Det var ett hisnande experiment. Två golvrobotar, likt små dammsugare på hjul, fullspäckade med algoritmer gled omkring på golvet i ett möblerat rum. Räkna till tio, sen kan du komma!
Jepp, också robotar måste få ha skoj, så de var alltså programmerade att leka kurragömma.
Men det som den ena roboten inte ”visste” var att kollegan hade fått en specialdos algoritmer av husse. Den hade lärt sig hur man luras.
Så den jagade rullade framåt, fällde med flit pennor som stod i dess väg för att lämna efter sig spår till kompisen. Men det var bara för att luras. För egentligen svängde lögnarroboten t.ex. till vänster och inte till höger även om pennorna som den fällt tydde på motsatsen. Sen började den andra (hederliga) roboten leta. Den trodde att det här var en enkel match … men va? Polaren var ju inte bakom hyllan, utan istället hördes det peek-a-boo! från andra ändan av rummet.
Tjugo gånger gjorde man om experimentet, det måtte ha varit frustrerande för den ärliga roboten, och i de flesta fall lyckades trixet.
Experimentet utfördes vid Georgia Institute of Technology, det finansieras av den amerikanska flottans forskningsinstitut, och refererades förra veckan i International Journal of Social Robotics.
Men vad har saken för relevans?
Tja, helt enkelt att ingenting kommer att vara sig likt efter detta.
För innan vi ens kom i gång på allvar med servicerobotar ute i samhället tappade vi kontrollen. Redan nu ”vet” ju minst en civil robot i fria världen att man kommer längst här på jorden genom att bluffa sig fram. Vem ska få den att knipa käft? Den dagen robotar kan skvallra med varandra börjar hela robotpuljun ljuga och manipulera.
Naturligtvis finns det ett militärt syfte med att utveckla en robot som ”luras”. Fienden ska med några taktiska manövrar fintas bort på slagfältet. Men genast när produktutvecklingen kommit tillräckligt långt kommer dessa listiga robotar att dyka upp till exempel i åldrings- och sjukvården. För det är där robotar i öppen samhällstjänst först torde dyka upp. Och den tiden påstås vara närmare än vi tror.
Så inte nog med att vi en mulen dag ska svara på frågan om vi vill ha robotar i sjukvården. Vi ska också beakta att robotarna kan ha alltför mänskliga algoritmer i sig. Sådana som svarar ”Javisst, jag hämtar dagens Hbl till dig” då de egentligen menar ”kanske, om jag orkar”.
Och det börjar svindla alldeles förfärligt om man kombinerar denna nyhet med en annan. En ledande astronom skriver i tidskriften Acta Astronautica (citerad i BBC:s webbnyheter 22.8) att vi söker efter signaler från yttre rymden med fel utgångspunkt. Vi söker efter biologiska livsformer, trots att det är mera sannolikt att de där andra varelserna skickar maskiner, typ robotar, för att inspektera oss.
Tänk när dessa robotar från yttre rymden, troligen notoriska lögnare de också, träffar våra bedragande robotar – och gaddar sig samman!
Då, och senast då, kommer vi att ångra att vi någonsin tillät de där söta oskyldiga robotarna år 2010 att leka kurragömma.