Ett tips till dig som tröttnat på att fira midsommar i idyllisk finländsk sommarmiljö: Fira den i soliga Albanien istället! Det blir möjligt då Finnmatkat tillsammans med sina nordiska företagsbröder (alla ägs av resejätten Tourism Union International) snart öppnar charterdörren på glänt till den albanska kuststaden Saranda mitt emot Korfu.
Konceptet är visserligen aningen speciellt, det är tre dagar i Saranda och fyra på Korfu, så det återstår att se om konceptet tilltalar charterresenären. Finnmatkat & C:o tycks själv ha en begränsad tro på idén, det finns t.ex. ingen egen guide på plats i Albanien, istället får turisterna en lapp med ett telefonnummer till en guide på Korfu.
Saranda har redan länge varit ett dagsutflyktsmål från Korfu och under de senaste åren har det investerats och byggts i rasande takt. I och med TUI:s beslut att satsa på staden börjar nu frukterna skördas av investeringarna. Men en sak är klar: Saranda är ett litet Disneyland. Allt är på låtsas. Albanien hör till Europas allra fattistaste länder och klyftan mellan de utländska lyxhotellen i Saranda och gatubarnen i Tirana är omätbar.
Betydligt mer ambitiöst är samma firmas rundresa i Albanien under Tema-konceptet. Det är natur, kultur, arkitektur och historia i åtta dagar och där har Tema lyckats plocka upp just det som – tvärtemot alla fördomar – gör Albanien till ett fascinerande resemål.
Tillsammans med två kompisar gjorde jag sommaren 1991 mitt livs bisarraste resa just till Albanien. Ambassadören gömde sig bakom sina sidengardiner i lyxhuset utanför Stockholm och undrade vad i fridens namn vi vill, men efter lite övertalning fick vi våra semestervisum. Den stalinistiske diktatorn Enver Hoxha var död sedan 1985, och hans efterträdare gjorde sitt bästa för att klamra sig fast vid makten trots revolutionerna i Östeuropa.
På båten från Korfu till Saranda svor den grekiske kaptenen över de galna albanerna som kommer att lura oss på pengar, men faktum är att den enda som lurade oss på pengar var just han.
Från Saranda tog vi oss norrut till huvudstaden Tirana genom ursköna landskap, förbi otaliga betongbunkrar designade för landets försvar, läckande oljepumpar, smaskiga vattenmeloner, stirrande bybor, mäktiga berg, orörda sandstränder och otaliga hästkärror. I Tirana blev vi stoppade på gatorna av nyfikna ungdomar som inte träffat utlänningar tidigare (en av oss hade dessutom långt ljust hår = rena magneten), vi gick på demokratimöten, chockerades av den totala fattigdomen och matbristen men rördes av gästfriheten och framtidstron. På fasaden av diktatorns pyramidpalats åkte de trotsiga barnen rutschbana och inifrån denna orgie i personkult hördes de första trevande AC/DC-ackorden.
Fattigdomen finns fortfarande kvar i dag och därför är det självklart att man försöker locka turister. Själv är jag helt såld, Albanien har en speciell plats i mitt hjärta, och om jag reser iväg ger jag härmed ett bindande löfte:
Jag ska vara en god turist – jag ska inte försöka pruta en endaste lek.
Fotnot: Lek är alltså Albaniens valuta