Efter att Pekka Auvinen skjutit ihjäl sina skolkamrater, några vuxna och sig själv fanns det bland de desperata och obesvarade frågorna naturligt nog några anklagelser också. Och det är svaren på dem som är intressanta.
Anklagelsen: Det är YouTubes fel. Någon borde ha varnat polisen/allmänheten om filmerna.
Svaret: Det är omöjligt att kontrollera de tusentals videosnuttarna som laddas upp varje dag. Vi har yttrandefrihet. Eller: ”Ytterst få av filmerna på YouTube leder till dylika vansinnesdåd” som en av psykologerna formulerade sig.
Visst. Det är bara att skrapa på den allra översta ytan, och kvalificerat struntprat, att skylla Auvinens mentala tillstånd och hans dåd på en teknisk innovation. Men ändå.
Hur kan den övervakare på YouTube som bevisligen såg Auvinens ”manifest” och texter med beskrivning på den kommande skolmassakern ha nöjt sig med sin satiriska kommentar: ”60 mg/day, keeps the school shooting away”?
En annan möjlighet hade varit att tipsa polisen eller ens skolan. Tre-fyra klick hade räckt för att få fram rätt e-postadress. Men nej, jag vet, det är en naiv tanke. Det hör inte till övervakarens uppgifter. Inte hans/hennes ansvar.
Anklagelsen: Det finns för mycket vapen i Finland.
Svaret: procent av vapenägarna är vettigt folk. Ingen lagstiftning i världen kan helt eliminera risker.
Stämmer. Jakt är en helt vettig sysselsättning och har ingenting med det inträffade att göra. Men det övergår mitt förstånd att en 18-årig kille som nyss fått sin vapenlicens får ta hem sitt handvapen. Varför inte hålla det bakom lås och bom t.ex. på skjutklubben? Så gör man i armén där man har mest erfarenhet av samröret mellan vapen och unga män.
Men i Iltasanomat säger ett regeringsråd att vi har ett ”fungerande” förfarande med vapentillstånden i Finland. Och i a-talk säger ordföranden för amerikanska vapenlobbyn NRA:s avdelning i Finland (Nationella gevärsföreningen rf) att det vettigaste vore att förbjuda internet istället för vapeninnehav.
Va skönt. Ingen orsak att ta ansvar här heller.
Anklagelsen: Våra unga får inte den mentala vård som krävs. Ingen hör dem. Ingen ser dem.
Svaret: ”På senaste tiden har vi fått höra att skolhälsovården inte har tillräckligt med resurser, och vi har förhållit oss allvarligt till frågan.”, sade omsorgsminister Paula Risikko (saml).
Vad ska man säga? God morgon yxskaft?
För jag undrar om det finns en enda skolhälsovårdare i detta land som kan hålla med om att de styrande i Finland hittills tagit sitt ansvar för skolhälsovården.
Regeringarna byter, ministrar kommer och går, men där ute i skolorna har man allt sedan depressionen i början av 1990-talet fått vänja sig vid nedskärdningar, ihopslagningar och nedprioriteringar från kommunalt håll av allt som är mjukt, som till exempel skolpsykologer. Och då riskerar slutresultatet att i värsta fall bli så här fruktansvärt hårt.
Så vi måste prova på något nytt. Tänk om vi som en första åtgärd skulle låta skolpsykologerna, inte tjänstemän och politiker, bestämma om hur mycket och hurdana resurser som behövs?
Läs också Wireds artikel om en YouTube-användare som reagerade (även om ett e-post till skolan/polisen också här hade varit klokare).