Skydda dig mot millenniumbuggen!
Lystring! Det finns planer på att riva magasinen!
Välkommen till den nya sökmotorn Google! Pröva vår prototyp nu!
Visst kan fem eller tio år ibland kännas som en evighetslång tid.
Och det är en lång tid. Speciellt på nätet. Men kan vi någonsin igen få se hur nätet såg ut för en vecka eller ett decennium sedan? Hur jublade nokia.com över sin nya Communicator 9000 år 1996? Vad fick man egentligen för odds i förväg på betfair.com för Greklands EM-guld? Hur reagerade whitehouse.gov på attackerna den 11:e september?
Reflexsvaret för oss lekmän är ett panikslaget och uppgivet NEJ! Allting är förlorat, raderat och uppdaterat många gånger om – så typiskt för den ytliga tid vi lever i.
Till webbens natur hör som bekant att misstag rättas till, sidorna blir snärtigare och modernare. Det sägs att en specifik version av en webbsida har lika lång livstid som en husfluga, typ 44 dagar eller så. Sanningen skrivs ständigt om med andra ord.
Men i takt med att webbens betydelse stiger inom varje samhällssektor, blir också nödvändigheten att dokumentera den uppenbar.
Är då gårdagen på webben faktiskt förlorad för alltid?
Bara nästan. Å ena sidan lever vi nog i det som betecknats som en digital version av den mörkaste medeltiden, vi skulle aldrig acceptera samma arkivnonchalans gällande pappersböcker och -tidningar. Men som vanligt i mänsklighetens historia finns det folk med fungerande hjärnor, folk som fattar att något måste göras medan resten av oss gråter om alltings förgänglighet.
För det är just de där drypande tårarna på kinden som den ideella organisationen Internet Archive i San Fransisco på archive.org effektivt torkar upp. Slå in vilken sajt som helst och svaret blir länkar till historiska versioner av samma webbplats. Kostar ingenting (men man får gärna donera) och kräver ingenting. Men se upp, det är synnerligen beroendeframkallande! Internet Archive samarbetar också med bibliotek för att organisera arkiverandet av ljud-, bild- och videofiler.
Det finns naturligtvis många brister. Det var ”först” 1996 man började skicka ut sina robotar, många undersidor och uppdateringar fattas och arkiveringen kan lätt blockeras. Men i går fanns det ändå 85,898,456,616 historiska objekt tillgängliga, vilket känns som en ”ganska” schysst insats.
Och även om Finlands nationalbibliotek redan gör sitt bästa för att arkivera .fi-innehåll måste åtgärdar vidtas också här. När nu webbportalen kulturhuset.fi (bakgrundskrafter är Kulturfonden, SFV och SSC) går in för att samla mer eller mindre allt finlandssvenskt och tvåspråkigt kultur- och organisationsliv under ett paraply vore det intressant att veta om de har intresse, resurser och tekniska möjligheter att arkivera.
Om inte, måste suveräna Brages pressarkiv få en (antagligen fondfinansierad) dotterorganisation: Brages nätarkiv.
Då skulle framtiden veta vad vi egentligen sysslade med.