För snart hundra år sedan presenterade arkitekten Bertel Jung ett ”Förslag till Centralpark för Helsingfors”. Och staden fick faktiskt sina lungor som senare förstorades norrut. Jag råkar bo i närheten, i somras plockade vi blåbär i Centralparken och gjorde paj. Vilken annan europeisk huvudstad kan bjuda på det?
Helt följdriktigt har staden bestämt att parken ska förbli i fritidsanvändning – perfekt! – och man siktar på att de ”kulturhistoriska, ekologiska och de praktiska behoven ska kunna kombineras”.
Så allt är väl. I Helsingfors sköter vi verkligen om vår lungor!
Men inte fullt ut. För vad får man när man gör blandpaj på helsingforsiska sossar, samlingspartister och stadens tjänstemän?
Man får en lätt bismak av inkonsekvens och nonchalans.
Som det framkommit i Hbl vill staden bygga bostadshus (”stadsvillor”) längs Läkaregatans obebyggda sida och in i själva parken. Det ska genast medges att villorna inte är några mastodontbyggen och att man säger att parkmiljön ska bevaras så långt det är möjligt. Hur det ska gå till när man samtidigt måste ha bilplatser för invånarna, en ny infart och bygga 10-15000 kvm lägenheter på ett parkområde är ändå helt obegripligt för mig.
Så det är väl därför rekordmånga besvär har lämnats in, namnlistor har cirkulerat, demonstrationer har hållits. Men än sen? Beslutsfattarna kan lugnt påpeka att området officiellt inte är en del av Centralparken, och att generalplanen faktiskt tillåter bostadshus här.
Men för vanligt folk – på promenad, på spring, ute med hunden, på picknick – är det där bara en byråkratisk fint. Det är de facto en öppen och grön plats som snabbt övergår i tät skog. Det är här citytypen spänner fast terrängskidorna. Det är här joggaren börjar andas djupare. Ja, för att uttrycka det riktigt klart: Det är Centralparken.
Under årens lopp har man tagit många tuggor av parken och det räcker med att titta på kartan för att inse hur smalt och därför också fragilt området numera är. Ändå är parken helt unik och bjuder på just det som vi alla i dessa friskustider behöver: frisk luft, skogsupplevelser och lugn och ro ett stenkast från centrum. Sjävklart förstör inte de planerade bostadshusen parken som helhet, men det är en klar signal om vad våra beslutsfattare prioriterar:
Det att man får bygga hus betyder inte att man måste göra det. Inom några år kommer stora redan exploaterade områden att frigöras för bostadsbyggen i Helsingfors, så varför måste man nu sluka en del av en park?
Kärleksparet sossarna-samlingspartiet drev igenom planerna med rösterna 5-4 i stadsplaneringsnämnden och nästa anhalt blir fullmäktige.
Därför detta generösa erbjudande som samtidigt är helt oförskämd lobbning, smörjning och muta: Jag lovar att ta varje fmge-ledamot som vill veta mera på en alldeles gratis promenad, joggning- eller skidtur i området. Efter det tror jag nämligen att fingrarna automatiskt börjar smeka nejknappen.
Sitter du alltså i fullmäktige och behöver frisk luft? Slå en signal.
Se även t.ex. Michael Perukangas blogg eller beskrivning av planerna (pdf)