Ett stenkast från S:t Petersburg finns en bortglömd turistattraktion. Staden där tsar Peter III lekte med tennsoldater och Katarina den stora underhölls med märkliga kälktävlingar. Men palatsstaden Lomonosov - eller Oranienbaum - väntar fortfarande på strömmen av utländska turister.
Jag är i Peter III:s palats. Lågsäsong. Alla tanter, och de är många, ser sysslolösa ut. En gästbok har inte lyckats bli full trots att den väntat redan i tolv år. Föreståndaren stirrar bekymrat på termometern och fuktighetsmätaren, justerar de elektriska värmeelementen, men hon vet att det egentligen är förgäves.
- Temperaturen här inne kan variera mellan trettio och fem plusgrader på ett år, oberoende av vad vi gör. Vi kan inte hålla nivåerna konstanta, klagar föreståndaren.
I början av 1700-talet grundade Peter den store det nya Rysslands huvudstad, Sankt Petersburg. Svenskarna var bortdrivna och äntligen kunde Ryssland öppna ett fönster mot Europa.
Peter den store utsåg sin gode vän och trogne vapendragare Alexander Mensjikov till guvernör över S:t Petersburg. Det är denna vänskap staden Oranienbaum - som i dag kallas Lomonosov - har att tacka för sin existens.
Peter den store ville att Mensjikov skulle övervaka byggandet av den nya befästningen Kronstadt i Finska viken och därför gav han ett enormt landområde i hjärtat av Ingermanland i present till vännen. Mensjikov tackade och tog emot. Och år 1714 började han bygga ett ståtligt palats vänt mot Finska viken.
I dag vilar palatset fortfarande här. Fasaden är sliten, byggnaden ser trött ut, men precis på mitten, längst uppe, finns en kupol och en krona som skiner till i höstrusket. Nyrestaurerat.
Så långt har pengarna räckt till.
Kinamode på 1700-talet
Och i Peter III:s palats, som är betydligt mindre, ser man med blotta ögat hur de unika kinesiska målningarna på dörrarna, väggpanelerna och fönsterluckorna flagar, hur väder och vind för varje dag som går nöter bort lite av historien.
Och så går vi runt, ser ett helt rum där varje millimeter är täckt av 1700- och 1800-tals västerländsk konst, sammanlagt 63 målningar, och det är på något sätt otroligt att den här staden - som förresten är Mariehamns vänort och som man kanske hade trott att var en slö betongförort till S:t Petersburg - visar sig vara en stad där härskare och historiska män som Peter den store och Peter III stegat omkring.
- Jodå, här på golvet lekte Peter III med tennsoldater. Det här var hans datja - sommarstuga. Före han blev tsar var Oranienbaum dessutom hans officiella residens, förklarar en av tanterna.
Det där med tennsoldater förklarar hon med att Peter III blev föräldralös vid 14-årsålder, att han uppfostrades av militärer och därför älskade krigslekar.
Peter III gifte sig med Jekaterina Alexejevna, senare tsarinnan Katarina den stora och det var till hennes ära som den italienska arkitekten Antonio Rinaldi byggde en makaber konstruktion i Oranienbaum under 1760-talet. Det ryska hovet kände sig tydligen uttråkat och man konstruerade ett slags berg- och dalbana där spåren började högt uppe på taket av Katalnaja Gorka-paviljongen och sedan störtade de specialkonstruerade vagnarna rakt ner för den branta backen, mot marken, sedan snabbt upp igen, och ner och upp, bort från paviljongen och iväg mot den breda och långa gräsbetäckta avenyn som hade skapats enkom för denna bisarra underhållning.
I dag är träkonstruktionen borta men avenyn står kvar.
Höll stånd mot tyskarna
S:t Petersburg är känt för att staden lyckades hålla ut mot tyskarna under andra världskriget, men att också en liten isolerad enklav kring Oranienbaum höll ut är inte lika bekant. Andra tsartida palatsstäder i området som Peterhof, Pavlovsk och Pusjkin ockuperades av tyskarna som under nästan två år plundrade palatsen, högg ner kulturskogarna i de omkringliggande parkerna, och lämnade bakom sig byggnader i ruiner.
Därför är populära turistattraktioner som Peterhof på sätt och vis inte så "äkta" längre. De är till stor del byggda efter andra världskriget, visserligen restaurerade enligt ursprungliga ritningar, men hur som helst byggda i sovjetbetong och -tegel.
Och liksom överallt i Sovjetunionen drabbades också Oranienbaum av namnbytarsjukan. En morgon år 1948 fick skolbarnen höra att jaha, kära barn, i dag börjar vi med att stryka över namnet Oranienbaum på våra häften för nu heter staden Lomonosov. Så där. Och nu, Sasja, vad är fem plus sju?
Inga frågor fick ställas. Staden bytte bara namn.
Det hade förstås att göra med att allting som klingade tyskt måste bort efter kriget och enligt stadsdirektören Eduard Rjabov finns det inga officiella papper på namnbytet, ingen ansvarig person, ordern bara "kom". Någon hade luskat fram att den kända ryske vetenskapsmannen Michail Lomonosov hade haft en liten fabrik i närheten av staden där han hade tillverkat mosaikglas. Och så var saken klar.
I dag använder staden samma vapensköld som under tsartiden, ett apelsinträd som symbol för de frodiga trädgårdarna och växthusen som adeln vårdade här en gång i tiden, järnvägsstationen heter också Oranienbaum, men själva staden håller fast vid Lomonosov.
- Vi är splittrade i den här frågan. Personligen vill jag byta tillbaka, men jag tror det börjar vara för sent. Ju längre tid som går desto mindre chans är det att få igenom en namnändring, säger Rjabov.
Oranienbaum överlevde den tyska belägringen men (nästan) inte Sovjetunionen. All uppmärksamhet och alla pengar satsades på återuppbyggandet av de andra palatsen och Oranienbaum började sakta förfalla. Under nittiotalet har man så småningom kommit igång med restaureringen.
Men det går trögt. I Mensjikovpalatset, det första som byggdes på området, huserar till exempel fortfarande den ryska flottan trots att kulturkrafterna i staden redan länge försökt få matroserna ut ur palatset.
Aura över Lomonosov
Och den som trodde att ryska städer är bara asfalt och betong borde definitivt ta sig en lång promenad i Oranienbaumparken, en av de första av många tsartida parker i fransk stil. Det är symmetriska alléer, urgamla ekar, skulpturer, fontäner och allt tycks bara fortgå i oändlighet och visserligen är detta inte den vackraste årstiden att vandra i ett kulturlandskap som detta - också för att några av palatsen håller säsongstängt - men de 70 000 besökare (de allra flesta är ryssar) som parken tar emot varje år visar att palatsen och parken, trots att de råkat i skuggen av det glänsande Peterhof, är rätt så populära bland ortsborna.
Och det sägs dessutom att det vilar en aura över Lomonosov-Oranienbaum.
- Här finns en skapande kraft i luften. Vi får inspiration från stora kulturmän som Pusjkin, Repin och Stravinskij. De har alla på ett eller annat sätt varit verksamma i Lomonosov.
Så säger konstnären Viktor Petrov-Grinjov. Han har ett eget litet tegelhus mitt i stan, i trappan ligger en dammig Leninbyst - "jag köpte den av ett fyllo för 25 rubel" - och hela övre våningen är bara rader och rader av gigantiska konstverk som mitt öga har lite problem med, det är övertydlig symbolik och allting ser lite aggressivt ut, men då säger Viktor att han som bäst målar en ikon som ska pryda Lomonosovs kyrka och sedan presenterar han sin stolthet: verket Neva.
Vad är det?
En ung och naken kvinna som poserar med floden Neva i bakgrunden. Han började måla i ursinnigt raseri då han i början av nittiotalet fick höra att en "vandal" (det var en litauer som protesterade mot den ryska ockupationen) hade saboterat Rembrandts Dana som finns på Eremitaget i S:t Petersburg.
- Som motvikt, som ett ställningstagande till denna terrorism, ville jag föreviga det skönaste som finns i Ryssland. Nevan och en underbar, välmående och vacker rysk kvinna.
Och när han säger så där kommer samtidigt en fläkt av gårdagens vodka seglande genom luften vilket kanske förklarar intensiteten i hans snack.
Sen bläddrar jag i lokaltidningen, Baltijskij Lutj (ungefär Östersjöns ljusstråle). Det arrangerades Babusjkatävling under veckoslutet. Vilken av stans mormödrar är bäst på att berätta folksagor, på matlagning, på dans och på att arrangera blomsteruppsättningar? Svar: jämnt spel. Juryn bestämde att sig för att utse alla fyra tävlande till suberbabusjkor.
Och lyssna på veckans kriminalsaldo:
Två unga män har stulit 5,6 kilometer taggtråd från ett fabriksförråd.
En okänd person har rövat bort nio kaniner och tre får från en gård utanför stan.
En butiksanställd kommer att bli åtalad för att han försökte lura en kund på elva rubel (cirka 2,50 mark).
För det är som människorna på gatan gång på gång påpekar för mig. Här är det lugnt och relativt tryggt, en trevlig småstad som ändå är tillräckligt nära en av Europas största städer.
På krogen
Men inget stadsbesök är komplett utan en titt på krogen. Bar/Kafé Vega står det i fönstret.
- Välkomna hit varifrån ni än kommer. Vi har öppet till tre, men snart börjar vi hålla öppet till sex på morgonen.
Roman är bartender på krogen Vega, också den centralt belägen på Palatsavenyn. Väggarna är speglar och belysningen dämpad och de ytor som inte är speglar ser krombelagda ut och därmed fungerar krogen som en tidsmaskin för det är svårt att föreställa sig att livet här utanför på gatan är Ryssland år 1999 med allt vad det innebär av social utslagning och fattigdom samtidigt som alldeles vanliga ryssar också sitter här inne i denna nästan futuristiska bar och tar sig en öl. En halv liter bra öl för 13 rubel (knappt tre mark).
Men sådan är verkligheten i Ryssland i dag.
Det är ett samhälle som genomlever en tid där den starka och anpassningsbara klarar sig bäst, där professorer blir städare, där städare blir affärsmän, där politikerna hänsynslöst klamrar sig fast vid makten, där tjänstemännen låser sina dörrar, drar ur telefonerna och slutar arbeta. Men det är också ett samhälle där snillrika hjärnor hittar på nya idéer, där vänskapsbanden och familjebanden håller samhället igång, där man fortfarande orkar tro på en bättre framtid.
En stor del av Lomonosovs 46 000 invånare pendlar varje dag till S:t Petersburg, där finns det gott om jobb. Det är förstås lönen som är problemet. Också i Lomonosov finns det rätt bra med arbetsplatser, ett stort tryckeri som tillverkar häften och mappar, ett bageri, en skofabrik, hamnen och hundratals småföretag.
Och till dessa småföretagare som orkar kämpa, som orkar tro, till dem hör till exempel Roman.
För när jag ställer en löjlig fråga, jag undrar hur utländska turister kan vara säkra på att inte bli lurade (så som kan ske i storstaden Petersburg) om de kommer hit på en helkväll ilsknar Roman till, visar kvittot på vad jag och mina kolleger konsumerat, börjar räkna upp priser från menyn, varsågod och jämför, säger han, och okej, jag tror honom, jag skäms, jag skäms verkligen, för det är som alla brukar säger i Ryssland. Ju längre bort från Moskva och Petersburg, desto ärligare folk. Nåja, just nu är vi inte så långt borta från Petersburg, men det räcker för att den där storstadssnobbismen man ibland stöter på ska vara borta.
- Jag garanterar personligen att ingen blir lurad här. Och ni kan komma hit och tala vilket språk ni vill och ingen kommer att bråka med er. Ni är våra gäster, ingen vill ha problem, tvärtom, vi vill träffa nytt folk, säger Roman.
Och snart håller han ju öppet till sex.
Så hittar du till Lomonosov
Observera att nedanstående tips är skrivna 1999. Saker kan och har förändrats sedan dess.
Det är enkelt att resa till Lomonosov. Och billigt.
Det går tåg två gånger om dagen från Helsingfors till S:t Petersburg, dessutom går det flera bussturer - men tåget är pålitligare och trevligare. Speciellt det ryska tåget Repin som avgår varje dag klockan 15.30 från Helsingfors ger en lämplig dos av något annorlunda och exotiskt samtidigt som det är absolut tryggt. Resan räcker fem och en halv timme och turretur kostar 570 mark.
Det går också flera flygturer.
Väl i S:t Petersburg kan du ta metron till Avtovo-stationen (på linje nummer ett). Metrobiljetten kostar tre rubel (66 penni). Sedan går du över gatan och tar minibuss nr 300 till Lomonosov, det tar ungefär 40 minuter och en enkelresa kostar nio rubel (två mark).
Du kan också ta lokaltåget från Baltijskij voksal i S:t Petersburg. Lomonosovs station heter Oranienbaum (som hela staden traditionellt heter) och en enkelresa kostar tio rubel (2,50 mark).
Det finns ett sympatiskt hotell mitt i palatsparken i Lomonosov som skryter med att de har bastu och café. Huset är byggt i trä och ser modernt och fräscht ut, men jag har inte sovit där. Tfn + 7 812 4231644. För mera information om Lomonsov, ring + 7 812 4224796.