Denna kolumn var – smått oväntat – med i studentskrivningaras prov i textkompetens 10.2.2012. Uppgiften lydde:
Analysera de stilistiska medlen i Magnus Londens kolumn Total trygghet och ta
ställning till hur de fungerar.
-----
Vilka lekredskap på ert daghem har under de tre senaste åren gett upphov till olyckor eller allvarliga närapå-situationer? Beskriv incidenterna och följderna.
Den frågan skickade Östra Finlands länsstyrelse ut till 300 daghem i våras. Ur slutrapporten framgår att det inte inträffat en enda incident på en majoritet av de svarande daghemmen. Men äsch, strunta i det lugnande beskedet. För det är bäst att gå rakt på sak: Det är gungan som är farligast.
I hela östra Finlands län har det nämligen under tre år inträffat hela 18 (aderton/kahdeksantoista/eighteen) incidenter eller närapå-situationer med den lömska gungan involverad.
Av dessa aderton olyckor har det sju gånger inträffat, alltså utspritt på tre år och över ett helt län, att ett icke-gungande barn har kolliderat med ett gungande barn. I och för sig har alla smarta dagis redan insett den uppenbara risken och upprättat en skyddszon som är förbjudet område för dem som inte gungar. Men strunta i det lugnande beskedet. Den är nog elak, den där gungan.
För det har också skett – några gånger – att ett barn har tappat greppet och fallit från gungan. Dessutom har det en gång skett att gunglinan har gått av.
Rapporten bevisar också att klätterställningarna har en mörka agenda som går ut på att skada barnen. Sex gånger har de lyckats i sina uppsåt. Och rutschbanan: Den är minsann en ond skapelse.
Det verkar vara så, står det i rapporten, att den vanligaste orsaken till uppstådd skada i rutschbanan är stöten som inträffar då barnen träffar marken i slutskedet av rutschandet. Vilken cynisk taktik! Barn har dessutom krockat med varandra i rutschbanan!
Men rutschbanan är inte bara elak, den är också listig: Två gånger har barn fått en sticka i fingret av den! Och inte kan man lita ens på naturen, en gång har nämligen ett barn krockat med ett träd (framgår tyvärr inte vilket trädslag).
Ja-a ... för att parafrasera Nokia: Det här är vad det blivit av våra myndigheter. Undersöker och funderar på det självklara. Frågor som vilken erfaren dagisvårdare som helst kunde ha svarat på: Vi kan och ska minska på riskerna, men vi kan tyvärr aldrig helt eliminera brutna armar, hjärnskakningar eller skrubbsår. Barn leker och måste få leka.
Men vilken är då myndighetens slutsats av allt detta? Mera forskning! Under 2008 genomförs ett stort kontrollprojekt. Dessutom:
”Länsstyrelsen anser det vara viktigt att personalen på daghemmen uppfostrar barnen till att röra sig på ett måttfullt och stillsamt sätt i lekparkerna...” (min kursivering).
Men det där är ju helt otillräckligt! Det finns redan en perfekt lösning i bruk i hemmen. För det är ju helt förkastligt att vi stackars oskyldiga föräldrar bekymrar oss för att de små liven kan få skrubbsår i sina otämjbara och ohälsosamma lekar ute i ohälsosam frisk luft.
Så här borde daghemmen göra: Skrota redskapen, hugg ner träden, slopa utelekarna. Bygg istället skilda bås inomhus för varje enskilt barn. Knäpp på playstation eller nintendo inne i båsen. Lås dörrarna.
Och njut av tryggheten.
Läs om rapporten på länsstyrelsens webbplats. Här kan också hela rapporten laddas ner.