Suomeksi
Vännen, en ivrig paddlare, ringde upp:”Kommer du med och paddla längs Vanda å?”
Vanda å? I ruggigt aprilväder? I smutsigt vatten genom huvudstaden?
Bara en dåre säger nej till en sådan resa.
Nästa dag lägger vi ner kanoten i vattnet vid Vandaforsen och glider ut.
Vi är i Finlands fjärde största stad, i hjärtat av den kommande stormetropolen som ska få Stockholm och S:t Petersburg att darra, och vad ser vi? Videkissor som hänger över vattnet, kala lövträd som väntar på solen – och en ensam skidlöpare som pressar fram över den sista snöbetäckta slätten.
Naturen för oss fram över lugnt vatten … till forsarna. ”Paddla bara framåt, jag sköter resten” hör jag bakifrån. Det skummar och yrar, rycker och klänger. Pitkäkoski och Niskalankoski duschar oss, lär oss känna metropolens vilda element, det där skriet från den ödsligaste vildmarken, men vi kommer igenom, lägger oss nedanför forsarna i stilla vatten och blickar bakåt.
Det här är gränsfloden, ingenmansland: Vanda på ena sidan. Design-Helsingfors på andra.
Men här ute är städerna lika som bär.
Att vi reser ner längs Vanda å är ingenting konstigt. Så har människan alltid gjort. Floden sammanbinder södra Tavastland med havet, här har handelsmännen rest, timmer transporterats, kvarnar byggts, dammar konstruerats, tills det gick som brukar gå: nedsmutsning och negligering. Men ån har räddats, vattnet har renats, forsarna återställts. Nu fiskas här lax, simmas – och paddlas.
Vi glider förbi övergivna småbryggor, en pallogrilli ropar på hjälp i strandvattnet, en övergiven cykel längtar efter asfalt, men Ruutinkoski väntar på oss. Vattnet där framme ser ut som en skolklass småbarn som brottas hysteriskt, och efter 300 m fors är kanoten ett halvfullt badkar som hotar stjälpa, men så ska det ju vara på äventyr, vi tar oss till stranden, tömmer farkosten på vatten, och fortsätter paddla mot Lillforsen i söder.
Och vi andas in doften av vår, ångorna från ladugården i Haltiala, flottyrfettet från McDonald’s vid Ring I...
Ah, ljuva hemstad. Det är här kontrasterna finns.
Men man måste tydligen resa för att se dem.
Mera info: www.vhvsy.fi