Vi vet alla vad sommaren betyder: nyhetstorka och semesterlängtande redaktörer. Dags alltså att kalla på patentlösningen: sommarredaktörerna.
Foto: Karl Vilhjálmsson
Japanerna vandrar förtjusta på Gamla Borgås kullerstenar. Pekar och gestikulerar. Små mysiga hantverksbodar. Åh, den där domkyrkan. Ja, Borgå i solsken en försommardag är en verklig pärla.
Och inne i ett före detta varuhus, precis där idyllen börjar, sitter två kommande sommarredaktörer på sin redaktion. De är redo att göra juni och juli på Yles Radio Vega Östnyland till sina.
”Sommarjobbet är något jag verkligen väntar på”, förklarar redaktören Hanna Othman entusiastiskt.
Orsakerna är många. Här kommer två: Sommaren betyder mera direktsändning och att personligheten får komma fram.
Bredvid Hanna Othman sitter Hanna Sihlman. Den här sommaren kommer alltså mycket på Radio Vega Östnyland att vila på Hanna & Hannas axlar.
”Vi både vågar och tillåts bjuda på oss själva”, säger Sihlman lika entusiastiskt som sin kollega.
”Våra chefer känner oss och litar på oss, och därför får vi ansvar vilket är något jag uppskattar. Men stor frihet får inte betyda att man väljer den lättaste vägen. ”
Othman har sommarjobbat tidigare på Vega Östnyland och drar direkt från ärmen några standarduppslag som kan behövas den där andra måndagen i juli då hela samhället sover.
”Har det regnat mycket eller lite? Hur klarar sig jordbrukarna? Eller hur har det gått för restaurangerna den här sommaren? Är det många som gift sig i sommar? Och glöm inte: Hur är det på Tolkis katthus?”
Hanna och Hanna nästan vrider sig av skratt då de rabblar upp nödlösningarna. Men sommaren är ändå sist och slutligen vad man gör den till. Det finns mycket bortom klichéerna.
”Vi måste gräva där vi står”, konstaterar Sihlman.
För många redaktioner är det svåra på sommaren att överhuvudtaget fylla spalterna eller etern, vilket är paradoxalt för det är just på sommaren läsarna och lyssnarna har tid att njuta av radio eller tidningar. Det gäller därför att planera och göra upp en strategi i god tid. På Vega Östnyland har man den här sommaren insett att de östra delarna av bevakningsområdet är förfördelat så Othman och Sihlman ska hoppa in i sin favoritbil, sändningsbilen, och göra en sommarserie kring Kotka.
Och så kan man hitta på speciella återkommande inslag. I sommar blir det korta ljudklipp ur arkivet. Lyssnarnas uppgift blir att ringa in och gissa vad det handlar om, och sedan följs temat upp med ett direktsänt ”Vad hände sen?” från fältet. Lättsamt? Givetvis, men sommaren är obevekligen mindre politik, mindre hårda nyheter, mera avslappnat.
När det gäller det personliga tilltalet, som både Othman och Sihlman flera gånger lyfter fram, handlar det helt enkelt att våga vara sig själv. Och det vågar man bara om man känner att man har redaktionens stöd.
”Vi har en jättebra sammanhållning på redaktionen, vi är ju vänner också privat, och det gör att man vill göra sitt bästa”, säger Sihlman.
När Hanna & Hanna t.ex. presenterade idén att starta en sommarblogg kom det inget nja och tja från chefen utan: ”Det låter jättebra”. Och därmed är sommarbloggen ett faktum.
För att vara mångmedial – ett gissel för många garvade journalister – väcker ingen panik här. Tvärtom, bägge två ser det som ett plus att lära sig nytt och att utvecklas.
”Det är bara en bra att få pröva på allt”, säger Otman.
Bägge har en fördel i att de känner till redaktionen från tidigare, vilket förstås inte alls alltid är fallet med sommarredaktörer. Othman jobbar just nu två dagar i veckan för Nyländsk förmiddag på Vega Östnyland, samtidigt som hon filar på sina magisterstudier på Helsingfors universitet. Sihlman har tidigare jobbat på Gotland som studiovärd men har under vårterminen haft ett vikariat på Vega Östnyland.
Att vara personlig och att vara i direktsändning innebär också att våga ställa konstiga frågor, och att kunna skratta åt det efteråt. Som när Othman intervjuade en jordbrukare – ett område hon inte alls behärskar – och i brist på annat frågade varför bonden har olika färg på sina traktorer.
”Det är en fråga som jag fått höra mycket om … ”, gapskrattar Othman.
Med sin journalistiska erfarenhet från Sverige har Sihlman å sin sida kunnat bidra med annat tekniskt tänk, menar kollegan Othman. Som när hon i sändningen tog med den tio sekunder långa tystnaden från Lovisas utvecklingsdirektör som en knepig fråga föranledde. Det blev effektfull radio.
Men sommaren innebär också att ha tentaklerna ute, att spåra upp det intressanta. Att en juttu gärna ska leda till tre nya idéer – och det funkar bara för den nyfikna.
”Vi har redaktörer på Vega Östnyland som behärskar den konsten perfekt”, berömmer Othman.
För sommaren 2013 har fältreportrarna Othman och Sihlman sin önskelista klar: att få träffa passionerade människor som tror på det de gör.
” … Och så hoppas jag också på en stor nyhet, något som får adrenalinet i gång”, fyller Sihlman i.
Alla vet vi att så kallade sommarfåglar är livsviktiga för samtliga redaktioner. De kommer utifrån, bidrar med nya idéer, är taggade och vill visa vad de går för. Men hur undvika att i förlängningen bli som så många andra: trötta och cyniska? Är dessa energiknippen ens rädda för det grymma ödet?
”Jag hoppas jag aldrig blir mätt på kunskap. Jag har ett så jävla coolt jobb, och det är en arbetsförmån att få träffa intressanta människor. Om och när rutinen kommer gäller det bara att tänka på de häftiga dagarna”, säger Sihlman.
Och det är självklart inte fel att ställa de där ”korkade” frågorna som bara sommarredaktörer kan ställa.
För det visade sig att den där bonden, han med traktorerna, älskade sina färgglada traktorer.
Nu skulle han skaffa en femte – i ny färg.