Just precis nu slåss de om våra skattepengar. Budgetmangling. Miljoner hit och miljoner dit. Så när prioriteringarna kan kännas konstiga, finansministeriets tjänstemän iskalla och politikerna viljelösa gäller det att vända på steken. Hitta guldkornen, öronmärk dina egna pengar, se underverk växa fram – och märk hur skattebetalandet plötsligt känns så mycket härligare.
Börja så här. Hur skulle du använda dina skattepengar om du fick bestämma själv? Vi utgår alltså ifrån att rätt svar inte är PlayStation eller Porsche, utan något som kunde tänkas gynna både dig själv och andra.
Här kommer mitt svar:Jag skulle till exempel skapa en statlig instans som har som uppgift att locka folk, inklusive överbekväma barnfamiljer och blaserade citysinglar, ut i skogen. Få dem att inse var det lugna äventyret finns.
Ja, jag vet, det låter heltöntigt, men jag bjuder på det. Det är som sagt mina pengar.
Instansen skulle se till att det finns större och mindre skyddade naturområden av olika slag i vårt land, cirka sjuttio stycken vore säkert lämpligt. Från Lapplands kalfjäll till skärgårdens mjuka klippor, från fräscha tallmoar till ändlösa myrar. Områden som skulle vara öppna för allmänheten. Där man i slående miljöer långt från citymarketar och bloggar kunde fiska, vandra, fågelskåda, paddla, simma, klättra, åka skidor, plocka svamp, lära sig naturvett, göra upp eld, leka, älska, läsa och kanske framför allt sova – livet liksom.
Min duktiga och effektiva statliga instans skulle vara synnerligen ambitiös. Den skulle skapa ett nätverk av hundratals avgiftsfria ödemarksstugor, öppna för vem som helst. Här skulle finnas enkla kokmöjligheter, sovplatser, en kamin, dricksvatten från en brunn eller bäck, en mysig gästbok, stearinljusstumpar, brännved – och massor av stämning i stockväggarna.
Mellan stugorna och rastplatserna skulle det gå väl markerade leder, på vintern ofta skidspår. På centrala platser i utkanten av nationalparkerna skulle jag låta bygga så kallade naturrum där man kunde bjuda besökare på filmföreställningar, utställningar och sånt.
Och för att nå ut till de breda massorna skulle jag ge order om en massiv satsning på en webbplats och informativa broschyrer. I materialet skulle finnas allt om flora och fauna i de skyddade zonerna, lite historia och anekdoter, lockande fotografier och all tänkbar praktisk info. Webbplatsen kunde lämpligen döpas till luontoon.fi / utinaturen.fi / lundui.fi – eftersom detta är en medborgartjänst skulle den självklart finnas också på svenska och samiska, om än i litet nedbantad version.
Vilken skön tankelek. Vilken ljuv utopi.
Men det konstiga är att precis allt det där redan finns, som en enhet inom Forststyrelsen. Gå in på www.utinaturen.fi om du inte tror på mig.
Och hur mycket skattepengar går åt till denna våta skattedröm?
Drygt 30 miljoner euro – eller omräknat sex euro per finländare. Men bäst av allt! Om du fnyser åt orörd skog, och råkar vara en vän av asfalt har också du ditt på det torra: Du får i bästa fall mer än en miljard för vägunderhåll och nya vägprojekt.