Telefonräkningen

Vill man ge intryck av att man fortfarande går på fyra ben, eller att man helst kommunicerar med grymtningar där inne i stenåldersgrottan, ska man i dagens Finland tala illa om det mobila samhället. Någonting mera provokativt och bakåtsträvande finns inte (o, dessa tider).
     Så varsågod, just for fun, här kommer ett litet pip:
     En dag fick jag för mig att jag skulle undersöka mina telefonräkningar från hemmet noggrannare. Varför är de högre, trots att jag tillbringar mindre tid i telefon?
     Nå, förklaringen var inte förvånande. Det är som bekant dyrare att ringa till mobiltelefoner än till det fasta nätet. Dessutom blir dessa samtal allt vanligare eftersom det strax kommer att finnas dubbelt fler mobila anslutningar än mommoanslutningar i Finland.
     Men jag hade aldrig insett att skillnaden kan vara … tiofaldig.
     Ur en räkning från Elisa framgår det nämligen att jag för drygt 50 euro har fått njuta av lugnt socialt snack i 1718 minuter (nästan 29 timmar) till det fasta nätet. Under samma räkningsperiod har jag i 47 minuter fått tala korta samtal med flåsande kompisar som rusar genom stan - och den njutningen har kostat mig drygt 13 euro. Omräknat per minut blir taxan 2,9 cent mot 28 cent, i proportion har det alltså varit tio gånger dyrare att tala med en mobiltelefon. De omräknade minutpriserna varierar förstås beroende på samtalens längd: under en annan räkningsperiod har samtal till mobiler varit i proportion sju gånger dyrare än till trådtelefoner.
     Jag hör redan vapenskramlet, jag ser hur Imperiet slår tillbaka: Gnäll inte! Mobilen är frihet, och frihet kostar! Investeringarna har varit gigantiska! Bara en idiot ringer till mobiltelefon från fasta nätet!
     Allt det där stämmer antagligen. Men man ska vara medveten om att priset för den trådlösa revolutionen, digitaliseringen och "tilläggstjänsterna" inte blev alldeles blygsam för konsumenterna. Allt annat. Visst är det farligt att tala om den "gamla goda tiden", men nog är det begeistrande att man som barn kunde tala hur länge som helst, och just så länge talade vi också, för en engångssumma som var typ 48 penni. Ändå gick det ihop på något sätt.
     I dag däremot borde Arbis arrangera kurser i hur man läser sin telefonräkning. Alla dessa termer såsom "lokalnätsavgift per minut", "lokalnätsavgift per samtal", "samtal till mobilnätet", "lokalsamtal 1", "lokalsamtal 2", "samtal till servicenummer" och "riksomfattande företagssamtal" är bara ett nytt sätt att säga att du ska betala mera än förr. Värre är förstås mobiloperatörernas, helt medvetet, ogenomträngliga anslutningsdjungel som gör jämförelser omöjliga.
     Allt detta är möjligt eftersom den trådlösa människan är så snäll. När det nyligen framkom att också polisen efter sin förundersökning anklagar Sonera för att ha sysslat med systematisk telefonavlyssning och samtalsregistrering, och när vi från tidigare visste att bolaget spelade bort drygt fyra miljarder euro i skattepengar, skulle man ju tro att varenda en av oss, i protest och av ren instinkt, skulle ha bytt operatör. Men nej. Sonera kan i dag stoltsera med hela 2,4 miljoner av de 4,5 miljoner mobilanslutningarna som finns i Finland, och som vi snällt ringer till med ett leende på läpparna.
     Men okej, nu vet vi i alla fall att frihet kostar omkring tio gånger mera.
     Tio gånger mer än barbariet vi förr levde i.