I Norden kan vi lita både på myndigheter och företag. De är okorrumperade och sover med lagboken under dynan. Ungefär så lärde vi oss i grundskolan och med jämna mellanrum slänger undersökningar mera bensin på lågorna: "Finland är världens minst korrumperade land".
Norden är nog bra, men hur bra är något som borde diskuteras. När det gäller företag räcker det med några exempel för att inse att allt kanske inte är så rosenrött: I Norge nystar man upp en omfattande härva i dagligvaruhandeln; det har visat sig att butikskedjorna kräver pengar - kunde kallas mutor - av tillverkarna för att ta in vissa produkter i sitt sortiment. Det är alltså inte, föga överraskande, konsumenternas bästa som dikterar utbudet utan ett korrumperat system.
I Sverige står hela 77 butikschefer åtalade för att ha varit inblandade i den omfattande mutskandalen i Systembolaget. För stora stålar har bolaget favoriserat vissa importörer. I Finland igen räcker det med att säga "Sonera" för att inse att företagsetik och lagboken ibland väger fjäderlätt.
Vi kan förstås avfärda händelserna med att det i affärsvärlden handlar om pengar och då är möjligheterna och därmed lockelserna stora. Annat är det med myndigheterna. Objektivitet är deras honnörsord.
Men hur är det om två olika myndigheter talar i kors? Vem ska man då lita på?
Ett intressant exempel gavs i fredags. Det kan till synes verka handla om en detalj, men på något sätt anar man större sammanhang i kulisserna.
I somras var det stort hallå kring muddringsarbetet vid Nordsjö hamn. Stora mängder tennföreningar - som ingått i giftfärger som fartyg hade målats med - rördes upp ur bottensedimentet och spred sig i vattnet, och projektet fick tillfälligt muddringsförbud.
Men i slutet av december 2004 släppte Nordsjö Hamnprojekt, som alltså är ett skattefinansierat megaprojekt, en god nyhet:
Man kan äta hela 800 gram fisk fångad vid Kalkbruksfjärden varenda dag utan att överskrida WHO:s maximidos av giftet TBT. Det var företaget Kala- ja vesitutkimus Oy som på uppdrag av Hamnprojektet hade undersökt abborre, gös och flundra.
Redan i oktober 2004 hade Statens Folkhälsoinstitut å sin sida konstaterat i ett utlåtande att "halterna … inte är så höga att de innebär en risk för befolkningens hälsa".
Men i fredags skrev både Husis och Hesari att man inte ska äta fisk fångad i närheten av Nordsjö. Nu var det Livsmedelsverket som talade: "Halterna är anmärkningsvärda" sade överinspektör Anja Hallikainen. Enligt undersökningen överskreds nivån av tennföreningar hos den fångade fisken flerfaldigt den maximala dagsdosen, och det handlar inte om trevliga ämnen: TBT antas bland annat påverka motståndskraften, fortplantningsförmågan och ge ökad risk för cancer.
Den här gången var det hamnmotståndare som hade låtit ett tyskt laboratorium undersöka abborre, gös, flundra och gädda som de fångat vid Nordsjö, och riksdagsledamot Janina Andersson som krävde att Livsmedelsverket skulle kommentera resultaten.
Alltså: Två bakgrundskrafter, två myndigheter - och två olika sanningar.
Till och med i det hederliga Finland är sånt möjligt.