Stor större MEGA

Gick till närbutiken för att köpa tuggummi. Jag hade tänkt mig ett litet paket med fem bitar eller så, pure jenkki, ni vet.
     Drömmen sjudubblades på några ögonblick, jag kom ut med 35 tuggummin - den allra minsta förpackningen som fanns.
     Så jag gick in på nytt och började snoka ordentligt på förpackningsstorlekar. Kändaste exemplet är läskflaskorna som inte funnits i klassisk storlek på några år. Vi har lärt oss att standarddosen för att släcka törst är minst en halv liter färgat sockervatten kryddat med ett och annat E. Eller tvingade, hur man nu ser på saken. För jag har inget minne av att vi fick välja. Definitionen på stor flaska fick i samma veva en indexhöjdning motsvarande femtio procent, och är nu uppe i en och en halv liter.
     Godis då? Vi tar Supersalmiak, alla barns favorti. Först minskade de på förpackningarna, av ren snålhet, tills de hade krympt till typ 19 gram. Men nu är det stort som gäller. Superasken har fördubblat sig, och i påsform har den svällt upp än värre, dubbelt upp en gång till. Och därmed har normalportionen för lördagsgodis fyrdubblats i ett enda slag. Pantteripåsen har å sin sida exploderat mångfalt upp till 400 gram, och innehåller med andra ord en sockerdos som räcker till för att ett barn ska kunna flyga för egen maskin till Uranus - tur och retur.
     Chips. Mums. Förut en lyxgrej på tonårsfesterna. I dag en självklarhet i soffan när helst man hinner. Påsarna är också anpassade till 2000-talet. Nu heter chipssäckarna megapussi och är cirka tre gånger större än för tio år sedan. Majschipsen är strået vassare: ett halvt kilo är rena rutinen. Att vandra längs chipshyllorna i en hypermarket är för övrigt en speciell upplevelse … tänk att det finns så här mycket flott i världen.
     När Juhlatuutti och Jättis kom var de stora som Amerika. I dag är de standard. Vanliga pinnglassar och strutar är reserverade för de snåla och fattiga (och fiffiga, får man väl tillägga).
     Att gå på bio är också synonymt med frosseri. För den smått osannolika summan fem euro vill de att man köper en groteskt stor tunna med popcorn, och som belöning får man en liter coca-cola aningen billigare än normalt. Grattis!
     Sätt nu allt detta i ett sammanhang. Det är pop att himla sig över sprithamstringen till Estland. Men i själva verket är vi alla likadana. Vi köper mera och större och oftare. Och kanske vi precis likt spritturisten på Tallink inbillar oss att vi sparar mer ju mer vi köper. Men i själva verket är konsekvensen helt enkelt att vi dricker och äter mera eftersom det finns så himla mycket och när det nu en gång finns ska man ju äta och ... Barbariskt och okultiverat, visst, men så är det.
     Men är allt detta sist och slutligen så farligt? Vet inte. Men jag vet att man "borde" köpa aktier i godis- och snacksproduktionen.
     Och så ska vi förbereda oss på att bli några megakilon större.