Hej!
Hur mår du? Jag mår bra.
Vet du vad, jag har varit i Paris! Oui, oui, helt på riktigt! Jag har inte egentligen varit där tidigare, så det var ganska spännande. Jo, jag vet, du har säkert varit där många gånger, du som reser hela tiden.
Så excuse-moi om du vet allt det här redan, men jag bara måste berätta.
Det var så konstigt i Paris. Och nu menar jag inte bara språket. När jag gick längs gatorna höll jag på att bli tokig. Butikerna tog ju aldrig slut. Små butiker efter varandra. Olika butiker med olika saker till salu! Kläder, frukter, kött, ost, gatukök, hantverk, apotek … Jag blev heeelt vimsig i huvudet, och tänkte: Hur ska man hitta rätt? Hur gör riktigt fransmännen när ingen butik verkar påminna om den andra?
Jag såg till exempel stora skinkor som hängde i krokar i ett charkuteri. De skar upp skinkan framför ögonen på kunden. Äckligt! Vilka matbarbarer! Kan de inte packa maten färdigt i vakuum och plast som vi gör i civilisationen?
Och vet du vad jag sen tänkte? Jo, jag tänkte att här skulle nog behövas några Siwa för att liksom få ordning på torpet. Det skulle nog vara det bästa, för då kunde man stänga resten, eller i alla fall 99 procent, av de andra affärerna. Helt enkelt rationalisera, det som vi är så jättebra på.
Och tidningskioskerna och de små pappershandlarna och tobaksaffärerna! Igen så jobbigt med olika sorter i varje hörn. Du sku ha vetat hur jag längtade efter R-kiosken, där det är så snabbt och trevligt att sköta sina ärenden.
Och så mycket restauranger det fanns! Inte bara för turister mitt i stan vid Eiffel och den där triumfbågen – utan nästan överallt. Små helmysko caféer, konditorier och restauranger, sida vid sida, gata efter gata, gränd efter gränd. Och det konstiga var ju – igen – att alla var olika. Guud, vad jag blev råddig.
Så jag tänkte: Här skulle nog behövas en Picnic-kedja, eller va? God och smakfull Ordning så som vi har det i Finland. Så att man alltid vet vad man får.
Matti, vet du vad? Jag läste om dig i tidningen! Det stod att du tycker om nya Ideapark, som jag hörde att ska bli Finlands allra största köpcentrum. Och jag tänkte: Wow! Du är tuff du! Du är med där det händer stora saker, du känner väl dessutom lite pojkarna som vill bygga, det måste vara hyvä att göra saker tillsammans!
I Paris däremot verkar det som om varenda en tycker att de har någon slags privaträttighet att ha en egen liten kiosk, butik eller restaurang. Och så hälsar de på kunderna och pratar strunt, vet du, det verkar som om de faktiskt skulle känna varandra! Löjligt! Ideapark är ju mycket bättre. Hellre megastort än pyttesmått. Varför nöja sig med en liten butik i kvarteret om man kan köra till nånting som är tusen gånger större?
Så vad kan jag annat säga än att jag tycker synd om fransmännen, de ligger så långt efter i utvecklingen. Men du Matti har säkert vänner också där, kan du inte bjuda dem på en lunchschnitzel i ett finländskt köpcentrum?
För jag tror faktiskt att de sedan äntligen skulle förstå hur en stad borde se ut.
Hälsningar,
Medborgare M.