Del ett: Jurij och muslimerna

En dag frågar jag Jurij om han är rädd för explosionerna. Det är i och för sig en naiv fråga.
    - Förstås är jag rädd. Alla är rädda. Jag är rädd för att en dag komma hem och märka att huset som min familj sov i har sprängts i luften.
    Sedan fortsätter han: Ni ska vara glada att ni inte har några muslimer i Skandinavien.
    - Varför ni ska vara glada? Det är ju självklart. Muslimerna är mördare.
    Jag kände till Jurij från tidigare. Han förklarade en gång för mig att ryssar inte kan lyssna på varandra. Att det är ett av de största problemen i landet. Att när man berättar något för en vän, avbryter vännen en genast och säger "jag vet, jag vet, samma sak hände åt min mosters kusin för fjorton år sedan". Jurij menade att ryssar älskar att sysselsätta sin hjärna med De Stora Problemen men att de omöjligen klarar av att lösa dem (även om de tror det) eftersom de inte ens kan tackla små vardagliga problem. Detta för att ryssar, enligt Jurij, aldrig kan ta åt sig andra människors erfarenhet.
    Jag tyckte det var intressant med en person som såg på sina landsmän på detta självkritiska sätt. Jurij gav alltid ett intelligent, skarpt och roligt intryck. Han var välutbildad, mycket beläst, anställd vid universitetet i S:t Petersburg och dessutom en expert på The Doors och Beatles.
    Och nu säger samma människa, samma Jurij, att alla muslimer bara vill mörda, röva och plundra. Att det är en tradition som man inte kan göra något åt. Att när en muslim inte har mat ber han inte grannen om hjälp utan istället mördar han grannen och stjäl maten. Att inte heller grannen hjälper frivilligt, utan hellre låter den svältande dö.
    I dag talar alla i Ryssland om muslimer, om tjetjener, om Dagestan. Det är ord som skrämmer. Det är ord som för de flesta är synonyma med bostadshus med kvinnor och barn som jämnas med marken. Ord som får en att titta över axeln när man promenerar hem på natten. Ord som får en att ringa till milisen och rapportera om sin mörkhyade granne.
    Det skönaste vore att avfärda Jurij som en fanatiker. Men det går inte. Dels är han långt ifrån ensam om sina åsikter, dels är han så olik många andra och därför intressant. Å ena sidan kritiserar han Ryssland, talar för fred, å andra sidan är hans hat och förakt mot muslimer blint och orubbligt.

Ja till etnisk rensning
Efter de fruktansvärda bombdåden som drabbat Ryssland den senaste tiden har vanligt folk, alla ledande politiker samt de stora tv-kanalerna och tidningarna lättvindigt anklagat tjetjenerna eller helt allmänt kaukasierna för bombdåden. Till och med i S:t Petersburgs stora lokalstation, mitt i det ryska Europa, ställde journalisten Sergej Tjernjadjev i en populistisk talkshow en fråga till folket : Anser ni att man borde iscensätta etnisk utrensning i staden och skulle ni delta i en sådan operation? 1336 röstade ja, 959 röstade nej. Eller en annan fråga i ett annat program: Borde man utvisa tjetjenerna ur S:t Petersburg eller hellre samtliga av kaukasiskt ursprung?
    En överlägsen majoritet ville utvisa alla kaukasier.
    Lyckligtvis är tv-programmen ingen opinionsundersökning. Fortfarande lever ryssar och kaukasier sida vid sida, precis som under Sovjettiden. Och det är Jurij mån om att poängtera.
    - Under Sovjet var den saken i alla fall bra. Ingen brydde sig om man var ryss eller ukrainare, georgier eller tjetjen, det var likgiltigt. Och i princip gäller detta fortfarande. Därför kan man inte kalla det här rasism. Vi är helt enkelt rädda. Och om man är rädd: vems är då felet?
    Han medger att han inte kan veta vem som står bakom attackerna. Att hans första tanke är att det är tjetjener, men att det också kan vara dunkla (ryska) krafter som av en eller annan orsak vill få samhället i gungning. Eller kanske - och förhoppningsvis? - enskilda galningar? De tjetjenska gerillaledarna som anklagas för dåden har själva konsekvent förnekat all inblandning och sagt att de visserligen för ett "heligt krig" mot Rysslands armé men att de inte krigar mot kvinnor och barn som sover i Moskvas förstäder. Detta har fått terroristexperter att ifrågasätta den ryska ledningens slutsatser eftersom terrorister vanligtvis vill visa vad de är kapabla till.
    Jurij påpekar att det är omöjligt att via tv och press få reda på vad som egentligen sker i det ryska samhället eftersom varje "nyhet" som kablas ut kan vara och ofta är ett led i det hänsynslösa maktspel som pågår när landet förbereder sig på tiden efter Jeltsin. Dessutom hålls det parlamentsval i Ryssland i december och det är alldeles säkert att höstens valkampanj kommer att bli mycket dramatisk - på ett eller annat sätt.
    - Naturligtvis attackerar jag inte en oskyldig kaukasier på gatan. Men det beror på att jag inte är en simpel man, en arbetare. Jag kan tänka själv och söker ständigt efter sanningen.

"Jeltsin bad ju om ursäkt"
Det var i augusti som en ny konflikt bröt ut i den ryska, men muslimska, republiken Dagestan vid Kaspiska havet. Dagestan gränsar till Tjetjenien och det finns militanta rebeller i Tjetjenien som vill förena Tjetjenien och Dagestan i en självständig muslimsk stat. Men i motsats till Tjetjenien är Dagestan inte en homogen statsbildning. Här finns över 30 olika folkslag och här talas mer än 70 olika språk på ett område som inte är mycket större än Danmark och det är uppenbart att de tjetjenska rebellerna inte lyckats mobilisera de olika folkslagen i Dagestan mot ryssarna.
    Tjetjenien och Ryssland genomled som bekant ett blodigt krig under 1994-96 som ledde till ett förnedrande nederlag för den mäktiga ryska armén och för president Boris Jeltsin personligen. Tjetjenien uppnådde en slags halvsjälvständighet genom ett avtal mellan två jämställda republiker. Kriget väckte avsky i Ryssland och en allmän åsikt var att låta den lilla republiken bli självständig om den så gärna vill.
    - Till och med president Boris Jeltsin bad om ursäkt och sade att kriget var ett misstag. Och där ligger skillnaden mellan kristendomen och islam. Vi stoppade kriget och var redo att göra något för att lösa den djupa konflikten mellan oss och muslimerna. Men se vad tjetjenerna gör nu! Under de tre år som förlöpt sedan kriget slutade har de gjort allt för att destabilisera regionen. Som just nu i Dagestan.
    Och Jurij återkommer till det där hela tiden. Att kristendomen visserligen gör misstag, men att man ändå hela tiden strävar mot något bättre. Men att islam inte klarar av att leva i fred. Att krig är den enda livsstilen de känner till.
    Jag undrar hur tjetjenerna i Kaukasus ska kunna förstå de goda avsikterna som kristendomen egentligen har när ryssarna alltsedan 1500-talet kommit norrifrån med vapen i hand och i avsikt att erövra. I slutet av 1700-talet utlystes ett heligt krig mot de ryska inkräktarna, och under stora delar av 1800-talet rasade konflikten vidare. Under detta århundrade hann sovjetmakten förstöra moskéerna och tvångskollektivisera jorden, år 1944 deporterades hela det tjetjenska folket från sitt hemland, och sedan kom det fullkomligt meningslösa kriget på 1990-talet.
    - Jag förnekar inte fakta. Ryssland har begått många misstag. Det beror på att vi inte har varit kristna tillräckligt länge. Också européerna gör misstag, och ni har ändå haft 2000 år på er. Poängen är att kristendomen i grunden är god eftersom Jesus var god - men det tar tid att uppnå denna godhet. Annat är det med Muhammed. Han var ond och därför kan muslimerna aldrig bli goda.
    Han talar om långa resor han gjorde i de muslimska republikerna under 1980-talet. Till Turkmenistan, Kazakstan, Uzbekistan. Om hur han såg hur de sovjetiska muslimerna inte kunde och inte villa göra fysiskt arbete, att det alltid bara var ryssarna som jobbade. Om hur ungdomen inte hade något annat att göra än att dag ut och dag in kasta småsten i en flod. Jag frågar om allt det där kan bero på att Sovjetsystemet helt enkelt krossade deras livsstil, att de var passiverade och cyniska. Men Jurij säger att det är min (felaktiga) tolkning.
    - Sanningen är att Sovjetsystemet bara förstärkte de dåliga traditionerna och den apatiska livsstil som muslimerna hade från tidigare.
    Och så börjar han bli irriterad, han undrar varför jag bär på ett "inre hat mot Ryssland".
    - Ni européer ska inte tro att Ryssland är roten till allt ont, påpekar han.
    Istället vill han att Europa och USA ska hjälpa Ryssland i kampen mot muslimerna, en evighetsfråga i världspolitiken, och han undrar varför väst valde att stöda muslimerna i det forna Jugoslavien.
    - Jag vet inte om det var rätt eller fel. Men jag har helt enkelt inte förstått varför man så ensidigt stödde bosnierna och kosovoalbanerna. Och eftersom ni inte hjälper oss måste vi ta itu med muslimerna själva. Det är ju vi som har dem som grannar.

Ingen analyserar situationen
Men efter allt detta kommer sedan en annan sida hos Jurij fram. Han säger att Sovjettiden förstörde den andliga utvecklingen i Ryssland. Att när ingen på 70 år funderade på varför vi finns till, på vem vi är, på vad eller vem Gud är, när fullkomligt outbildade människor ledde denna stormakt och när riktig, djup kunskap och filosofi föraktades var det givet att människan i gemen skulle bli enkel. Och därmed också sluta lyssna på andra. Och där ligger också roten till att den ryska ledningen i dag inte är kapabel att ta itu med Kaukasus. Man lyssnar inte på dem som vet, man orkar inte göra en djup och intellektuell analys av situationen.
    Han kritiserar den ryska ledningen, i själva verket alla regeringar i hela världen, för att de inte är tillräckligt utbildade, för att de inte kan se orsak och verkan i världen, för att de inte kan sin historia. För enligt Jurij är det nu man måste lösa konflikten med den muslimska världen. Annars är det för sent. Och det måste ske genom dialog, genom att glömma allt som varit, genom att börja från början.
    Just nu ser det i alla fall illa ut. Ryska trupper står på gränsen till Tjetjenien, och Rysslands premiärminister Vladimir Putin har sagt att avtalet med Tjetjenien egentligen inte är ett riktigt avtal. Och denna gång står det ryska folket enat bakom trupperna. Inte ens de så kallade liberala krafterna i landet, som partiledaren Gregorij Javlinski som anses obefläckad, talar nu för fred, även om han nyligen i en intervju i rysk tv talade varmt för islam som religion - ett modigt uttalande i dagens Ryssland.
    Jurij säger också att det just nu inte finns några alternativ till att slå ner de tjetjenska rebellerna. Om en granne ideligen misshandlar din familj, vad gör du då?
    - Knappast skriver du brev till honom. Eller kanske du gör det, men du slutar efter att det tionde brevet inte haft någon effekt. Därför måste man ibland fatta okristna beslut och tala för våld. Vi har inget alternativ.
    Ändå vill han uppriktigt att ryssarna och muslimerna skall kunna lita på varandra. Men hur ska det gå efter allt som skett? Hur ska en muslim kunna lita på en ryss som kategoriskt säger att muslimerna endast kan mörda och röva, samtidigt som ryssarna själva inte kommit med mycket annat än med våld och förtryck? Och hur ska ryssarna kunna lite på muslimerna om det faktiskt är "tjetjener" som står bakom de hänsynslösa bombningarna? Jurij är tyst länge och svarar sedan uppgivet:
    - Jag vet inte, jag vet faktiskt inte. Jag har inga svar. Men jag vet att vi inte har några andra alternativ. Vi måste försöka med dialog oberoende av den kunskap vi har om varandra. Annars kommer världen att gå under.