Läget på Mannerheimvägen 18 är kärvt. Efter att Svenskfinlands revolverjournalist Staffan Bruun lämnade huset har han blivit ett inofficiellt språkrör för missnöjet. Vi försökte ta reda på vad allt handlar om.
Det är nya tider för Staffan Bruun. Han kan träffas mitt på en vardag på ett café i Helsingfors centrum. Han behöver inte göra sig besvärlig mot makthavare. Han behöver inte hamra på tangentborden för att klå ytterligare en deadline.
Nej, han hinner utan problem lägga ut texten om det han kallar Husis kris. Och ingen ska missta sig: här sitter en journalist av den gamla stammen. Han talar nyheter och granskning och scoop men sällan app och livsstil och flöde.
”Visst, jag har alltid levat på nyhetsjakten”, säger han och forsätter rappt:
”Utan nyheter förlorar Husis sitt existensberättigande och tidningen blir en veckotidning, med enda skillnaden att den – tillsvidare – utkommer sju dagar i veckan.”
Vid det här laget vet de flesta att Staffan Bruun (samtidigt som Jeanette Björkqvist) i slutet av november sade upp sig från Hufvudstadsbladet, ursäkta KSF Media.
Reaktionerna har varierat mellan ”än sen” och ”det här är slutet för Hbl”. Hur man än vill se på saken associerar många Bruun med Hbl, de är två brand som hört ihop i över trettio år.
Och nu skjuter brandet Bruun mot brandet Hbl, eller egentligen mot brandets chefer.
”Oberoende om pappret försvinner eller inte finns behovet av Hbl som produkt kvar. Att få information och nyheter i ett behändigt paket, den genialiska uppfinningen som funnits sedan Gutenbergs tider, kommer att leva kvar långt efter Kaj-Gustaf Berghs dagar.”
Vi lever som bekant i mediernas kris. Det är sviktande prenumerationssiffror, färre annonsörer, google annonsering, gratis nyheter på webben, en mobil livsstil...
Men Bruun vidhåller att ledningen begår fatala misstag just nu.
”Jag har inget emot att det görs nya experiment, men varför det ska göras på bekostnad av den enda produkten – papperstidningen – som hämtar in pengar förstår jag inte.”
Bruuns kritik i ett nötskal: De gemensamma sidorna med andra tidningar inom KSF Media (effekt: ”tusentals förlorade betalande prenumeranter”), den tidiga deadlinen som enligt Bruun inte gav nämndvärda inbesparingar men nog massvis med besvikna läsare, nedprioriteingen av egna nyheter som ersätts med nyhetsbyråmaterial (”Vem vill betala 400 euro för att få Metro på svenska?”), satsningar på kostsamma digitala lösningar som snabbt läggs ner eftersom ingen betalar för dem, avsaknaden av kommunikation mellan ledningen och journalisterna ...
Så låt oss börja med Barbro Teir, VD för KSF Media.
”Visst, vi är i en stor kris. KSF Media går fruktansvärt dåligt. Och det kan hända att vi inte alltid tar oss tid att förklara tillräckligt ingående för de anställda om vad som är på gång”, säger hon.
Upplever du att du har personalens stöd?
”Det har varit frustrerande för alla i några månader. Situationen är den att personalen inte ännu vet hur vi ska gå vidare, hur vi ska klara skivan rent kostnadsmässigt, eftersom vi inte har beslut om planerna.”
Ok, men har du personalens stöd?
”En ganska stor del av personalen stöder mig, men inte alla. Bland dem som sysslar med förnyelsearbetet finns det geist och engagemang, men sen finns det anställda som inte ännu bestämt sig.
Angående att några har sagt upp sig på Hbl/KSF Media: Du har tidigare sagt att ingen är livegen i Finland, ett citat som väckte uppmärksamhet.
”Jag tycker att varje individ också har ett personligt ansvar för sin egen arbetsinsats: Om man inte tror på det företaget gör ska man inte hänga kvar och spjärna emot.”
Kritikerna säger att du inte lyssnar på andra och driver din agenda blint utan att titta åt sidan, för att sedan plötsligt byta riktning 180 grader?
”Om folk ser mig så... vad kan jag säga? Jag försöker vara lyhörd gentemot den kritik som kommer och det är klart att vi ska försöka bli bättre på dialog med de anställda. Men om tolkningen är att alla som har åsikter ska få sin vilja igenom blir det förstås omöjligt.”
Teir antyder att större förändringar är på gång inom KSF Media bortom de nya apparna och sajterna som släpps i början av februari.
Ska ni till exempel skära ner på utgivningen av pappers-Hbl?
”Inga kommentarer. Planerna är inte tillräckligt långt gångna och inga beslut är tagna. Vi ska göra det grundligt med lösningar som håller på lång sikt.”
Bruun kritiserar Hbl för att tidningen slopat nyhetstänket?
”Det är inte bara Bruun som gjort egna nyheter i det här huset. Men minst lika viktigt som nyheter är djupet och analyserna. Det är ingen idé att FNB och vi sitter på riksdagen och rapporterar om samma saker.”
Teir håller med om att de digitala satsningarna kostat pengar, men påpekar att också papperstidningen ”minsann” kostar. Det är synd att Bruun försöker skapa en motsättning mellan papper och digi, säger hon.
KSF Medias nya strategi innebär att man slutat med att försöka ”konvertera pappersläsarna till digi”. Nu ska KSF Media istället nå nya, yngre, läsare med de nya apparna.
”Våra tester visar att de yngsta användarna inte vill betala en enda euro för journalistiskt innehåll, så vi kommer inte att ha en betalmur utan en registreringsmur på sajterna. Där kommer våra användare alltså att betala med data om sig, medan nyhetsappen har en månadsavgift”
Kaj-Gustaf Bergh är styrelseordförande för KSF Media, som ger ut Hbl, och VD för ägaren Konstsamfundet. Han konstaterar kort att Teir har styrelsens fulla förtroende, att papperstidningen är en dyr affär (”vi förlorar hundra euro per år per prenumerant”) att man inte kan skylla på annonsörerna (”vi har räknat ut att de fortfarande satsar lika mycket per prenumerant”).
De fem journalister som sagt upp sig från KSF Media under 2015 verkar inte heller bekomma honom särskilt mycket: ”Det är bra att folk gör saker de trivs med”.
För Bergh är problemet solklart, orsaken är de nya medievanorna:
”Även om vi skulle skänka bort Hbl på papper till under 40-åringar skulle de inte vilja ha den”, tillägger han.
Staffan Bruun kontrar:
”Att papperstidningen ska dö har blivit en fix idé hos Bergh.”
Så borde Konstsamfundet göra som Bruun föreslår, dvs. sälja Hbl?
Men enligt en kort passus i en artikel om föreningens grundare Amos Andersons testamenten i Konstsamfundets tidning Konstsam (2010) går det inte. Så jag frågar för säkerhets skull föreningens styrelseordförande Christoffer Taxell.
Har någon kontaktat er?
”Nej.”
Kan Hbl säljas? Är ni redo att överväga det i dag eller i framtiden?
”Enligt Konstsamfundets stadgar är en viktig del av vårt uppdrag att främja informationsspridning på svenska. Som jurist tar jag aldrig ställning i offentligheten till denna typ av hypotetiska frågor som gäller verksamhet i vilken jag är engagerad. Frågan är dessutom inte aktuell.”
En av Staffan Bruuns teser är att KSF Medias styrelse är ansvarigt för att ”köra ner Hbl”. I styrelsen sitter flera journalister men deras tystnad är kompakt, det hänvisas blott till ordförande Bergh.
Så nu sitter Bruun på café med ett treårigt författarstipendium (som han inte fick tjänsteledigt för). Han ska skriva en roman, säger han, men i ögonen lyser nyhetshungern som inte längre kommer att stillas.
”Visst, jag har svåra abstinensbesvär”, säger han och skrattar ihåligt. ”Det här är både bittert och sorgligt. Bittert för att den tidning jag älskar så mycket inte längre finns.”
Och en dag, säger han, ska han skriva boken om Husis och om vad som egentligen hände dessa ödesdigra år.
Läs mera:
Så försvann Hufvudstadsbladet Ab
Anna-Lena Laurén: Varumärket Hbl körs ner
Hbl 21.4.2016: Barbo Teir avgår
Svenska Yle 21.4.2016: KSF byter ledning