Fråga ett: Vad är Baltic Booze Cruise?
Fråga två: Vem tar gärna tar en Glory Shot of Vodka till frukost?
Svaren finns närmare än du tror.
Det är rutten från Helsingfors till Stockholm, den klassiska livslinjen till stora världen som nu är Booze-cruisen, spritfärjan. Och vi finländare, jo just vi, det är vi som gärna tar en jamare inte bara till, utan som, morgonmål.
Monocle är det relativt nya och rätt så snärtiga och nytänkande (pappers)magasinet som har hela världen som arbetsfält. Finland är faktiskt ganska ofta med i bevakningen och den här gången var blicken med andra ord riktad på … Viking Line.
Jag älskar artikeln Finnish Up, Folks (nr 22/09) eftersom skribenten Saul Taylor är så genuint fascinerad över det som är fullkomlig vardagsmat för oss. Han öppnade mina ögon på nytt.
Reportaget blandar Juho Kuvas stämningsfulla landskapsbilder och söta porträtt med dokumentation av folk som slocknat i korridoren eller som bunkrat upp i hytten med fyrtio Becksburkar – så där som en liten aperitif.
Förra söndan hade jag nöjet att med mina nya ögon och för blott sju euro åka dagsturen från Mariehamn till Åbo. En vanlig söndag i juni. Sol, blå himmel och skärgård.
På Viking Line försöker de flesta av passagerarna ha det skönt men de som syns och hörs är de som är i fyllan. Och de är många. Vi har EU-val samma dag och visst är det härligt att se européer studsa mellan korridorerna likt pingisbollar eller av att försöka konversera med fullvuxna kvinnor som tappat talförmågan.
Okej, själv spottar jag sällan i glaset (hedersord) men vad håller riktigt på att hända?
När vi närmar oss kulturstaden Åbo börjar det dra ihop sig. På däck fem trängs en hel kontingent av landsmän som har surrat fast fem (5) korgar med ölburkar på sina vagnar. Killen intill ska ta en klunk men missar och dränker oavsiktligt grannens sko i ljuv vodkagrape.
Massorna slussas ner för rullmattan, det gäller att hålla i sina ägodelar (de fem korgarna). En kille tappar balansen, korgarna rasar i golvet, burkar i oräkneliga mängder rullar ut.
Men samhället är där när vi mest behöver det. Några väktare rusar fram och med en imponerande effektivitet avvärjer man den hotfulla situationen (att passagerarna hade stigit på burkarna likt kulor på golvet), och städar snabbt upp. Rutin.
Precis intill öppnas hissdörren och ut ramlar en annan man med sina fem korgar. Med ett brak kollapsar han i golvet. Lite längre fram har en whiskyflaska sprängts på golvet och ser man på, där sitter ju en vuxen karl som slocknat med en tio euros sedel i handen. Sjuttioåriga mamman sitter bredvid och talar till honom som om han fortfarande var i denna värld.
I Monocle säger Andreas Grönblom, Gabriellas underhållningsvärd, att ”allt som sker på färjan, stannar på färjan”. Men det är skitsnack.
Allt som sker på färjan är Finland i dag.
Jag tror att vi som nation och som folk är illa ute.
Mitt i relativt välstånd, marknadsekonomi och demokrati super vi mest i Europa, vi blir dummare och passivare, och vi blir det frivilligt och med ett korkat smil på läpparna – det är ju så himla billigt.
Läs mera om Monocles artikel i korthet.