Restaurang Tinkoff på Kazanskaja-gatan i centrala S:t Petersburg. En ny och moderiktig krog som satsar hårt på … inte vodka - utan öl. Kvalitetsöl. Här säljs inget öl i flaska utan de brygger allt i sitt eget mikrobryggeri som är det enda i stan. Opastöriserat, filtrerat eller ofiltrerat, ljus eller mörkt. Alternativen är många. I denna stora sal med plats för 500 fanns tidigare en typisk sovjetisk matsal med kotletter och bovete på menyn och med stora muttrande tanter, babusjkor, bakom kassorna. När man i dag stiger in i Tinkoff har tanterna förvandlats till smala och leende servitriser, stället är skinande rent, utpräglat trendigt och det känns som att vara … som att vara … ja, vad påminner krogen riktigt om?
- Vi har kopierat idén från restaurangen Gordon Biersch i San Fransisco, säger ägaren Oleg Tinkov nonchalant.
- Vår kundkrets består av tre b-n. Banditer, byråkrater och biznezmen. Det är de som har pengar i dagens Ryssland. I och för sig trivs jag inte med de här människorna men vi har aldrig haft problem här, inte ett enda slagsmål, säger Tinkov och vidskeplig som han är knackar han för säkerhets skull tre gånger i bordet.
Öl är Tinkovs stora passion. Han säger att hans främsta drivkraft är att lära ryssarna dricka och tycka om öl. Han vill få ett slut på vodkans hegemoni.
- Vi vill inspirera folk och jag hoppas och tror att andra krogar kommer att apa idén om att brygga sitt eget öl. För här och nu förändras den ryska dryckeskulturen. Se dig omkring, säger Tinkov entusiastiskt, ingen dricker ju vodka!
Och mycket har faktiskt förändrats. Det som sker på Tinkoff är i alla fall bara en förändring för eliten. Det är på gatorna den stora omvandlingen är på gång. I århundraden har vodkan varit den ledande drycken men dess ställning är inte längre ohotad. I Ryssland dricks det fortfarande mera starksprit än i något annat land, trots otaliga kampanjer, ukaser och förbud. Och det är till stor del vodkans fel att den beräknade livslängden för ryska män sjunkit till alarmerande 56 år.
Men också i Ryssland vinner allmänna hälsoaspekter terräng. Bland stadsbor som är under 30 år anses vodkan vara den gamla epokens dryck, en smak av det förgångna. Och i motsats till Finland där intresset för vin har ökat kraftigt på spritens bekostnad går man i Ryssland över till öl.
När jag en kväll blir bjuden på födelsedagsfest till en framgångsrik bankkvinna får jag ytterligare ett bevis på att dryckeskulturen förändrats. Det är det välmående Ryssland som firar, lägenheten är i toppskick, nyrenoverad och påminner närmast om ett opersonligt lyxhotell. I badrummet finns en splitterny jakuzzi. Och vad finns på bordet?
För det första Rysslands älsklingsdryck: skumvinet Sovetskaja. Men också moldaviskt rödvin, lite brandy, och framför allt: rysk öl tillsammans med ett hav av ost, korv, bröd, vindruvor och vattenmelon. Och det skålas och skrattas, men ingen blir full, de blir bara glada, och när jag frågar varför ingen dricker vodka ser människorna förvånade ut. Det är som om de skulle ha glömt i vilket land vi befinner oss.
- Varför skulle vi dricka vodka? Det smakar för jävligt och vi ska dessutom jobba i morgon.
Ingenting är som förr.
Och när jag är med min son i lekparken tittar jag mig omkring. Det är en vardagseftermiddag, men vad ser jag? En alldeles vanlig kvinna i tjugoårsåldern är där med sina två barn, de leker glatt, rutschar i rutschbanan. Och vad gör mamman medan hon läser sin bok?
Sörplar på en flaska Baltika nr 9 - det starkaste Baltikaölet med en volymprocent på 8,5.
Ingen höjer på ögonbrynen. För så snabbt har Ryssland anammat sin nya folkdryck. Man dricker dem som törstsläckare, som umgängesdricka eller till maten. Ölkännare som Tinkov föraktar kanske detta att ryssarna snabbt lärt sig att vandra omkring på stan och dricka ur flaskan, men det är i alla fall bättre och hälsosammare än att dricka vodka …
Det här med öldrickandet är i alla fall ingenting helt nytt. Under sovjettiden fanns det i så gott som varje gathörn ölkiosker. Man skulle helst ta med eget glas och ofta var kioskerna öppna dygnet runt. På gatan Tjakalovskaja på ön Petrogradskaja hittar jag en spillra av denna gamla tradition. Där står den. En ensam kiosk, en minimal lucka i glaset, inga sittplatser, och en anspråkslös skylt där det kort och gott står Pivo.
Här står Leonid och dricker dagens stop. Han ser lite rödbrusig ut men verkar i alla fall skärpt. Och i motsats till alla andra som slår pengarna i disken, häver ölen i sig i ett enda långt andetag för att sedan snabbt rusa vidare, står Leonid här och njuter.
- Hemma har jag ingen att snacka med, säger Leonid okonstlat, och här träffar jag ibland folk som har tid att snacka.
Leonid är pensionär och pengarna räcker inte till för att dricka mer än en öl per dag. Här kostar en halv liter öl ("spezial pivo") fem rubel, drygt en mark. Leonid är lite ledsen över att denna tradition håller på att försvinna, ungdomen föredrar att sitta på café eller bar och dricka öl, förklarar han. Men här kan kunden få sin öl uppvärmd på vintern, skryter Leonid.
- Det värmer i kylan, men förstås … när det är kallt ute vill ingen ändå bli kvar och snacka.
Och det är alldeles som Leonid säger. Kioskerna börjar höra till det förgångna. Den nya ryska generationen accepterar inte längre det ofta utspädda och smaklösa ölet som kioskerna bjuder på.
Men man vill inte heller ha vodka. I dag är det riktig kvalitetsöl som gäller.
Fotnot införd senare: Öl är i dag en stor business i Ryssland, och Hartwall (som ägde Baltika till 50 procent), är uppköpt av Scottish-Newcastle, just tack vare Hartwalls satsning österut. Mitt favoritöl i Ryssland är Sibiriskaja Korona, som tillverkas i Omsk.