– Pappa, va gör du?
En treåring, påpälsad till sista millimeter, avbryter dagdrömmarna för att säga hejdå för dagen. Han ska ut i kylan och snön med lekskolan.
Lyckligtvis lyfter jag blicken, ser honom i ögonen, puss på kinden – och det förändrar allt. För när han stolt och full av livsnjutning vandrar iväg på äventyr höjer jag blicken ytterligare, ser ut genom fönstret, ser verkligheten.
Nysnö som ingen i hela världen någonsin rört. De första solstrålarna som får marken att glittra likt diamanter. Frosten som förtrollat träden.
Ursäkta mig, men Sydafrika får vänta en stund.
En annan Stor Resa börjar nu.
Inte långt senare står jag med skidor under fötterna. Staden heter Esbo – det är en av Finlands metropoler – och platsen heter Pirttibacka. Hit kommer man lätt både med bil eller med tåg+buss. Och tar man det där 9 km:s spåret som viker av från huvudstråket är man plötsligt fullkomligt ensam – ett skogsspår rakt genom orörd natur.
Och känner man bara till det viker spåret lite senare igen av från huvudstråket upp till vänster, går förbi en laavu där brasan troligtvis redan småbrinner, ner för en backe och så är du ute på Stora Sorlam.
En tjärn, ett skidspår – och lilla du.
Det är här och nu jag tänker årets bästa och gladaste tankar – tankar jag aldrig hade fått tag på i datorskenet. Men vad nu? Schh! Lyssna!
Från skogen bortom andra sidan av sjön hörs ett ljuvt lockrop. Det är den hemlighetsfulla Lilla Sorlam som kallar.
Vad väntar du på? Följ med!