Helsingfors sparar kraftigt på dagvården. Stora enheter är dagens melodi. Men Hbl:s undersökning visar att inbesparingarna kan vara förhastade och att nedskärningarna redan lett till allvarliga problem. Färsk statistik bevisar att många daghem är olagligt underbemannade och att ingen lösning finns i sikte.
Antalet barn i Helsingfors kommer att sjunka dramatiskt under de närmaste åren. Så hette det i november då Helsingfors stads faktacentral presenterade sin nyaste prognos överbefolkningsutvecklingen. Med prognosen i bakfickan inledde stadens tjänstemän omedelbart, på order av fullmäktige, en slakt av daghem både på svenskt och finskt håll.
Men preliminära (och tills vidare inofficiella) siffror visar redan nu att den faktiska nedgången inte alls är så stor som prognosen utlovade. För år 2003 räknade faktacentralen till exempel med en minskning på 187 barn i södra stordistriktet. Men den verkliga nedgången ser ut att stanna vid knappt 100 - och det torde betyda att minskningen på svenskt håll reduceras från 34 till cirka 18 barn.
Ändå planerar staden att i samma södra distrikt ta bort omkring femtio svenska dagisplatser, och i hela staden nästan nittio. Daghem slås ihop, stängs eller krymper.
- Trots de nya siffrorna, som är helt preliminära, är det befogat att minska på platserna. Vi borde ha gjort det redan tidigare eftersom barnantalet de facto har minskat sedan 1999 och därför har vi nu en eftersläpningseffekt, säger Södra socialcentralens chef Ulla-Stina Henricson.
Henricson medger i alla fall att det vore bättre att kunna vänta till den första april för att se hur många barn som de facto behöver dagisplats från nästa höst, och att det "lite är som att famla i mörker" att försöka tolka prognoserna.
Föräldrarna protesterar
Men stadsfullmäktiges stränga sparkrav kan inte vänta och redan i morgon fortsätter nedskärningarna då södra social- och hälsovårdssektionen sammanträder. I turen står nedläggningar av flera finska och några svenska daghem.
De mest kontroversiella besluten, nedläggningen av Alexia och Robban på svenskt håll samt finska Onnela, behandlas först i början av april. Där har föräldrarnas motstånd tvingat stadens tjänstemän att se över motiveringarna på nytt.
Under de senaste veckorna har föräldrar grävt fram statistik, sammanställt digra rapporter, hållit föredrag och arrangerat flera möten med politiker och tjänstemän - allt för att försöka visa att besluten är förhastade eller felaktiga.
- Misstron bland föräldrar mot den kommunala förvaltningen har förvånat mig, kanske vi har varit lite blåögda, säger dagvårdschefen Anne Rosqvist-Räty.
Det är bland annat stadens tillit till prognoser som upprört föräldrarna. Prognoser innehåller alltid ett osäkerhetsmoment, har man framhållit, vilket på ett föräldramöte fick Henricson att replikera att faktacentralens siffror brukar vara "otroligt pålitliga". Men så är det långt ifrån alltid. Antalet barn som har anmälts till svenska förskolor och lågstadier hösten 2003 överskrider till exempel med stor marginal prognoserna. En ännu grövre missbedömning skedde under depressionen i början av 1990-talet, då en babyboom slog till.
- Vi experter hade räknat med att depressionen skulle leda till att folk skaffar färre barn, men det blev precis tvärtom, säger överaktuarie Pekka Vuori som sammanställer stadens befolkningsprognoser.
Eftersom man trodde att antalet barn skulle sjunka lade staden år 1993 bland annat ned daghemmet Solhem i Rödbergen - trots högljudda protester.
Två och ett halv år senare hade babyboomen tvingat staden att öppna två nya svenska enheter i samma område.
Finns det då en risk att dagens sparåtgärder också denna gång är förhastade?
- Det är alltid lätt att vara efterklok, och visst var det fel att stänga Solhem. Och kanske vi kommer att tvingas vara efterkloka också efter de här besluten, men faktum är att vi måste skära ned nu, annars blir nästa år ännu värre, säger dagvårdschefen Anne Rosqvist-Räty.
Nästa år kommer hur som helst att vara ett svårt år. Nedskärningarna fortsätter med hårdhand och Hbl har tagit del av planer som visar att man för år 2004 planerar att skära ned antalet svenska daghemsplatser med ytterligare 37.
Det innebär att de enda daghemmen som kan känna sig riktigt säkra är stora enheter som till exempel Fylgia-Solhem i Ulrikasborg eller Tärnan på Drumsö.
Då spelar det ingen roll vad läkarkåren eller barnpedagoger anser: att speciellt småbarn mår bättre i små enheter.
Det handlar naturligtvis om effektivitet.
Eftersom staden från och med årsskiftet har gjort en drastisk nedskärning av den så kallade ambulerande reservpersonalen (inhoppare som rycker in när någon är sjuk) är små daghem mycket sårbara.
Dagvårdsförordningen säger att det måste finnas en vårdare per sju barn (över treåringar), men om en vårdare på ett litet dagis är sjuk och ingen inhoppare finns att tillgå har man i princip en situation då dagvården är olaglig.
Visserligen får man "tillfälligt" ha färre vårdare, men tidsbegreppet har aldrig definierats.
Ja, hur länge är "tillfälligt"?
- Om det fortgår i flera månader är det knepigt och då måste saken kollas upp och det gör vi också.
Men de flesta situationer brukar nog ordna upp sig, säger Henricson och tillägger svävande att hon hellre vill definiera "tillfälligt" som några veckor än några månader.
Redan nu har nedskärningarna lett till arga protester bland föräldrar. För drygt en vecka sedan behandlade Socialnämnden en upprörande föräldraskrivelse från det finska daghemmet Humikkala där bland annat bristen på personal togs upp. Staden svarade med en komplicerad statistisk uträkning som påvisade att lagen nog efterföljs. Nyligen har föräldraföreningen för det svenska daghemmet Elka i Munksnäs lämnat in en protest till stadsstyrelsen där man framhåller att "staden inte längre uppfyller de skyldigheter som stipuleras i dagvårdslagen". Föräldrarna är redo att föra ärendet vidare till riksdagens justitieombudsman.
Alarmerande siffror
Hbl har undersökt statistiken, den såkallade bruksprocenten, för de svenska daghemmen i Helsingfors. En bruksprocent på över 100 visar att ett daghem har för få vårdare på plats. Siffrorna talar ett tydligt språk: Procenten stiger i takt med nedskärningarna.
Till exempel i januari redovisade hela åtta svenska daghem en bruksprocent på över 100, man har med andra ord i medeltal haft underbemanning hela månaden - men kanske inte varenda dag.
Nedskärningen av reservpersonalen är en orsak, en annan är att staden uttryckligen vill att daghemmen nuförtiden ska sträva efter en bruksprocent på 93, mot tidigare 90.
Principen är att man inte ska ha vårdare på jobb som inte sköter maximalt tillåtet antal barn. Men när kraven skärps finns inte längre någon marginal och ett sjukdomsfall kan pressa upp siffran olovligt högt. Och om man råkar ha marginal (för mycket personalen viss dag i förhållande till antal närvarande barn) kallas det för "tomgång" och sannolikheten är stor att den vårdaren påkort varsel kommenderas till ett annat daghem med underbemanning.
På de mindre daghemmen har man redan börjat känna av situationen och en rundringning visar att en del daghem helt enkelt tvingas pruta på vården pågrund av nedskärningen.
På det stora daghemmet Tärnan på Drumsö, där man genom att pussla och jämka mellan grupperna klarar sig utan reservpersoner, tycker daghemsföreståndare Nina Fabricius att begreppet "tomgång" är förkastligt.
- Sådana ord tar jag inte i min mun. Vi producerar inte saker, vi är inte ett tryckeri utan en pedagogisk miljö. Och vi är inte en förvaringsplats, framhåller hon.
Hon skyller den nuvarande situationen på samhället och på de värderingar som härskar.
- Tjänstemännen är bara budbärare. Om föräldrar vill påverka situationen ska de pressa politikerna, säger hon.
Henricson försäkrar i alla fall att läget är under kontroll.
- Vi har ett starkt gäng som tar hand om barnen, de är vana vid att handskas med dylika situationer.
Det har gjorts gällande att vi håller på att beskära dagvården, men det stämmer inte alls. De yttre förutsättningarna för dagvård på de enheter vi upprätthåller drivs väldigtlångt påsamma villkor som tidigare, säger hon.
I själva verket vill hon lyfta fram en helt annan aspekt på nedskärningarna:
- Vi, tjänstemännen och dagispersonalen, kan inte garantera att det inte finns otrygghetsmoment i barnens vardag. Men att lära sig hantera svårigheter hör till uppväxten och kan också vara något positivt. Man kan inte skydda sina barn från allt, det finns mycket svårt i livet. Det viktiga är att det finns en vuxen som är med då någonting blir knepigt.