Hans svar fick mig att stelna till mitt i spurten:
– Joo, men kan du ge dem till mig också?
Denne söte livsnjutare satt själv lugnt och småtrallande vid köksbordet, ingen stress i världen. Han befann sig ca 1 meter och 90 centimeter från sina mackor. Jag var nästan inne i badrummet.
Och nu ville alltså herremannen att jag skulle vända om och transportera hans frukost till köksbordet. Allt för att han skulle kunna nå sin föda utan att tvingas lyfta på rumpan.
Instinktivt gjorde jag en mental honnör, bromsade upp, killen måste ju få sitt morgonmål! Stress får en tydligen inte bara att tappa minnet utan också förståndet.
Men innan kroppen reflexmässigt hunnit lyda nyktrade jag till lika snabbt: Vad sysslar jag med egentligen? Sedan när är jag servitör på Restaurang Hemma? Har jag blivit slav under en sexåring, jag som kan bjuda upp vilket motstånd som helst mot myndigheter och politiker?
Så efter en stunds dramatisk tystnad hojtade jag tillbaka: ”hördu, det får du göra själv”.
Och det gjorde han. Trallande. Naturligtvis. Är man hungrig vandrar man till och med 1,90 meter.
Men vad var det som hade hänt här?
Sexåringen hade (omedvetet) testat gränserna. Får man pappa att göra mackorna får man kanske pappa att servera dem också. Och får man pappa att servera så har man honom runt sitt finger.
Ups. Jag inser det nu. Det var såå nära.
Det här påminner mig om en färsk brittisk undersökning som påstår att allt fler unga vuxna, både män och kvinnor, i åldern 18-39 har valt att bo kvar hos mamma och eller pappa. En tredjedel, för att vara exakt.
Orsak?
Lättja – det är ju bekvämt och förmånligt. Men det andra argumentet är ännu värre: Dessa 20- och 30-åringar medger själva att de inte ens skulle klara sig ensamma.
Alltså hur tvättar man kläder? Hur städar man? Hur får man pengar till hyran?
Enligt undersökningen, beställd av confused.com, tycker folk helt enkelt att det är så jobbigt att bli vuxen.
Okej, kanske man ska ta dylika undersökningar med en nypa salt eftersom syftet verkar vara kommersiellt: att påvisa hur ansvarslösa dagens under 39-åringar är då de inte tar en livsförsäkring.
Men siffrorna leder ändå till vissa tankelekar.
Vad händer då dessa hemmaboende vuxna får tillökning när de närmar sig 40? De kan inte flytta hemifrån eftersom de inte vet hur man gör. Så snart bor tre generationer under samma tak, vilket förstås också har sina goda sidor, men hur ska det gå då den hjälplösa nya pappan har stress på morgonen?
Problem ett: Han vet inte hur man gör en macka (ingen har lärt honom).
Problem två: Det vet inte heller hans son eller dotter (ingen har lärt dem).
Problem tre: De enda som vet är typ mormor eller farfar – men de är redan så gamla och trötta av att ha slavat för sin son i 40 år att de inte ens orkar upp ur sängen.
… Så ni förstår att det faktiskt var en hjätemodig linjedragning jag gjorde den där morgonen.
Men det räcker inte.
Nästa gång får han faktiskt också göra mackorna själv.
Share |