Vad har Ekvatorial Guinea och Nauru gemensamt?
Knappast något. I Ekvatorial Guinea har de kakao, olja och korruption, medan Nauru är en korallö mitt i Stilla havet, ett av världens minsta länder.
Det gemensamma är att jag nyligen varit i bägge två. Med familjen!
… Eller i alla fall nästan.
I familjen ingår nämligen bland annat en nioåring som fått fnatt på sina flaggkort. Han kombinerar lekande lätt stormakter som Swaziland och Belize med rätt flagga. Det är obegripligt. Så när vi nyligen skulle göra upp familjens middagsmeny för sex veckor framåt – ett projekt för att minska på andelen färdigmat och få mera variation – fick alla lista tio favoriträtter de ville käka.
Nioåringen raspade blixtsnabbt ner normala önskemål såsom hemlagad pizza, köttbullar, strömmingbiff och … mat från Ekvatorial Guinea och Nauru.
Hups!
Det är i stunder som dessa ens föräldraskap testas.
Men det fanns naturligtvis ingen utväg. Dylika familjeresor måste förberedas noga. Google nästa.
Kyckling är pop i Ekvatorial Guinea. Och såsen består typiskt av en blandning av jordnöts- och cashewnötssmör, lök, chili (sparsamt), peppar och tomatsås. Doften av nötter i tomatsås sprider sig i hemmet, och tro det eller ej, men för en gångs skull dyker barnen frivilligt upp i köket för att hjälpa till.
Inte bara det: Även om rätten borde karakteriseras som oerhört skrämmande (det är ju en ny rätt) käkar alla upp – och tar till.
Aldrig har det varit så här lätt att resa till mitten av Afrika.
I Nauru är kryddningen och färgen på maten av allra största betydelse. Middagen ska vara en harmonisk helhetsupplevelse. Tropiska stillahavsfiskar finns visserligen inte i närbutiken i Helsingfors, men på Nauru är ju det estetiska huvudsaken. Så den finska siken steks i ugnen i kokosmjölk och när den kommer ut får den ytterligare fräsch vit och färsk kokos på sig, toppat med saft från olika citrusfrukter.
Den kvällen är nioåringen extra populär.
Och nu har den nya listan gjorts.
Share |