Foto: Karl Vilhjálmsson
Begynnelsen för projektet Peppar-Papper var verkligen inte lätt. Oklar linje, interna gräl, svag och ”gubbig” ledning, ineffektiva konsulter, chefredaktören som fick rätt i domstol, förlöjligande i pressen … ja, den där speciella lukten av ett hemlagat finlandssvenskt projekt som cäshat in från fonderna tar man inte miste på. Så går det kanske när man skapar något uppifrån ”för unga läsare”.
Men det var då. Nu är nu. Och nuet – kanske också framtiden – ser ut att vara en helt annan story.
– Nu går det bra. Vi ser framåt och har en hel del planer på hur sajten ska utvecklas. Jag är realistisk men också optimistisk.
Chefredaktören Malin Wikström andas entusiasm och det verkar inte vara gripet ur luften. Med hennes team på fyra journalister – vilket i och för sig är färre än det som utlovades i början – kan den gemensamma sajten för Peppar och Papper (den tryckta tidningen) i dag visa upp brant stigande besökssiffror, omkring 60 000 unika besökare per vecka.
Stämmer siffran innebär det att peppar.fi i dag har fler besökare än hbl.fi vilket är minst sagt anmärkningsvärt. Men lite försiktig måste man vara. Peppar använder google analytics som mätinstrument eftersom tidningen tillsvidare inte är med på den mera officiella statistiken som upprätthålls av tns-gallup. Men ändå. Om man jämför publikationerna sinsemellan med google analytics som verktyg har peppar.fi högre siffror än hbl.fi.
Har Peppar alltså vandrat från förlöjligat projekt till Svenskfinlands största kommersiella webbpublikaton? Och hur är det i så fall möjligt?
Bägge tidningarna har eget journalistiskt innehåll – Peppar delar dessutom sedan augusti med sig av sina artiklar till ägartidningarna – men peppar.fi har en stark trumf på handen. Bloggarna.
– De är jätteviktiga och vi har en verkligt god kontakt med dem. De är aktiva och skapar en god anda och trafik till Peppar. De påverkar också hur hela sajten ska utvecklas genom att de säger vad de vill och vad de inte vill ha.
Men en blick på peppar.fi vittnar hur som helst inte om någon kommersiell succé. Annonserna är fåtaliga, och det är svårt att förstå hur det kan gå runt. Visserligen har bolaget Peppar&Papper Ab den tryckta månadstidningen Papper att ty sig till, där annonsförsäljningen går bättre, men utan stöd från de finlandssvenska fonderna skulle bolaget inte överleva i dag. Svenska kulturfonden – personifierat i förre direktören Krister Ståhlberg – förband sig vid att ge 700 000 euro utspritt på fem år, den sista raten på 100 000 kalla utbetalas 2011. Ett villkor för understödet var/är att den tryckta tidningen Papper inte läggs ner.
– Jag kan inte se att Kulturfonden kan fortsätta stöda bolaget efter 2011. Vi ska möjliggöra experiment, men vi kan inte förbinda oss vid Peppar&Papper Ab som ett långsiktigt projekt, kommenterar Kulturfondens nye direktör Berndt Arell.
För det var det som var dealen från början. År 2012 ska aktiebolaget vara självbärande. Och därför är hela ledningen nyligen förnyad. Jens Lillsunde är VD för Österbottens Tidning och basar nu också för Peppar&Papper Ab. Han vill inte kommentera om han blev inkallad för att städa upp ett bolag i kaos, som det sägs, men målsättningen att bolaget ska stå på egna ben från 2012 gäller.
– Vi ska nu lansera ett spar- och utvecklingsprogram, säger han försiktigt, men påpekar att det inte finns något som talar för uppsägningar.
Annonsförsäljningen för peppar.fi är en utmaning, menar han, men med en uppåtgående besökartrend har man nu ”mera råg i ryggen” och också han är optimistisk.
– Här finns inget oroväckande, trenden går uppåt, vi ångar på, och vi ska hitta nya förtjänstmöjligheter.
Se artikeln i Journalisti-Journalisten
www.peppar.fi