En seger över tid och rum
Hufvudstadsbladet 7.3.1998
"Fördomar kommer att krossas ... Varje hörn av vårt land kommer att förenas med hjälp av snabb och vänskaplig kommunikation ... Mänskligheten kommer att triumfera över tid och rum."
Där har vi den heliga formeln för Det Globala Informationsnätet. Vi är online, vi är uppkopplade och 90-talet är vår tid.
Men ovanstående medryckande retorik är inte tagen från det som vi gärna uppfattar som mänsklighetens snabbaste och tidseffektivaste decennium. När det begav sig uttryckte man sig exakt så där om ... ångmaskinen.
Det var en tid då årtalen definitivt inte började på 19. Ångmaskinen och därmed järnvägarna skulle förena människor - i detta fall nordamerikaner - och skapa förutsättningar för idealsamhället. Visst gick det lite åt skogen med det projektet, men det hade man redan glömt långt senare när nästa revolution skedde och telegrafen kom.
För nu skulle mänskligheten triumfera över tid och rum. Nu skulle idealvärlden skapas.
"Det är omöjligt att den gamla tidens fördomar och fiendskap längre kommer att existera, eftersom det har skapats ett dylikt instrument för ett utbyte av tankar mellan alla nationer i världen."
Så hette det för 140 år sedan. Visst förändrade telegrafen informationsförmedlingen för all framtid. Det var, för att upprepa en klassisk fras, första gången som budet kunde komma fram före budbäraren - vilket innebar att orden "kommunikation" och "transport" inte längre var synonymer.
Men någon idealvärld såg ingen röken av.
Inte heller något slut på fiendskapen mellan länder.
I våra ögon framstår förstås telegrafidealisterna som naiva fjantar, men hur ser det egentligen ut i dag? Nu har vi Internet som, enligt lovorden, är ett minst lika stort genombrott för världssamfundet som telegrafen någonsin var. Nu - plötsligt - är informationen tillgänglig för alla, nu - plötsligt - har världen blivit mera demokratisk, nu - plötsligt - får vi alla säga vad vi vill och hela världen lyssnar.
Och viktigast av allt. Allt är faktiskt online!
Så nu hör "fördomar och fiendskap" äntligen till det förgångna, det finns ju ett instrument för utbyte av tankar mellan alla nationer i världen!
I dag skrattar vi åt dem som trodde att ångmaskinen och telegrafen skulle lösa problemen i världen. Hur kunde de tro att det skulle räcka med några stolpar förenade med en lång sladd för att allt skulle bli bra?
Men vad är då Internet, cyberrymden och e-post egentligen?
De är förstås vår tids telegrafer, där sladden och stolparna har ersatts med kablar och satelliter. Kommunikationsredskap och informationskällor - visserligen rätt effektiva, snabba och roliga sådana - men ingenting annat, varken mer eller mindre, punkt och slut.
Ändå finns det många som - fortfarande - går omkring och på allvar tror att nu, nu kommer världen att bli bra. Att det globala nätet skall förena oss och skapa en enad, demokratisk värld, en strålande framtid där vi är befriade från all historisk barlast. Men att världen är allt annat än enad, att till exempel nittio procent av Internetanslutningarna i världen finns i USA och Europa glöms alltid bort.
Nyhetsdistributionen via telegrafen medförde, skriver medieforskaren James W. Carey, ett dramatiskt steg mot ytlighet, opersonligare berättarstil och kortare texter i USA:s dagstidningar. Den så kallade online-journalistiken som i dag produceras på nätet är en direkt fortsättning på den traditionen. Nyhetstexterna på skärmen är korta, översakliga, anonyma och de saknar så gott som alla hänvisningar till historiska skeenden. Fördelen, säger anhängarna, är i stället att nyheten fås i realtid.
För det är det vi dyrkar i dag mer än någonsin. Realtid. Direkt. Online.
När Martti Ahtisaari, landets president, utser en ny (ung) medarbetare till sitt kansli lyder en av motiveringarna till att personen i fråga blev utnämnd att "han tillhör Internetgenerationen".
Betyder det alltså att den utnämnde är ytlig, opersonlig och historielös? Knappast, men vad som avses förblir oklart för mig.
För det är just i sådana ordvändningar som övertron till den nya tekniken kommer fram, och det är inte någon tillfällighet att det ofta är en äldre generation som klämmer ur sig sådana plattityder.
Men ibland är det just vi i den så kallade "Internetgenerationen" som blint upprepar branschens budord. På en dimmig fest hävdade en gång en kompis till mig att "boken är död". "Hurså?" undrade jag förskräckt.
- För att den är föråldrad samma sekund den är tryckt.