När skolorna började i september i Guilvinec i sydvästra Bretagne hade borgmästaren Hélène Tanguy strategin klar. Inga kindpussar! Istället skulle eleverna ställa sig på respektfullt avstånd från varandra, höja armen, och utbrista: UGH!
Så gjorde ju också alla indianer i Nordamerika, resonerade hon.
Så gjorde de inte men det hör inte hit.
I Husis fick vi veta att gravida ska sitta på de bakre raderna i bussen, medan Bollförbundet stoppade handskakningarna i fotbollsmatcher. Må vara att spelarna innan dess i 90 minuter pressats mot varandra, flåsat varandra i fejset, ja, i vänskaplig idrottsanda utbytt några liter svett och spott.
Inte heller i skolorna och på dagis får man skaka hand. Må vara att barn hur som helst och hur mycket vi än säger till, ändå petar sig i näsan, rör dörren, rör sleven i matsalen, hjälp, det sprider sig.
Ah, denna nojighet – höstens verkliga sjukdom.
H1N1 har alltså paralyserat världen med vår skräck för det okontrollerbara, och utan att darra kan man säga att myndigheterna och denna gång också medierna är skyldiga.
Ska vi börja med Mexico – detta så kallade ursprungsland för den så kallade ”svininfluensan”? I april 2009 var Mexico hela världens paria. Var det för att militären ifjol skjutit ihjäl nästan 6000 människor i ”kriget mot droger”? För att tortyr blivit allt vanligare? För att så många barn försvinner spårlöst?
Nej, varför i all världen, det där är ju småpotatis. Det behövs en svininfluensa – en seg influensa men för de allra flesta en överkomlig sådan – för att år 2009 sätta ett land i karantän.
Hur många har då dött till dags dato i detta ursprungsland? Tiotusentals? Hundratusentals?
Rätt svar: drygt tvåhundra.
Vartenda dödsfall är en tragedi, men perspektiv behövs. Det bor omkring 110 miljoner i Mexico. År 2004 dog 41 000 mexikaner i influensa eller lunginflamation, och dubbelt fler än det i olyckor, och fem gånger fler i diabetes (alltså över 200 000). Diabetes, hjärtfel, trafikolyckor och myndighetsvåld ¬– det låter i mina öron som stora problem.
Men då säger många: vänta bara tills vintern kommer ...
Vinter har man redan haft i Nya Zeeland, ett land som nu p.g.a. motsvarande befolkningstäthet jämförs med Sverige och Finland. I det rikssvenska magasinet Fokus (11.9.2009) ingår en till synes ambitiös artikel där man skisserar hur svinhösten kommer att te sig i Sverige. Det är vaccinet som kommer att rädda landet, är Fokus slutsats, och som grund använder man utvecklingen just i Nya Zeeland.
Långt nere i artikeln konstateras ändå i förbifarten att konstigt nog tog svininfluensavågen slut i Nya Zeeland utan vaccinering. Ändå bygger man upp hela artikelns logik kring vaccinet som den räddande faktorn för Sverige.
Här i Finland hette det tidigare att landet antagligen slås ut ”några veckor efter att skolorna börjar”. Nu är ”oktober” den nya tidtabellen. Och om inte det slår in så är det sedan ”den andra vågen” som kommer att få oss på knä.
Jag har självklart inte kompetens nog att avgöra hur det faktiskt kommer att gå.
Men jag kan mina sagor: ropa inte varg för många gånger.
Fotnot: Snärtiga Husis hade ändrat min sista mening till: "Men jag kan mina utsagor:...", dvs ”utsagor” istället för ”sagor”. Fråga inte mig varför.