Stanna vid sportplanen

Det är klibbigt och svettigt, samma skiva för tusonde gången, gråt och gnäll i baksätet, retsamma fingrar som kniper till grannen, hämnden som består av några rappa slag i axeln.
   Ah, det är alltid lika härligt att bilsemestra med familjen.
   Och så – plötsligt – stannar bilen. Det helt oväntade taktiska draget får det att tystna till. Vad ser vi utanför? En lika frodig som grön som enorm gräsmatta. Fotbollsmål med splitternya nät. Löpbana med modernt rött-orange underlag. Det måste vara här världsrekorden springs.
   Läget i baksätet? Det är som om Madame Mim eller Harry Potter hade viftat med trollspöt. Gnäll och knip och gråt försvinner genom avgasröret.
   – Vi vill uuuut!
   Dörren flyger upp. Tre barn rusar mot friheten, paradiset och lyckan.
   Platsen var Ruokolax och det var i den sekunden jag insåg hur campingsemestern skulle fixas så att alla var nöjda.
   Idrottsplans-turism. Det är lösningen på allt.
   Man glider in i en kulturbygd som Saarijärvi. Talar lite om Runeberg och Saarijärven Paavo. Förströdda nickanden från baksätet. Äter en ok lunch. Men vad kommer vi alla fem att minnas härifrån?
   Den alldeles otroliga centralidrottsplanen. Finaste gräs man kan tänka sig. Den obeskrivliga upplevelsen att tillsammans springa en lekfull coopertest i skuggan av kupolerna från den häpnadsväckande kyrkan från 1840-talet.
   För oss blir den stunden sinnebilden för bilresan. Det är lugnet, solskenet, känslan av att vi har all tid i världen. Tid tillsammans.
   Men varför funkar idrottsplans-turism?
   För att för oss helsingforsare är planer i naturgräs en otrolig lyx. Och för att barn inte är skapta för att trängas i en bil. Och för att varje sportplan är olika, äventyret tar därför aldrig slut.
   Snart utvecklar baksätet en förmåga att likt höken se varenda sportplan längs landsvägen.
   – Jag såg en! STANNA!
   Vi lär oss mycket snart att det finns många idrottsplaner i gräs i Finland – och att de alla är tomma i juli.
   Men framför allt lär vi oss att dagens barn (och vuxna) på resor sist och slutligen inte alls är så krävande eller bortskämda eller dyra i drift som det brukar sägas.
   Bara man förstår att stanna på rätt ställe.