Resans första beslut

Dörren smäller igen. Och nu … hur ta sig till flygfältet?
     Det är en oerhört viktig fråga - och, nej, här finns ingen dold ironi.
     Eftersom flyg för många är ett onaturligt och tråkigt sätt att resa, krävs det ett noga planerat motdrag för att äventyret ändå ska börja på rätt kula.
     Utgångspunkten är att man i början av resan är fräsch, glad och fylld av energi. Nu börjar det! I sådana fall är det allra sämsta alternativet taxi.
     Varför? För att om man börjar med den dyraste och bekvämaste lösningen kommer kraven på resten av resan att vara helt orealistiska och ruinerande. Man kommer inte att vilja åka lokalbuss i Barcelona eller metro i S:t Petersburg bland vanligt folk efter att ha suttit i en urskön luftkonditionerad taxibil med mjuka säten och en muttrande finsk chaufför som vill ha 32 euro. Man kommer att invaggas i den falska föreställningen att en resa handlar om att undvika människor och att resandet alltid är och ska vara svindyrt.
     Lever man ett socialt liv med många vänner och en glad familj som kommer att sakna en, finns det ett mycket bättre alternativ. Bästisen eller sambon utbrister ett gråtfyllt: "Vi följer dig till flygfältet". I det paketet ingår sedan bilskjuts med full service: De kör en från dörr till dörr, de bär väskorna, de frågar upprepade gånger om man har allt med sig och i bästa fall får man en present, plus en och annan kram och tår. Rena lyxavfärden för barnet och narcissisten inom oss alla.
     Nackdelen är att flygplansshocken blir ännu häftigare. Man har aldrig tid att ställa om. Ena sekunden i kärleksfamnen, nästa sekund bland miljoner främlingar på en annan kontinent. Man blir knäpp med mindre.
     Också på ett annat sätt kan ett sorgligt farväl vara rena giftet: Man blir själv ledsen och så börjar man rentav ångra hela resan, och voj voj … Men motsatt effekt av ett snyftfarväl är antaligen minst lika vanlig: plötsligt blir det kristallklart varför denna resa är helt nödvändig.
     För att minimera riskerna kan man ta Finnairs flygbuss, eller välja föregånede alternativ men föreslå att de följer en bara till bussen. Fördelen är att man får både ett farväl, plus tid för att anpassa sig. Bussen är dessutom förmånlig och snabb. Men viktigare är det osynliga band som förenar oss, vi ska alla på resa! Men vart? Vart ska snärtiga businesskvinnan? Vart ska skrikiga familjen? Det är den 32-minuter långa tankeleken som mentalt för in en i den magiska resevärlden.
     Bäst vore det förstås att kunna promenera hemifrån till flygplatsen, de egna små benen som kontrast till jetplanet. Men i Helsingfors låter det sig inte göras, så min favorit är spåra/buss till centrum och därifrån regionbuss 615.
     I pengar kostar den mindre än en tiondel av taxin och är ändå relativt snabb - kollektivt är dessutom alltid bäst, alla kategorier. Men framför allt: Turen blir en sista hälsning från vardagen med resekortets pip och knarrande barnvagnar och folk som ska på jobb eller folk som kommer från jobb och allt i bussen andas bara rutin, och just därför kan du tryggt åka bort en stund: allt kommer att fortgå precis som förr. Den här gången står du i alla fall över vardagens tristess, du har något annat i kikaren, du drivs framåt av frihetsenergi, inte av bensin, och egentligen svävar du redan ovanför bussen, stora världen kallar, och så plötsligt flyger du bara iväg…