Vårens skandalbok i Sverige är utan tvekan ”Felicia försvann” av Felicia Feldt. Hon är dotter till snart 70-åriga gurun Anna Wahlgren som påverkat uppfostrandet av miljontals barn i Norden.
Det fick mig att för första gången på typ tio år plocka fram Anna Wahlgrens tjocka lunta ”Nya barnboken” från bokhyllan.
Men den är ju helt misshandlad! Vad har hänt?
– Du kastade den ju i väggen ett par gånger, konstaterade sambon torrt.
Hmm… det fanns tydligen ändå lite stamina i småbarnspappan Magnus.
Och så började jag minnas min frustration över boken. Alla dessa Wahlgrenska teorier om bebisar som är som maskiner, som går att programmera, som ska fås in i ett fack omedelbums.
Och som ska sova hela nätter.
Men boken har många kvalifikationer och har hjälpt otaliga desperata föräldrar, inklusive oss och många vänner. Den skapade ordning i en kaotisk tillvaro och var ett stöd – jag tror vi är många som borde säga ”tack” till Wahlgren.
Och just därför är det så svårt att inse att en del i ”Nya Barnboken” bygger på en sjuk ideologi.
Dotterns bok ”Felicia försvann” är förståeligt nog både subjektiv och hatisk. Skvallret om sexuella närmanden från mammans manliga bekanta, alkoholmissbruket och den ständiga vuxenfrånvaron är motbjudande ... för att inte tala om mammans rastlöshet (familjen bor på nitton olika adresser/städer på arton år), männen och farsorna som kommer och går, lillbrorsan som dör då de bor i Egypten.
Men det som skär djupast i mig är ändå den straffmetod Anna Wahlgren använde sig av mot sina trilskande barn.
Gör någon av barnen bort sig går straffet ut på att alla i familjen (eller ”flocken” som Wahlgren kallar det) helt enkelt ignorerar sin syster eller bror. Syndaren får äta ensam, får städa extra mycket, och ingen får tala med honom/henne tills ursäkten kommit.
Så när till exempel brorsan ska tyglas dras alla nio barnen med i straffexpeditionen. Brorsan håller tappert ut men efter en vecka av total ignorans från ”flocken” kryper han till korset och säger förlåt till sektledaren, ursäkta mamma – och allt kan återgå till det normala.
Vid första anblicken kan metoden kännas effektiv. Den fungerade ju!
Men vad hade brorsan för alternativ? Att bli utfrusen (d.v.s. mobbad) av dem som ska stå för tryggheten i livet är både elakt och fruktansvärt fegt.
Denna metod skär djupt därför att jag – liksom otaliga andra – under en kort period försökte använde samma ideologi mot min äldsta son som inte sov hela nätter (såsom alla bebisar ju naturligtvis bör göra).
Wahlgrens metod för sömnskola går nämligen ut på att barnen ska gråta sig till sömns. Så sen ligger bebisen där i spjälsängen (helst i eget rum) i mörkret, skriker och snyftar, bönar om uppmärksamhet, men nej, mamma och pappa ska stålsätta sig, inte bry sig, och absolut inte ge närhet: ”låt inte din hand komma i beröring med barnets kind”.
Och se! Till slut somnar faktiskt barnet. Metoden fungerade!
… För att bebisen gav upp. Tvingad till lydnad. Den hade inget alternativ.
Jo, jag vet, många barn behöver vägledning eller någon form av sömnskola för att sova bra, men själv tycker jag man med gott samvete kan slänga ”Nya barnboken” i väggen och istället lita mera på sina egna instinkter. För vi har dem nog.
Vi är inte den första generationen som får barn.