullerbyttor, han super inte och äter hälsosamt.
     Han är en ny rysk man. En strålande hälsoförebild i ett land där speciellt männen plågar sina kroppar med flott och sprit i överflöd. Nu försöker det ryska etablissemanget också med hjälp av en hitlåt riktad till ungdomen lansera Putin som modellmannen (refererat bland annat i Tv-nytt den 14 september - besynnerligt nog såg låtens producent ut som om han levt på smetana de senaste tjugo åren).
     Dilemmat i USA, Ryssland och Europa är att våra samhällen grundar sig på bekvämlighet och kortsiktiga njutningar (jag talar nu om ostbågar och cokis), som trugas på oss med effektiv reklam. För medelmannen tar det uppenbarligen 32-34 år eller omkring 10-15 kilogram att komma underfund med denna lömska konspiration. Sedan kan han börja springa hysteriskt, äta fibrer och rentav ibland dricka isvatten på krogen.
     För Bush och Putin har naturligtvis rätt. Vi borde alla ut och jogga. Men betyder det automatiskt att man är med dem? Ja, vilken inre syn ska man skapa för sig själv när man flåsar framåt på joggingbanan, när man så desperat behöver förebilder för att orka vidare? En välmående och fräsch Bush som också har tid för familjen - eller den George W. Bush som med bomber och missiler vill införa amerikansk disciplin i Irak och resten av världen?
     Och ska man se den ungdomliga Putin som gör en viktig insats för den ryska folkhälsan, eller ska man se den Vladimir Putin som med bomber och missiler vill införa rysk disciplin i Tjetjenien?
     Eller borde man helt enkelt springa ifrån dem, där i nästa motlut?