Begrepp som "antibiotikaresistens" och "sjukhusbakterier" är ord som började dyka upp i rubrikerna på 1990-talet.
Men vad är det egentligen frågan om?

Ett exempel berättar det mesta (och minns att det finns flera andra):
     Från och med slutet av 1940-talet kunde kirurger göra tidigare helt otänkbara ingrepp i människan - tack vare penicillin. Man gav stora mängder penicillin före, under och efter operationerna eftersom risken för infektioner alltid är stor under ett ingrepp. Penicillinet oskadliggjorde bland annat de gula varbakterierna (Staphylococcus aureus) som är den vanligaste orsaken till infektioner i samband med operationer. De gula varbakterierna är oftast ofarliga som en del av den normala bakteriefloran i näsan men utgör ett dödligt hot om de tillåts komma direkt in i kroppen.
     Och visst fungerade penicillinet.
     Men euforin var kortvarig.
     I slutet av 1950-talet hade den massiva konsumtionen lett till att de gula varbakterierna var resistenta inte bara mot penicillin utan också mot alla andra kända antibiotika på den tiden. Människor dog på operationsbordet, läkarna stod maktlösa. Efter bara drygt tio år med mirakelpillret var man tillbaka där man började.
     Vetenskapen hade ett motdrag. Det halvsyntetiska meticillinet introducerades 1960 och eftersom det bet på de resistenta gula varbakterierna blev det en ny undermedicin med närmast obegränsad sjukhuskonsumtion som följd.
     Men segern var bara tillfällig. Det var i Australien som man först märkte att allting inte stod rätt till. Flera oförklarliga dödsfall på sjukhus kunde slutligen - igen - härledas till de gula stafylokockerna (varbakterierna) som nu hade utvecklat resistens också mot meticillin och därför fick namnet MRSA (meticillinresistent staphylococcus). Panik utbröt bland vårdpersonalen och allmänheten. Tabloiderna skrek ut att sjukhusen är livsfarliga platser. Sjukhusen vägrade ta emot MRSA-patienter. Men bakterien spred sig hur som helst och snart fanns den på sjukhus i Europa och resten av världen.
     Det fanns i alla fall ett antibiotikapreparat kvar, vancomycin, som fortfarande bet på MRSA. Problemet är bara att preparatet är mycket dyrt, det måste ges intravenöst och har svåra bieffekter och skapar till råga på allt resistens hos andra bakterier i kroppen.
     Men nöden har ingen lag. Man behandlade och behandlar fortfarande MRSA-patienter med vancomycin. I slutet av 1990-talet hade vissa bakteriestammar därför utvecklat resistens också mot vancomycin … och så där fortsätter det … nya väldigt starka och ännu dyrare preparat lanserades för några år sedan, men kort därefter hade man igen noterat resistens i enskilda fall.
     Det är en berättelse utan slut.
     I dag inger MRSA fortfarande skräck i sjukhus runt hela världen. Allvarliga MRSA-infektioner drabbar främst barn eller åldringar som av olika orsaker har svagare motståndskraft än andra (till exempel på grund av långvarig antibiotikabehandling). Också i Finland ökar antalet registrerade fall av MRSA i snabb takt, men lyckligtvis är under en procent av de gula varbakterierna multiresistenta i Finland. Resten av Norden och Holland har motsvarande siffror. Men situationen kan snabbt förändras om man begår misstag i hälsovården.
     - Det nya är att bakterien sprider sig också till mindre sjukhus i regionerna, säger överläkare Jaana Vuopio-Varkila vid Folkhälsoinstitutets laboratorium för sjukhusinfektioner.
     De regionala skillnaderna är stora. Åland har besparats helt och hållet från MRSA, medan till exempel västra Nyland och Österbotten har haft enstaka fall de senaste åren. Däremot har sjukhusen i Uleåborg och Savolax haft epidemier redan i år.
     - Vi gör verkligen vårt yttersta för att inte får MRSA till vår sjukhusmiljö. Om vi till exempel får patienter till Ekenäs som vårdats i Helsingfors isoleras de tills vi med säkerhet vet att de inte bär på MRSA, säger Marianne Gripenberg-Gahmberg som är direktör för Västra Nylands sjukvårdsområde. Men hon medger att man framför allt bara har haft god tur - åtminstone hittills.
     I Storbritannien hade man i början av 1990-talet läget under kontroll, precis som i Norden i dag. Men på grund av undermålig sjukhushygien och överanvändning av vissa antibiotika har landet på tio förvandlats till en MRSA-mardröm, nästan varannan stam av de gula varbakterierna är multiresistenta enligt en pinfärsk undersökning. Det betyder att den engelska sjukhusvården har ett i det närmaste olösligt problem: Folk som får infektioner orsakade av MRSA måste behandlas med starka antibiotika för att klara sig. Men detta i sig leder ofrånkomligt till nya avarter, både hos individen och i samhället, som är ännu mera resistenta. Snart kan tidigare ofarliga infektioner inte längre behandlas.
     Därför krävs det nu kraftfulla åtgärder. Genom att isolera MRSA-patienter och med extremt noggrann sjukhushygien försöker man stoppa epidemierna. Den ledande antibiotikaexperten i Sverige, Otto Cars, skriver dock i ett upprop i tidningen Smittskydd att tiden är knapp för de få länder som fortfarande har läget under kontroll: "Vi balanserar på en mycket slak lina. Land efter land tappar greppet om MRSA".

En omfattande jakt

Visste du att den vanligaste medicinen mot ögoninflammation, fusidynsyra, ursprungligen härstammar från avföringen från en japansk apa?
    Det bevisar bara att antibiotika inte är människans uppfinning. Det är naturens.
    Det var främst under 1940- och 1950-talen som representanter för läkemedelsbolagen tog jordmånsprover i jakt på antibakteriell aktivitet. Upptäckterna ledde sedan till massproduktion i laboratorier och senare har man också framställt helt syntetiska preparat.

Varifrån kommer antibiotika?

Här är några exempel.

Namn, upptäckt källa

Penicillin, 1929-40 mögel/luften (London)
Streptomycin, 1944 strupen hos en kyckling
Kloramfenikol, 1947 gödsel, Venezuela
Cefalosporin, 1948 svampväxt i kloakvattensavlopp, Sardinien
Neomycin, 1949 jordmånen, New Jersey, USA.
Erytromycin, 1952 jordmånen, Filippinerna
Novobiocin, 1955 betesmark, Vermont, USA
Vancomycin, 1956 jordmånen, Borneo och Indiana, USA
Kanamycin, 1957 jordmånen, Japan
Fusidinsyra, 1960 avföring från en apa, Japan
Linkomycin, 1962 jordmånen, Nebraska, USA

Tillägg inlagt i februari 2007:

Läs mera om hur det synnerligen viktiga streptomycin, som användes mot tuberkulos, egentligen upptäcktes. Mannen som fått äran, Selman Waksman, utmanas här av sin medarbetare som hävdar att det var han som gjorde jobbet. Grälet handlar bland annat om huruvida den där kycklingen med strupen var frisk (och därmed var en helt normal kyckling) eller sjuk.

Medarbetarens artikel finns här.

Läs också om hur cefalosporin upptäcktes i ett kloakvattensavlopp (länken leder till ett pdf-dokument).

Tillägg september 2009:

Artikel om multiresistenta bakterier i SvD. "Problemet är större än vi trott".