Finlandssvenska äventyr i Alaska

Hbl 23.12.1995

K-G Olin: Alaska, Del 1, Ryska tiden. Ab Olimex och K-G Olin 1995. 279 sidor.

Alla vet vi att det ryska riket är otroligt stort. Men det har varit större. Det fanns en tid då ålänningarna på Eckerö, finländarna i Helsingfors, ryssarna i S:t Petersburg, jakuterna i Jakutien och indianerna i Alaska lydde under samma härskare: Den ryske tsaren.
    Alaskas och Finlands gemensamma histoia utgör grunden för författaren och journalisten K-J Olins nya bok, "Alaska, del 1, Ryska tiden".
    Under 1800-talet styrdes Alaska i två repriser av finlandssvenska guvernörer. Dessutom fanns det en stor finlandssvensk koloni bestående av navigatörer, tjänstemän och arbetare som upprätthåll ett eget hov i Alaskas dåvarande huvudstad Sitka. Det är en fascinerande, och för de flesta obekant, epok i vår historia som Olin har studerat. En berättelse om en tid då finlandssvenskar styrde över ett område som är större än Finland.
    Olin har lagt ner två år på Alaskaforskning och han torde vid det här laget vara en av Finlands främsta Alaskaexperter.
    Ingenting verkar ha undgått hans hökögon: Han har sammanställt material och berättelser som tidigare funnits utspridda i diverse arkiv, i gamla dagböcker, i tidningsartiklar, i brev och i urgamla reseskildringar till en minst sagt heltäckande helhet. Inga historier är utelämnade, och boken kan bra fungera som en detaljerad uppslagsbok över Alaskas historia.
    Olin gör alltså en viktig insats för den finlandssvenska historieskrivningen - och mera är att vänta. Del två skall handla om guldrushen och del tre skall lista alla de finlandssvenskar som på ett eller annat sätt hade med Alaska att göra. Böckernas undertitel "Den okända historien på jordklotets baksida" är därför helt berättigad.
    Än i dag väcker "Alaska" till liv föreställningar om den sista arktiska utposten i världen. Begrepp som guldrush och tanken om den skäggiga mannen som lever ensam i vildmarken sida vid sida med björnar är kanske passé vid det här laget men ändå förankrad i verkligheten. Det var i slutet av 1800-talet som den seglivade myten om det vilda Alaska uppstod, en myt som Alaskaborna ännu i dag gör sitt bästa för att upprätthålla.
    Men "Del 1, Ryska tiden" tar upp ett Alaska som också Alaskaborna själva är ganska omedvetna om. Det var tiden då ryssarna i jakt på skinn begav sig över Stilla havet och fann Amerika bördigt och stort. Och tomt. Snart hade ryssarna besittningar inte bara i Alaska utan också i Kalifornien, och senare t.o.m. på Hawaii.
    Olin koncentrerar sig på finländarnas insatser i Ryska Amerika där tyngdpunkten ligger på de två guvernörerna och deras närmaste män och kvinnor. Adolph Etholén regerade över Alaska mellan 1840 och 1845 medan Hampus Furuhjelm gjorde sitt bästa för att få den ryska kolonin på fötter mellan 1859 och 1864. Men Rysslands intresse hade redan avtagit, tre år senare gjorde den amerikanska regeringen århundradets kap och köpte Alaska för 7,2 miljoner dollar.
    Olin refererar i strikt faktastil, utförligt och korrekt, finlandssvenskarnas hisnande äventyr på andra sidan jordklotet. Blodiga strider med indianerna, kampen mot det eviga supandet, ett evinnerligt skvallrande och suspekta kärleksaffärer var rutinmässiga ingredienser i den ryska kolonin.
    Boken är helt enkelt fullspäckad med bra historier.
    Men Olins refererande stil räcker inte alltid till för att fånga det absurda och komiska. Han hade gärna fått satsa mera på att skriva om historierna i en mera underhållande form. Nu får läsaren en känsla av att Olin satsat blod, svett och tårar på en fullkomlig forskning men inte prioriterat omskrivningen i lika hög grad.
    Som en god forskare har Olin besökt Alaska i två reprsier och också sökt upp de platser som förekommer i boken. Men de besöken lyser med sin frånvaro i texten. Det är nästan enbart via bildtexter (och det sista korta kapitlet) som läsaren inser att Olin själv varit på plats. Men varför inte försöka knyta samman det förgångna med nuet?
    På några punkter blir referatet dessutom halvhjärtat. Olin berättar om finlandssvenskarnas och ryssarnas första möten med indianerna och aleuterna men en djupare analys på vilka effekter kolonialiseringen hade på ursprungsbefolkningen saknas helt. Detta trots att temat i dag är rykande aktuellt.
    Men boken är trots allt fascinerande läsning och definitivt ett måste för alla äventyrslystna. En av höjdpunkterna är kapitlet om den finlänska folkskolans fader Uno Cygnaeus förehavanden i Alaska. Cygnaeus försökte upprätthålla en luthersk församling i Sitka med omväxlande resultat. De hårdbarkade arbetarna föredrog kortspel med höga insatser, slagsmål eller en stund i de prostituerades sängar framom prästens predikningar. Den skvallrande och myglande finlandssvenska societen i Sitka gjorde dessutom vardagen sur för stackars Cygnaeus och han måste nästan ständigt ha längtat tillbaka till det trygga Finland.
    Men inte ens hemma i fosterlandet lämnade Alaska honom i fred. Georg Gustaf Winter ledde församlingen i Sitka från 1853 och hade liksom Cygnaeus problem med de förtappade själarna. I ett klagobrev till Cygnaeus skriver Winter att "Jag predikar för döva öron, hungriga magar och törstiga strupar, mellan verserna också för blotta väggarna".
    Olin har gjort alla historieälskande finlandssvenskar en stor tjänst. Här finns odödliga berättelser som samlat damm alltför länge i arkiven. Etholéns och Furuhjelms livsöden är dessutom så fantastiska att de definitivt förtjänar en bok 150 år senare.