OS alltså.
Men bli inte arg nu. Jag hycklar inte så mycket som det låter. Själv kommer jag att sitta fastklistrad vid rutan framför allt då mina personliga kungsgrenar avgörs, nämligen männens och kvinnornas långa och korta stafetter. De grenarna har allt: Världens snabbaste människor från olika länder i fulländat lagarbete där dramatiken aldrig uteblir. Att som bänkidrottare se växlingarna pånytt och pånytt i slow-motion är en av livets anspråkslösa höjdpunkter.
För att inte tala om höjdhopp. Finns det någon dödlig person som på riktigt förstår hur det är möjligt att en människokropp av egen kraft kan ta sig över en ribba lagd på närmare två och en halv meters höjd?
Underbar estetik och ett litet fysiskt mirakel – allt serverat i direktsändning till mig i soffan, samtidigt som aromen av aluminiumförpackade ostbågar sprider sig i vardagsrummet.
Mums!
Men låt oss nu komma ner på jorden för ett ögonblick, låt oss vara ärliga. OS ställer oss alla inför ett vägskäl:
Det är augusti. Vi bor i Finland. Och augusti i Finland betyder mer än något annat … blåbär.
Du vet det själv men det är min uppgift att påminna både dig och mig om det. Ute i skogen möts vi av en explosion av antioxidanter i form av antocyaniner och flavonoider. Där ute i de där färska och vilda bären ligger nyckeln till det som numera också vetenskapen börjar komma fram till – vår egen hälsa.
Och nyckeln är gratis.
Bäst att upprepa: Kostar ingenting. Naturen bjuder. Räcker till för alla.
Usch. Vi vet ju det där. Innerst inne. Dessutom smakar de gott.
Men ändå lägger vi (samhället) ner otaliga miljoner på svindyra industriellt producerade mediciner liksom allehanda kosttillskott. Ofta finns det naturligtvis inget alternativ när man väl blivit sjuk, men poängen är att de där gratisbären tycks fungera preventivt, regelbundet intaget, bland annat mot högt blodtryck samtidigt som hundratusentals finländare i samma förebyggande syfte äter kostsamma mediciner, ofta med biverkningar, livet ut.
Det är inte klokt.
Men hur kan det vara så?
För att det inte finns någon som kan göra stålar på allmän bärplockning som en del av allemansrätten. Moder Jord ordnar inte heller seminarier för hälsostationsläkarna. Hon gör inga globala reklamkampanjer för sina bär, hon paketerar dem inte i plast, hon sponsrar inte (i motsats till McDonald’s) OS.
Men i slutändan har vi alla trots allt ett fritt val. Och det är precis det som är lika jobbigt som paradoxalt. Väljer vi elva miljarders OS i soffan med ostbågar – (och troligen medicinering senare i livet)?
Eller är vi friska friskusar och väljer gratis augustiluft, rörliga ben och blåa läppar?
… Hm, kanske frågan var fel ställd?
Åh, ljuva augusti: Vi kan ju faktiskt välja bådadera.
Share |