En oändlig historia

I dag tar sportfesten slut. Äntligen! borde man väl tillägga.
     För efter sexton dagar av ständig tävlan börjar livet kännas lite tomt. Ska det här liksom vara allt vi lever för?
     Urk. Hoppas inte. Men OS var ändå speciellt på många plan. Det var någonting som fattades när cyklisterna susade förbi, när löparna flåsade över mållinjen och svettiga brottare klistrade sig fast i varandra. Just det! Varför hade inte guldmedaljörerna ordet Marlboro tatuerat på tungan? Varför blinkade inte Nikes logo på pupillerna hos alla utvalda nikeiter? Varför filmades inte hjältarna badande i ett träsk av logon och bränds?
     För att detta är OS, "Amatörernas och den icke-kommersiella idrottens storspel". Hö-hö, den gamla formuleringen klingar förstås falskt och har ingenting med dagens spel att göra. Eller nästan inget. För det är bara i OS som man, i ren ömkan och för att göra en politisk markering, låter en sjuttonårig afghansk kvinnlig judoka med brunt bälte - en amatör, alltså - delta, och sedan för att undvika pinsam uppmärksamhet lånar henne ett svart bälte. (Hon höll ut 42 sekunder i sitt enda uppträdande.)
     Och det är bara i OS man har råd att tygla den överdrivna kommersialismen. I tv-rutan syntes faktiskt inte en enda reklamlogo och det är just det som gör OS behagligare än sina konkurrenter.
     För se hur det är på annat håll. Finlands största "idrottsgren", Formel 1, är rena dystopin där idrottarna liksom också de dödliga fansen har förvandlats till storbolagens nickedockor och gående reklampelare. Hatet mot Ferrari får vi finländare dessutom med modersmjölken.
     Jaja, jag hör motargumentet: Hela elitidrotten skulle falla ihop som ett korthus utan sponsorer!
     Det stämmer. Men det är också sponsorerna som bär ansvar för att duktiga idrottare förvandlas till gudaliknande figurer (ett farligt tilltag) och som gör att en enda spelare i USA:s Dreamteam-basketlag tjänar mera per år bara genom sin skosponsor än hela Puerto Ricos lag tjänat under hela karriären. Vilken triumf därför att just Puerto Rico satte Dreamteam på pottan i inledningsmatchen. Visst är OS härligt.
     I natt är det i alla fall viktigt att vi alla sover gott och andas lugnt. Vi kan fundera på hur många dagar eller år det kommer att ta innan den nya grekiska gudinnan Fani Halkia blir fast för doping. För det kommer att ske.
     Men fundera inte för länge! Redan i morgon fortsätter nämligen spektaklet då ishockeyns World Cup tar över. Det räcker självfallet inte med Stanley Cup och alla andra nationella hockeyligor plus VM och OS - för att inte tala om de helt meningslösa turneringarna i Prag, Stockholm, Helsingfors och Moskva. Nej, eftersom det finns gott om stålar att göra klämmer man in ytterligare ett skådespel med de allra bästa logodränkta (det finns 34 officiella sponsorer) gudarna, ursäkta spelarna.
     Då börjar jag liksom undra: När är det riktigt tänkt att man, inspirerad av alla dessa stora atleter, ska hinna röra på sina egna trötta ben?
     Och vem sponsrar?