En av mina favoritföljetonger ur pseudovärlden är österbottensbördige klädmogulen Peter Nygårds eskapader i sitt nuvarande hemland Kanada (ivrigt bevakade av den kanadensiska pressen och Iltasanomat). I en tvist om hur mycket han borde betala i underhållsbidrag för sin 16-årige son får det vuxna släktets girighet, villrådighet och tomhet två alldeles nya och fräscha ansikten.
För några år sedan bestämde nämligen en domstol i Toronto att Nygård (uttalas Najgaard) ska ersätta sin ex-hustru med 9000 euro i månaden i underhållsbidrag för sonen. En nätt liten summa alltså för en tonåring och samtidigt också det största i Kanadas historia. Men den finska mamman, även hon bosatt i Kanada, var inte nöjd med den blygsamma kakan utan ville få domstolen att höja månadsbidraget till … 40 000 euro.
I budgeten ingick, bland mycket annat, 24 000 euro per år för semestrar, 600 e/mån för lunchmat, 6300 e/mån för framtida behov, lite andra pengar för att kunna köpa en Saab till sextonåringen och slutligen 60 euro i månaden för vitaminer.
Det å sin sida ville inte mångmiljonären Najgaard - han sägs vara god för 89 miljoner euro - gå med på. Tvärtom ville han få den fastställda summan sänkt. Och likt en sann uppfostrare av den gamla auktoritära stammen konstaterade han (via sina advokater, förstås) att för mycket pengar faktiskt kan ha en negativ effekt på ett barns utveckling och rentav demolisera barnets arbetsmoral. Juristerna var också snabba att påpeka att Najgaard "älskar sin son och vill fördjupa sitt förhållande till honom".
I domstolen kontrade mamman med att berätta sin version om hur det gick till när den då tioårige pojken för första gången blev bjuden hem till pappan sin på Bahamas. Det som skulle bli "kvalitetstid" mellan far och son krympte ihop till att Najgaards assistenter spelade upp en reklamvideo om pappan och hans framgångsrika klädföretag.
Allt som allt krävde mamman mer än tre miljoner euro i retroaktivt bidrag för all denna orätt.
Efter flera års behandling i domstol - och hisnande rättegångskostnader - kom parterna plötsligt "överens" för två veckor sedan. Detaljerna offentliggjordes inte men beskrevs som en "seger" för mamman, som nu skulle fira med lyxkryssning, lyxsafari och lyxbil - eller hur det nu var.
Ett helt annat exempel från Finland är pappan som sportade med att bjuda hem sin tonårige sons kvinnliga bekanta, med Internet och gratis sprit som lockbete. Tyvärr hade han inte berättat att det i "överenskommelsen" också ingick att han filmade flickorna i smyg när de gick på toan. När polisen gjorde en razzia hos pappan hittade man tiotals videokassetter med inbandade toabesök.
Vad kan man lära sig av dessa tilldragelser?
Ingenting. Vi borde glömma alltsammans så snabbt som möjligt.
Men om jag vore tonåring i dag skulle jag utfärda en stormvarning till omvärlden: Vi kommer möjligen att bli lite knäppa. Vi har ju våra förebilder.