”Carl Bildt är en mellanstor hund med en stor hunds attityd.”
Ja, och lägg till att statsminister Fredrik Reinfeldt låter sig styras av sin hustru Filippa så förstår man att svensk utrikespolitik är en enda soppa.
Så banalt kan det låta när världens stormakt (liksom sannolikt alla andra i branschen) skvallrar. Men då är det också rätt banala tidningar såsom Expressen som tagit fasta på just det här tjafset bland dokumenten som Wikileaks publicerat.
Går man över till seriös journalistik blir bilden större – och det är det som är poängen.
Svenska Dagbladet hör till en av de tre utvalda rikssvenska medier som fått en del av rapporterna från ambassaden i Stockholm i förväg. Det har lett till att tidningen kunnat bearbeta materialet själv, dubbelkollat, lagt kött på benen och sedan skrivit sina egna texter.
På samma sätt har fem större tidningar globalt fått ta del av mycket större helheter i förväg. Den som tar tiden att läsa hur t.ex. The Guardian bearbetat telegrammen behöver inte bekymra sig över att skvaller och trams tar överhanden.
De slöa journalisterna skvallrar alltså om det ytligaste – kvalificerade journalister dyker in i jobbet.
Allt som förr, med andra ord.
För SvD:s del handlar det till exempel om amerikanska fångtransporter via Sverige så sent som 2006 (som stoppats) och om hur svenska medborgare övervakats av USA i kampen mot terrorism.
Inte några banaliteter, precis. Man kunde ju rentav säga att det är frågor som varje medborgare i Sverige (och USA för den delen) har rätt att känna till.
Det har också nästan helt tigits ihjäl att materialet som så småningom publiceras på Wikileaks de facto är redigerat (namn borttagna etc), för att skydda utsatta personer. Det har inte heller framkommit tydligt nog att Wikileaks inte publicerar de hemligaste dokumenten, klassificerade top secret, och att man i ett brev (även publicerat i NY Times) erbjöd USA:s myndigheter (26.11) att plocka bort känsliga uppgifter från det som publiceras.
Nå, alla kan förstå att samarbetet mellan dessa två parter inte skulle ha funkat hur som helst…
Att upprördheten bland diplomater i hela världen är stor är förståelig. Att USA uppenbarligen tagit till fula knep för att krascha Wikileaks webbplats och förmått jättar som Amazon och Visa att bojkotta Wikileaks är däremot knäppt, men inte överraskande. Och tyvärr kommer läckan sannolikt att leda till mera slutenhet och misstänksamhet inom diplomatin. Jag är inte heller ett fan av personen Julian Assange, numera gripen, som säkert har ett alldeles för uppblåst ego.
Men som journalisten och essäisten David Samuels skriver i The Atlantic är det mest chockerande att vissa hyllade amerikanska journalister nu gör gemensam sak med politikerna och kräver att Wikileaks ska stoppas och att Assange ska buras in.
För det som egentligen har hänt är att Wikileaks har gett seriös journalistik liksom historieskrivningen – d.v.s. alla som är intresserade av det internationella samfundet – en helt ny förstahandskälla på silverbricka.
Och då borde man inte klaga.