Mitt svar till dem brukar överraska – ni ska ut i huvudstadens skogar. Precis. Det räcker med två timmar så har ni fått grundkursen i vad finländskt uteliv går ut på.
Så här brukar jag säga: Först hoppar ni på spårvagn nummer 4 eller 10 i centrum. Riktning norrut.
Ni rullar längs Mannerheimvägen i en kvart, och stiger av vid Tullbommen. Denna resa kostar er 2,20 euro.
Ni frågar vägen till Centralparken som är precis intill och följer sedan skyltarna i riktning mot ”Svedängen”. Om det är vinter kan ni åka skidor i det uppdragna spåret, men oroas inte, året runt upprätthålls även en led för promenader och cykling.
Fotmarschen norrut – geografiskt är vi fortfarande mitt i Helsingfors – går genom gran-, tall- och blandskog. Och tro det eller ej men här i vår metropol stöter ni under säsongstid på både bär- och svampplockare.
Efter 30-45 minunter ser ni skylten med öppethållstider som pekar mot ”Månsas friluftsstuga” – ett rött hus i stock.
Ni är framme.
Ni stiger in i ett rustikt men ack så mysigt café där helsingforsbor pausat sedan 1960-talet. Här ute i skogen passar det absolut inte med fjantigheter som trender och glamour. På hyllorna ligger Helsingin Latus infotidning istället för Vogue, munkarna badar i flott och träborden är bastanta som det finska urberget.
För finländskt uteliv ska vara ”äkta”.
Inträdet är självklart gratis men ni köper en karelsk pirog med en enorm klick smör på och dricker varm saft. Det kostar er några euro. Om det är onsdag kväll satsar ni självfallet ytterligare tre euro på att bada bastu med ursprungsbefolkningen.
Efter pausen kan ni ta bussen hem, vandra tillbaka eller fortsätta äventyret norrut. Och vandrar ni tillräckligt länge, längs ”Reitti 2000”, kommer ni förr eller senare till södra Finlands stolthet: nationalparken i Nuuksio.
Men då behöver ni redan betydligt mera tid än några timmar. Ni måste alltså återvända till Finland en annan gång.
Och det var det som var syftet.
Share |