Tidigare i somras käbblade herrarna Claes Andersson och Pär Stenbäck i Hbl om den finlandssvenska framtiden. Andersson menade att bara vi satsar mera fyrk på vänstertidningen Ny Tid så blir allt bra. Stenbäck å sin sida fortsatte sprida mögliga hotbilder om vår snara undergång.
Ha ha! Vilka pinsamt fjuttiga teser!
Då var det nog betydligt mera krut i gårdagens “stormän”.
Ta (liksom helt på måfå) till exempel min farmors farfars kusin. Han hette Edvard Engelbert Neovius och var en respekterad officer och erkänd matematiker.
År 1875 utgav han en 56-sidig skrift vars titel var inget mindre än ”Vår tids största uppgift”, snacka alltså om att sätta ribban högt (en finlandssvensk bristvara i dag).
Men vad kan denna stora uppgift ha varit år 1875?
Ett världsomspännande järnvägsnät? Trådlös telegrafi (radio)? Att lösa industrialismens problem?
Nej, nej, nej, gör inte som Andersson & Stenbäck, tänk inte så smått – tänk större, mycket större. Den Stora uppgiften är nämligen att öppna en kommunikationskanal med …. invånarna på planeten Mars.
Därmed blev Edvard en sann pionjär och visionär på världselitnivå. Varje generation har sin uppgift, menade han, och vetenskapen måste rikta sig utåt. Det finns obegränsat mycket mänskligheten kan lära sig av andra livsformer, skrev han.
Med hjälp av kosmisk telegrafi ville han därför bygga upp en komplex ljusanläggning på hög höjd, till exempel nära Quito i Equador. Planen var att rigga upp hela 22500 projektorer uppe i bergen och sedan börja skicka ljussignaler riktning Mars.
… Men vad skulle man säga till varelserna där långt borta? Och hur ska man kommunicera – endast med ljussignaler – med en helt okänd livsform?
Edvard ger naturligtvis ett avancerat förslag på detta första påtänkta galaktiska bud (många har försökt apa honom senare). Det är just meddelandet som är så underbart också för Svenskfinland. Det bygger på matematisk logik, han utgår med andra ord från att marsborna också pluggar addition och subtraktion och kan grunderna i geometri samt älskar π.
Men så som matematikprofessorn och vetenskapshistorikern Raimo Lehti skrev över hundra år senare i en entusiastisk redogörelse i den internationella facktidskriften Acta Astronautica (Vol 42, nr 10-12, 1998) finns det en svag länk i det tilltänkta meddelandet. Omedvetet tappar Edvard nämligen lite av den matematiska koncentrationen och i praktiken försöker han lära svensk grammatik till marsborna.
… Än sen? Ser ni inte det underbara? Edvard kontaktar marsianerna och lär dem samtidigt finlandssvenska!
Fundera nu riktigt noga på nyttan av denna ljuva komplott: Skulle någon gnälla över ”tvångssvenskan” om x miljarder marsianer ville kommunicera med hela jorden endast på finlandssvenska?
Skulle Ny Tid ha problem att få prenumeranter?
Skulle Stenbäck ha orsak att oja sig för framtiden?
Sådärja. Nu har jag utan att anstränga mig – dessutom mitt i semestern – bevisat att våra nuvarande hövdingars visioner är ack så klena.
Så klena att till och med marsborna skakar på huvudet.
Fotnot: Hela budskapet, i dess "matematiska" form läggs ut här på webbplatsen senare i augusti. Då kan var och en försöka tyda det.