I dessa dagar är det otaliga vuxna män och en del kvinnor som stirrar på fotboll med fingrarna i kors. Alla har de fyllt i hemmagjorda VM-tippningskuponger inom ett utvidgat kompis- eller jobbgäng. Livet har med andra ord plötsligt fått en mening.
Deltagarna kan bestå av upp till 200 kloka huvuden och insatsen är 10-20 euro/kupong. Det är alltså mycket stålar på spel. Vinner du är du den självklara Experten i gänget och erhåller djup respekt i fyra år framåt.
Det enda som kan mäta sig med äran är volymen på avundsjukan och pärten hos konkurrenterna, ofta i form av hisnande bortförklaringar och VM-rekord i besserwisshet:
– Jag tänkte nog att Nya Zeeland skulle få jämnt mot Italien … men jag ides inte sätta kryss.
Gäsp.
Men kupongerna är i själva verket högintressant analysmaterial: visa mig din tippning och jag ska säga hurdan du är.
Tyskland i final och Afrika direkt ut ur gruppspelet?
Då är du en tvättäkta realist – och därmed knastertorr ända in i märgen.
Argentina eller Italien mästare och Danmark ut direkt?
Då är hela ditt liv ett enda fuskspel, och politiskt är du en förkastlig anti-nordist.
Ghana guld och Slovenien fjärde?
Då är du tre år gammal – en härlig optimist med livet framför dig.
I dagens omoraliska samhällsklimat blir det allt viktigare med rätta värderingar. Till god uppfostran hör därför att introducera hasardspel i ett tidigt skede i barndomen – helst före läsa, räkna, skriva.
Därför frågade mina två äldre söner sin lillebror, match för match, om hans tippningsrad. Svaren kunde lyda att Sydafrika sparkar in åtta och ett halvt mål, medan Uruguay smäller in häpnadsväckande tjugo strutar. Medaljlagen valdes genom att treåringen plockade sina favoriter från flaggkort utsatta på golvet.
Och jag håller helt med valet av guldnation: Ghanas flagga är snygg.
Den äldsta sonen brukar å sin sida inleda de flesta morgnarna med att triumfartat utropa att idag blir det fulla poäng för honom (i motsats till treåringen):
– Jag har ju tippat exakt samma som Hbl:s expert, den där Jonas von Wendt!
På kvällen går det som det går. Oftast miss för både Hbl och tolvåringen.
Men vafalls? Efter 36 matcher hänger treåringen hyfsat bra med i tippningarna bland ett hundral män som funtjar på fotboll året runt, inklusive undertecknad.
Hur i fridens namn är det möjligt?
För att livet (i detta fall fotboll) tycks vara så mycket konstigare och mera nyckfullt än en torr realist någonsin kan begripa. Och dessutom börjar jag få nog av sakliga experter som (tyvärr) vet bättre än jag. De befinner ju sig i egentligen inte på nämnvärt högre nivå än en treårings.
Ner alltså med expertväldet, fram för passioner, visioner och naiva drömmar. De små kan rubba de stora. Och det må gälla i allt vi som människor gör.
Så här kommer det med andra ord att gå i VM:
Chile blir bäst av de sydamerikanska lagen och tar guld, Uruguay spelar i semi, Serbien likaså, Danmark kommer minst till kvartsen, Maradona strittar ut i åttondelen och Afrika reser sig i sista stund.
Ska vi slå vad?