Året var 1911, Finland var ett hårt pressat storfurstendöme medan ett relativt lugn och välstånd fortfarande rådde ute i Europa. Tidens stora trend var turism, och därför skulle det arrangeras resemässa i Berlin.
Också Finland ansåg sig vara redo för den annalkande turistinvasionen och då behövdes någonting alldeles extra för att sätta fart på propagandan (som marknadsföring helt ärligt kallades förr). Det krävdes lefvande bilder! Ja, det krävdes en gedigen reseleffa, den allra första i sitt slag, för att få européeerna upp till norr.
Sagt och gjort. Turistföreningen samlade ihop pengar och så bad man Karl Emil Ståhlbergs firma Atelier Apollo sammanställa till största delen gammalt arkvimaterial till en turistfilm som skulle slå mässan med häpnad.
Vilka ödesmättade tider… Det var nu den moderna och internationella Finlandsbilden skulle cementeras.
Så vad valde man att visa (sammanlagt 75 gånger) för de penningstinna tyskarna?
Det är med lite darr på handen och med det där spänningssuget i magen som jag trycker på fjärrkontrollens playknapp på Finlands filmarkiv i Rödbergen i Helsingfors. Den historiska filmen heter kort och gott "Finland", och medan levande och hoppiga sekvenser föreställande platser som Åbo Domkirche, Fluss Aura och Herrensitz Åminne flashar förbi märker jag att jag sugs in i skärmen, jag uppslukas av historien, vet inte ens om jag andas, ja, jag är på resa, för tusan. På en tidsresa som också erfarna resenärer som Captain Kirk gärna skulle ha hängt med på.
Det blir knappt två sekunder "Pargas, an der Südkust" med en suddig fabriksskorsten och jag försöker skrika till någon av de där typerna framför mig "Hallå, vinnare där! Snart kommer ni att starta Pargas Malms idrottsförening" men det går så himla snabbt och så är det redan "Seebad Hangö" och där är Casinostranden sig lik, och vi kommer till hemmaplan med "Ansichten aus Helsingfors" och jag vill gripa tag i någon pojkkläpp i spåran på Espen och fråga vad han heter, för vem vet, kanske han lever fortfarande?
Men, ni vet, år 1911 var allting redan så ytligt, det var snabba klipp och hårt tempo som gällde, så vi flyger omedelbart till "Industriestadt Tammerfors", för att därefter rusa österut till "Wiborg. Alte Burg." för att sedan dyka in i turistorgien "Imatra Stromschnellen". Det brusar och forsar alldeles förskräckligt och det välklädda sällskapet som strax ska åka ner i forsbåten vinkar glatt till mig, vinkar till framtiden, men de inser nog inte hur avundsjuka vi är på deras fria fors utan dammar och annat otyg.
Och dyrkandet av både natur och industri fortsätter, vi bestiger Koli, ser ångbåten Otava tuffa förbi i Saima kanal, njuter av Ladogas skärgård och när det sedan efter nitton intensiva minuter abrupt slutar med ett harmoniskt Lappland och jag dimper ner i kontorsstolen i den ljudisolerade studion år 2004 inser jag att hundra år är blott ett ögonblick i turistbranschen.
Tänk efter. Det är ju natur- och kulturplatser så som "Insel Punkaharju" och "Die alte Stadt Borgå" som fortfarande lockar utländska turister. Vi finländska turister däremot, vi tror alltid att gräset är grönare på andra sidan gränsen eller havet, för vem av oss har till exempel kollat in det märkligt klingande "Teerböte in Kajana" på den senaste tiden?
Se även
www.ennenjanyt.net/4-03/finland.htm
En utmärkt essä om bakgrunden till filmen "Finland" (på finska).