Nu är det trendigt att vara långsam. Slow tv och slow cities och slow living och slow design … världen har plötsligt blivit så himla långsam. Ja, på slöa 0,3 sekunder serveras jag 124 miljoner sökresultat på slow food.
Men fortfarande finns det en eller kanske högst två av oss som inte blivit långsamma. Som försöker bli tröga men som bara inte lyckas frigöra sig från jäktet. Inte ens på semestern, än mindre på jobbresan.
Var lugna. Jag har svaret. Och jag ska ta det riktigt l å n g s a m t.
Under det senaste året har jag i jobbärenden besökt Stockholm ett par gånger. Tidigt iväg och sent tillbaka. Med flyg. Det är förstås rutin för otaliga människor i karriären. Man har möten var helst i Europa och sticker hem samma kväll.
I början känner man sig effektiv. Oj, vad man hinner mycket på en dag. Och oj, tänk att det går att pendla så här.
Men efter några gånger började jag se det vansinniga. Om nu världen ska bli långsam så varför ska det inte gälla jobbresor? Visst, trenden slow travel finns naturligtvis, i princip synonymt med gammaldags sunt reseförnuft, men jag tror inte vi killar och tjejer där vid gaten kl. 06.55 på Helsingfors flygstation prenumererar på den livsstilen.
Så när jag senast skulle iväg tänkte jag revolutionärt.
För min inre syn såg jag en Sverigefärja. Bilderna blixtrade förbi: Bollhav, spritrally, bulgariskt coverband.
Vill jag verkligen det?
Ja, jag ville.
Så det blev hytt (med fönster) på en färja som jag åkt otaliga gånger på 1980-talet med. Det var dock inte alldeles lätt att nu 2015 uppbåda samma entusiasm som på klassresan för trettio år sedan. Jag kunde inte heller den här gången glädjas över mina barns lycka av att få vara på Sverigebåten, eftersom jag var ensam businessman på resa.
När jag gör min första inspektion ombord tänker jag osökt på vad min kompis sa när han fyllde typ 35 (det är tio år sedan). Han sa: ”Det är viktigt att man åldras med värdighet”. Jag vet inte riktigt vad han syftade på för vår del.
Men jag vet precis vad man menade om han syftade på Sverigefärjan.
För när jag vandrar omkring ser jag, tro det eller ej, för det mesta lugn och ro och, jadå, värdighet. Liksom en uppdatering. Allt finns som ska finnas: stående bord, spelautomater och hysterisk taxfree, men också möjlighet att njuta lugnt. En stressad affärsman trivs ändå bäst i hytten. Så jag lägger mig på sängen, öppnar en bok, och gör något jag sällan gör hemma: läser tre timmar i sträck.
Sen går jag och äter lyxkorvar på en lugn och långsam restaurang, dricker en långsam åländsk pale ale, går ut på däck en stund, sen tillbaka till hytten, läser en stund, somnar medan färjan sakta stävar vidare västerut.
När jag vaknar ligger jag stilla i en halv timme, blickar ut genom fönstret. Fantiserar om hur det vore att bo i villa i Stockholms posh-skärgård.
Snart är jag framme vid min destination. Färdig för vardagen, färdig för möten. Även om jag inte har ”förlorat” nästan någon arbetstid måste jag erkänna att jag har varit skamligt långsam i hela sjutton och en halv timme.
Och just därför mår jag skamligt bra.