Antibiotika botar sjuka människor varje dag. Men också friska människor frågar efter medicinen. Därför är det en strålande affär - både i väst och i tredje världen.
 |
År 1928 gjorde den skotske mikrobiologen Alexander Fleming ett märkligt fynd på ett laboratoriefat som han hade glömt att diska. En mögelsvampsart, senare döpt till penicillium notatum, hade eliminerat en koloni av stafylokockbakterier på fatet. Penicillinet var upptäckt! Men det krävdes ett krig för att andra forskare skulle undersöka saken närmare och för att få igång massproduktion. De flesta av dagens multinationella medicinjättars framgång kan spåras till pencillinet, som i mitten av 1940-talet blev mirakelmedicinen som var på allas läppar. Under andra världskriget räddade medicinen otaliga soldaters liv. Men senare massanvändes antibiotika i preventivt syfte bland annat mot gonorré bland amerikanska trupper i Asien. Otaliga soldater och prostituerade gavs medicinen för säkerhets skull, oberoende om de hade sjukdomen eller inte. I dag är de tidigare medicinerna mot gonorré mer eller mindre verkningslösa. Annonsen publicerades i den amerikanska tidskriften Life i augusti 1944. |
Gamla antibiotikapreparat som penicillin är i dag billiga och ger inte någon vinst att tala om, därför satsar medicinjättarna på att utveckla nya varianter av starkare antibiotika. Man vill att konsumenterna ska sköta vanliga infektioner med dessa nya mediciner.
Och det har man lyckats med.
I USA är försäljningen bara av bredspektriga antibiotika för öppenvården och sjukhus värd långt mer än tio miljarder dollar. Varenda amerikan använder i medeltal omkring 45 euro på antibiotika per år. Det betyder att det är den tredje lukrativaste läkemedelsgruppen i landet. Bara mediciner mot depression och magsår säljer mer.
Hur har man lyckats med detta?
Marknadsföring. I USA får man göra reklam direkt till konsumenterna och det utnyttjas. Och när det gäller antibiotika riktar man återigen in sig på … barnen.
Världens största läkemedelsföretag GlaxoSmithKline har en färggrann Internetsajt i USA inriktad på barns hälsa. Deras antibiotikamedicin Amoxil är till exempel "lättare att använda än en fjärrkontroll", "pålitligare än din kära hund" och kommer i tre goda tuggummismaker.
"Så nästa gång ditt barn har en öroninflammation, fråga efter Amoxil hos din läkare."
Världens näst största läkemedelsbolag Pfizer har å sin sida nyligen släppt ut en variant av sitt preparat, Zithromax (i Finland rekommenderas det inte som första alternativ), som bara behöver tas en enda gång. På kort tid har Zithromax blivit den populäraste bredspektriga antibiotikamedicinen i USA, med en hisnande försäljning värd en miljard dollar. Också Pfizer har en Internetsajt i USA enkom för barnsjukdomar och genom omfattande annonsering i populärpressen i USA och i läkartidningar i Finland försöker man nå ut till folket.
Men allting har två sidor. Att preparat som Zithromax, tillhörande makrolidklassen som egentligen borde användas främst för personer allergiska mot penicillin, har blivit så populära väcker stor oro i USA. Amerikanska forskare slog i slutet av april larm om att skolbarn på kort tid har utvecklat omfattande resistens mot preparaten.
Hur som helst är alla överens om att läkemedel och antibiotika handlar om stora pengar och viktiga saker. Och vem som helst med lite lösa pengar kan bli delaktig i läkemedelsföretagens framgång. Det är bara att bli fondsparare. Medelåldern i väst stiger och därför förutspår man stora utvecklingsmöjligheter för företag i branschen. Aktia har till exempel sin Aktia Medica och Nordea har Medica Life Science. För dessa fonder är de stora multinationella läkemedelsbolagen, som just GlaxoSmithKline och Pfizer, populära investeringsobjekt. Även om det i dag inte längre är färmst antibiotika som gör bolagen högintressanta som investeringsobjekt, utgör antibiotikapreparat ändå en säker och betydande inkomstkälla för varje större läkemedelsföretag Men affärer är alltid affärer och det allt hotfullare läget med antibiotikaresistens har ingenting med den saken att göra.
- Det är inte min sak att betona etik, det finns särskilda etiska fonder det ändåmålet. När det gäller investeringar i läkemedelsindustrin har etiska frågor inte varit särskilt aktuella, säger till exempel Saku Santavirta som är Aktia Medicas portföljförvaltare.
Katastrof i tredje världen
Och det är klart att branschen genom sin satsning på forskning skapat och skapar nya mediciner som underlättar livet för, eller räddar livet på, miljoner och åter miljoner människor. I dag är det främst mediciner för depression och magsår samt kolesterolsänkande preparat som man satsar på.
Och under tiden, på andra sidan jordklotet …
Tuberkulosmediciner mot vanligt halsont, gonorrémedicin mot huvudvärk. Starka antibiotika mot diarré. Det är verkligheten i Indien i dag.
Därför har landet nu enorma problem med antibiotikaresistenta bakterier. Och det är katastrofalt, eftersom man just i Indien verkligen skulle behöva fungerande antibiotikamediciner mot de svåra infektionssjukdomarna, som tuberkulos och difteri, som plågar landet. Det är också katastrofalt för resten av världen. När multiresistenta tuberkulosstammar sprider sig, vilket de gör, är vi alla hjälplösa.
I USA har läkarnas och patienternas missbruk av antibiotika under tiotals år lett till massiva problem. Orsaken är en kombination av övertro på medicin, effektiv marknadsföring till läkarna och patienterna och att det finns så mycket lösa pengar vilket leder till övervård.
Grundorsakerna är egentligen de samma också i det fattiga Indien. Pengar finns det visserligen inte, men idén om att varje liten åkomma ska botas med ett piller har gått hem. Landet är ett bra exempel på vad som händer när man kombinerar allmänhetens okunskap, obefintlig statlig kontroll och penningstinna affärsmän med ett magiskt piller i bakfickan.
Bakgrunden är att Indien år 1972 tillät inhemska läkemedelsföretag att mer eller mindre kopiera utländska mediciner och sedan tillverka och sälja lokala versioner av dessa, ett våghalsigt drag för att motverka de internationella företagens dominans på den enorma indiska marknaden med över en miljard invånare. Resultatet av den nya lagen blev dock ödesdiger. Branschen är i dag god för mer än tre miljarder euro och antibiotika är den överlägset populäraste läkemedelsgruppen i landet. Omkring 20 000 (!) olika läkemedelsföretag tillverkar billiga och ibland undermåliga antibiotikamediciner.
Huvudboven i dramat är apotekarna. En stor del av befolkningen har inte råd att låta sig undersökas av en läkare utan istället går man direkt till apoteket och ber om ett piller. Rädslan för livshotande infektionssjukdomar är förståeligt nog stor i Indien och detta utnyttjar apoteken. Skrupelfritt säljer de några piller (sällan hela kurer) till skyhöga priser utan någon som helst medicinsk undersökning. Det blir bredspektriga antibiotikapreparat för bagatellartade symtom som över huvud taget inte borde behandlas.
Undersökningar visar att nästan varje läkemedelsföretag erbjuder skyhöga vinstmarginaler och sysslar med direkta och indirekta mutor, företrädesvis teveapparater, för att få apotekarna att köpa just deras antibiotikapreparat. Köp tjugo kurer och du får en på köpet, är ett vanligt försäljningstrick i kombination med lotterier för extra duktiga apotekare. I ett reportage i Wall Street Journal uttalar sig ordföranden för en av de mäktiga apotekarorganisationerna. Han betecknar apotekens verksamhet som samhällsnyttig:
- Vi kan inte tillåta att en person dör för att han eller hon inte får medicin, säger han.
Från och med årsskiftet blev vissa antibiotikapreparat förbjudna i Indien. Men läkemedelsföretagen hade hunnit göra sitt motdrag i god tid.
- Plötsligt hade man kombinerat flera antibiotikapreparat i ett nytt för att kringå förbudet, och dragit bort de enskilda preparaten från hyllorna. Det tvingar våra patienter att ta också antibiotika som vi vet att de absolut inte behöver, säger läkaren Raj Anand i Bombay i en telefonintervju för Hbl. Han har skrivit en bok i ämnet och bekräftar att överkonsumtionen av antibiotika har lett till ett alarmerande resistensläge. Antibiotikamedicinerna fungerar inte längre som de borde. Han ser ingen skillnad mellan de lokala och de multinationella läkemedelsföretagen.
- Skulden ligger hos bägge två.
Också i andra utvecklingsländer har okunskapen och girigheten satt djupa spår. Många läkemedelsföretag insisterar till exempel fortfarande på att marknadsföra och sälja olika antibiotiska preparat mot diarré hos barn. Detta trots att WHO och många andra organisationer gång på gång konstaterat att det bara är i vissa fall, till exempel kolerarelaterad diarré, som antibiotika har någon som helst effekt. Tvärtom kan medicinen vara livsfarlig för barn med nästan helt uttorkade kroppar. Trots detta är antibiotika (så kallad antidiarroika) mot spädbarnsdiarré i u-länderna en stor industri, man lobbar hårt gentemot lokala läkare som sedan bevisligen mot bättre vetande ordinerar antibiotika.
- Diarré skördar tre miljoner barnoffer varje år och felaktig medicinering är ett stort problem. Det lömska med dessa mediciner är att de ger intryck av att diarrén blivit bättre, vilket är en illusion. Mammor och pappor vill gärna framstå som moderna så de ger antibiotiska, säger Nand Wadhwani till Hbl.
Han leder organisationen Rehydrate Project i Costa Rica och är mycket kritiskt inställd till läkemedelsbolagen.
- De har alltid inriktat sig på de okunniga människorna i tredje världen och så är det fortfarande i dag. Genom att marknadsföra antidiarrémediciner blir de rika bolagen bara rikare på bekostnad av barnfamiljerna i länder som Nigeria och Indien.
Men Jarmo Lehtonen, VD för Läkemedelsindustrin rf i Finland, ser det ur en annan synvinkel.
- Det är nog inte läkemedelsindustrin som är de stygga gossarna. Det handlar om ländernas regeringar som inte får ordning på den allmänna hälsovården. Detta leder till att sjuka människor prövar sig fram med olika antibiotikapreparat för att se om de skulle hjälpa. Man måste dessutom komma ihåg att antibiotika räddar liv också i tredje världen. Och vi är helt emot att folk äter mediciner i onödan, försäkrar han.
Liknande tongångar hörs från medicinjätten Pfizers finländska dotterbolag genom VD Harriet Eckstein. I ett skriftligt svar på frågor om antibiotika och tredje världen svarar hon så här:
"Ett ansvarslöst användande av antibiotika bör undvikas. Istället för att bota diarré med antibiotika borde man åtgärda orsaken, dvs. säkerställa tillgången på rent dricksvatten. Det största problemet i tredje världen är den obefintliga infrastrukturen."
Diarré, som kan leda till fatal uttorkning, beror ofta på till exempel rotavirus (som antibiotika inte har någon effekt mot) och är ett resultat av flaskuppfödning, dålig hygien och undernäring. Det som de sjuka barnen i verkligheten skulle behöva som första hjälp är en sockersaltlösning. Experter är överens om att miljoner barn skulle kunna räddas med denna enkla och billiga metod.
Men sånt sysslar på sin höjd medborgarorganisationer med. Ingen kan ju göra stora pengar på socker och salt - en dagsdos kostar högst tio cent.
Så istället får barnen antibiotika.
Läs mera:
Wall Street Journal 16.8.2001 (www.wsj.com).
Om diarréproblematiken i tredje världen: http://www.rehydrate.org/