Shopping

I Hbl stötte jag häromdagen på en intressant annons: "Två vuxna och fyra personer kan shoppa från morgon till kväll med den regionala kompisbiljetten."
    Så kan det låta när våra myndigheter bekänner färg, när de hukar sig för ideologin Shop til' you drop. I detta fall var det YTV Liikenne (SAD:s nya svenskklingande namn) som talade till sina undersåtar. I annonsen hette det också: "Efter den långa, mörka vintern är det dags att njuta av sommarvärmen och de ljusa kvällarna i goda vänners lag".
    Det är väl någonting som vi alla kan hålla med om! Ni vet: bastu, sol, glada barn plaskar i vattnet, fågelkvitter, en öl eller två … Men tyvärr var det nog inte det som YTV Liikenne avsåg eftersom texten sedan fortsatte: "Med regionbiljetten kommer du snabbt till shoppingställena, salutorgen och uteserveringarna" och så räknades det upp sex shoppingcentrum med utmärkta bussförbindelser.
    Det är förstås utmärkt att bussbolagen höjer profilen och folk borde verkligen börja inse att shopping och bilism inte är ett odelbart par. Men samtidigt avslöjar annonsen något om vilka prioriteringar som också myndigheterna gör.
    Vi skall lära oss att shoppa mera.
    Eller är det bara en slump att YTV säger så här?
    Som bekant har Helsingfors stad beslutat att Alexandersgatan ska rivas upp. På stadens hemsida motiverar byggnadskontoret det treåriga projektet så här: "De utslitna skenorna bär inte längre och de gamla hållplatserna passar inte ihop med de nya vagnarna. Dessutom motsvarar gatans nötta och brokiga ytbeläggning inte längre de krav man måste ställa på en central affärsgata." (min kursivering)
    Vi måste förstås kunna lita på stadens ord, skenorna är säkerligen utslitna. Att spårvagnstrafiken fungerar bra är dessutom något som ligger alla helsingforsare varmt om hjärtat. Och det är klart att Alexen inte får förfalla. Men hur är det med påståendet om att gatans ytbeläggning inte motsvarar de krav man måste ställa på en central affärsgata? Vem är det egentligen som ställer dessa krav?
    Förstås de som har mest att vinna på att vi lär oss shoppa, det vill säga butiksägarna.
    Men det kanske mest dramatiska i projektet är beslutet att installera gatu- och trottoarvärme längs nästan hela Alexen för drygt elva miljoner mark (staden betalar gatuvärmen, fastigheterna trottoarvärmen). Varför i fridens namn vill staden och fastigheterna värma upp 11 000 kvadratmeter asfalt och sten och av bara farten öka den årliga energikonsumtionen med 3300 mW/h (motsvarande 700 000 mk om året)?
    Stadens svar: "Den uppvärmda Alexandersgatan lockar även mitt i smällkalla vintern till shopping och restaurangbesök. Varmt välkommen!"
    Där har vi det igen: Shoppa mera!
    Men för att upprepa en kliché (som gott kan upprepas): Hur kan det komma sig att det alltid finns skattepengar och/eller politisk vilja när man vill hjälpa storbutikerna (som i Östersundom)? När den sociala sektorn eller undervisningssektorn däremot piper till om några extra miljoner skriker de ansvariga tjänstemännen och politikerna alltid tillbaka: Nej! Budgetdisciplinen måste hålla!
    Apropå myndigheternas annonser: Varför kan inte YTV Liikenne istället påpeka att regionbussen är ett förträffligt (och billigt) färdmedel för att ta sig från storstadslarmet i Helsingfors till närbelägna naturparadis som Noux, Luk och Pirttibacka?
    Ja, tänk om myndigheterna skulle våga gå mot strömmen och säga: Mera gratis natur och mindre shopping för folket!