Turisten som hjälte

"Vad kunde väl på våra dagars människor, överhopade av nervretande, jäktande arbete, verka mera lugnande och hälsobringande än färder utmed Finlands sjöstråtar eller i skärgårdarna vid dess kuster … Men resor i vårt land äro enligt mångens mening besvärliga. Bättre är att fly till utlandet, till turisthotellen vid Norges fjordar eller vallfartsorterna vid Alpernas sluttningar eller i allmänhet någonstädes långt bort …"
     Kunde du ha sagt det bättre själv? Knappast. En reseskribent år 2004 hade utan att bli misstänkt för plagiat lätt kunnat ta copy-paste på texten, moderniserat språkbruket och till och med fått några klappar på axeln av Finlands turistfrämjare.
     Textstycket kommer från en helt ny resevärld som har öppnats för mig. Och det var boken, inte en resa, som tog mig dit. Närmare bestämt årsböcker utgivna av den numera nedlagda Turistföreningen i Finland.
     Jag har ett antal av årsböckerna från 1900-talets första hälft och de är en oslagbar inkörsport i hur man på den tiden betraktade resandet. Stressade människor år 1911 ansågs som i citatet ovan behöva semester för att koppla av, men många saker har också förändrats totalt.
     Då tyckte man till exempel att turism var en fosterländsk (!) gärning. Och turisten var dessutom en mycket respekterad spridare av allmänbildning. Med högt klingande stämma uppmanades alla därför att resa för att lära sig om nationen:
     "Isynnerhet hos de unga borde intresset för turistfärder upplivas, och intresset för att i ännu högre mått lära känna det land, för vilket deras uppgift är att arbeta, och det folk, om vars framgång de böra beflita sig."
     Och språkbruket upprepas år efter år. Fortfarande på 1930-talet får man intrycket att turisten är den främsta garanten för vår självständighet, och dessutom en tapper soldat mot dumhet och likriktning.
     Turisten är till och med en miljökämpe - redan år 1911: "Nästan överallt, där förr tät skog och rik vegetation fröjdade naturvännens öga, bölja nu för tiden skördefält; vid forsarnas stränder, där man förr hörde endast vattnets brus och skogarnas sus, hör man nu för tiden blott det enformiga skramlandet av fabrikernas maskiner. Intet under således, om man överallt i världen, i nästan alla land, begynt arbeta för ett effektivt naturskydd".
     Men i dag är ordet turist rena svordomen. Det är "massturism" och det är horder av bräkande amerikanska och rikssvenska och finländska turister, men det är aldrig vi, du eller jag, alltid bara det paradoxala "det var inget roligt, där var fullt av turister".
     Det är alltså dags att återerövra ordet eftersom vi alla, oberoende av resans art, ändå är turister. Låt oss därför bli genuina turister såsom det var tänkt att vara. För tänk om man efter veckan på Mallorca istället utbrast: "Det var en fantastisk resa, där var fullt av allmänbildare och naturvänner".