En sömnig morgon och en son käkar sina havrefras. Förstrött läser jag på förpackningen: Quaker grundades 1877 i Chicago … gäsp … år 1961 lanserades havredynorna i Norden … gäsp … fullkornshavre är hälsosamt … gäsp … Quaker har traditioner …
Men Quakers traditioner från Illinois, US of A, berör mig just då kl 07.54 synnerligen lätt. Istället kommer motreaktionen:
Varför i fridens namn shoppar jag havre från långtbortifrån? Måste finnas inhemska alternativ.
I affären senare samma dag ser jag det blonda och rena ljuset. En flicka fångar min blick och jag fastnar i hennes nät. För vem kan stå emot en äkta skördeflicka i finländsk folkdräkt med en kärve havre i famnen? Inte en asfalterad helsingforsare i alla fall.
Så smått exalterad – ytterligare ett problem löst – rusar jag hem med flickan under armen och nästa morgon är allt i sin ordning. Sonen tycker de här är godare medan jag, stadsbon, får flirta med skördeflickan. Det känns som om den rena naturen och de goda traditionerna lagt sig över vårt köksbord, ja, över hela vår tillvaro.
Men vem är hon – egentligen?
Hon, och därmed produkten, fyller 85 år i år. Det är med andra ord jubileum och tillverkarna, Raisio, är stolta på nätet:
Den klassiska finska skönheten föddes på tjugotalet när man behövde en vacker bild för en ny grötförpackning. Skördeflickan var – och är – en symbol för ren nordisk natur.
De menar att flickan troligtvis är ritad av Joel Viktor Räsänen, själv tippar jag på grafikern Rainer Baer, men det är inte så relevant nu. Produkten föddes i Viborg, namnet är en kombination av dåvarande producenten, kvarnbolaget Elo, och det latinska ordet för havre, Avena sativa. Flickan har naturligtvis ritats om flera gånger under 85 år: Den karelska folkdräkten har bytts ut till en allmän, flickan har blivit blondare och fejset modernare. Men lika genuin och fräsch är hon fortsättningsvis. Hon är ikonen som både har parodierats och älskats.
Hon är Finland.
Nästa morgon visar jag därför långnäsa åt löjliga Quaker from America som står i skamvrån i skafferiet. Jag ringer till och med till dem för att läxa upp dem en smula (”varför frakta havre från USA till Finland?”) men innan jag ens börjat säger de att havren i Quakers havrefras kommer från Danmark.
Nå, hrm, än sen? Hellre ändå finländskt än danskt. Närproducerat ska det vara. Vi ska stöda vårt eget jordbruk!
Min blick vandrar sedan omkring på Elovena fullkornshavrefras. Jag läser: Förvaring torrt och svalt … fiberrik … tillverkas för Raisio …
Vad nu? Tillverkas för Raisio? Så brukar det inte stå på Elovenas övriga produkter. Och för en förpackningstexts-maniker som jag är det alltid nu varningsklockorna börjar ringa. Om en produkt tillverkas för någon annan brukar det ganska ofta vara något i görningen.
Precis! Längre ner kommer det lika lakoniska som lilla som enspråkiga beskedet för denna inhemska, rena, genuina och närproducerade produkt:
Valmistusmaa: Saksa.